NÅGRA JULDAGSTANKAR

Vaknade tidigt, fortfarande mörkt, gick upp och tände i vedspisen, tretton grader i stugan, lagade min frukost, såg ljuset långsamt växa över skogen, begick då ett ohyggligt misstag: Läste The Economists briefing om klimatförändringarna.

Är det någon som minns klimathotet? Det är inget hot längre.

Tyvärr verkar de flesta tro att det inte kommer att gå att göra något för att stoppa utsläppen av koldioxid heller. Den stora artikeln handlar uteslutande om "anpassning". Och tidningens bästa råd för att klara klimatförändringarna är: var inte fattig.

De små katastrofer som drabbade mig och Vertigo två dagar före julafton ser ut som tandpetare på horisonten i jämförelse: Midvinterboken som inte kommer från tryckeriet förrän efter nyår, pockettryckeriet som gick i konkurs mitt under produktionen av Gunnar Blås pocketbok, radioteatern som refuserade min pjäs.

Mitt minne är dåligt, men ändå är det som om mer av det här året än vanligt (som inte direkt handlar om mitt eget och mina vänners liv) har stannat kvar i huvudet. Likt en äcklig bit av mörknad exkrement ligger det kungliga bröllopet i juni, trots att det inte engagerade mig då. Den krystade nationella yran framträder snarast som en böld som fick sig en rejäl punktering i början av november, när det visade sig att statschefen var en horbock omgiven av gangstrar som rättsvidrigt skyddades av säkerhetspolisen. (Eller kanske inte rättsvidrigt: enligt grundlagen kan inte statschefen ställas till svars för några brott.)

Boken som gjorde avslöjandet utpekades som skvallrig. I mina ögon framträder den som ett fruktansvärt vittnesmål om svenska mediers korruption. Journalister och redaktörer har i trettio år vetat en hel del om kungafamiljens nazikopplingar och kungens kriminalitet utan att skriva ett ord. Skam över svenska medier.

Den skammen förstärktes hundrafalt av Wikileaks. När organisationen gjorde vad journalistik ska göra – avslöja maktens hemligheter – skärptes frågor om informationsfrihet och mediers kommersialisering och monopolisering nästan till smärtgränsen, men i slutänden utvecklades affären till en tjattrande freakshow med inslag av sexuella övergrepp och antisemitism. Det kommer att skrivas musikaler om detta.

Efter avslöjanden om Sveriges kärvänliga relationer med USA (sossar och moderater på mysiga möten på ambassaden!) var det nästan skönt att höra att Göran Persson på sin tid kraftfullt tvingade storebror i väst att sluta med sina illegala fång- och tortyrtransporter via Sverige. Önskar att Wikileaks kunde släppa alla de övriga dokumenten nu, men de kanske tyckte om att kunna toppa löpsedlarna varje dag i en vecka i sträck och vill göra om bravaden.

2010 började applefieringen och spotifieringen visa sina katastrofala följder: censur och likriktning. Serier och wikileaks-appar förbjöds på Applestore, Bonniers köpte upp ytterligare en bokdistributör, fildelare jagades vidare, bästsäljarna tog ännu större del av kakan. Aftonbladet gjorde en stor granskning av den svenska kultur- och mediekoncentrationen, ingen vågade ta upp tråden. Modigt.

Inte så att det saknades motstånd. De senaste veckornas studentprotester i England har varit en ljuspunkt. Ett land i kris som plötsligt får för sig att det bästa för framtiden är att öka klassklyftorna, minska migrationen och motverka högre utbildning har nog inte förstått vad som kommer att krävas.

Men vad kommer att krävas?

Mer än vad som kommer att levereras.

Ställd inför fortsatta finanskriser (herregud, det här pyramidspelet som vi alla lever i!), accelererande energikriser (peak oil inträffade 2008 enligt oljeförespråkarna), allt mer extremt väder för varje år (och två meters havshöjning 2100, hej då), utarmade jordar, vatten- och livsmedelsbrist, pandemier och den obehagliga känslan av att det aldrig kommer att bli roligare än 1965 (om du var i tjugoårsåldern och bodde i väst), ställs dessa två alternativ upp för mig:

1. Skjuta mig i huvudet (lockande men för bullrigt och kladdigt).

2. Ägna mig åt att skriva och ge ut skönlitteratur som inte handlar om samtiden på något realistiskt sätt för det är bara allt för hemskt (så får det bli).

God fortsättning!

TA DET PIANO

Igår kväll, mitt under konserten på Rio Bio där Elias Åkesson sjöng de vackraste av julsånger för oss, lutade sig Loka mot mig och viskade: "Det står ett piano i grovsoprummet."


Nu står det inte där längre.

BOLAÑOS OCH BRIXVOLDS RÖSTER

Har på sistone, för ovanlighetens skull, läst några romaner som "det talas om", Roberto Bolaños 2666 och Jeppe Brixvolds Brott och framgång. Utmärkta texter, båda två, verkligt utmärkta. De fick mig att fastna, kunde inte låta bli att läsa vidare, häpnade stundtals, berusade mig.

Ändå finns där tvivel. I Bolaños roman håller hundratals människor monologer, kretsande kring vissa karaktärer och teman, men märkligt nog har var och en av de hundrade samma röst, Bolaños röst. Det är en saklig stämma, den håller samma tonfall oavsett om det som skildras är alldagligt eller ovanligt, dystert eller ystert.

Det är rätt mycket samma sak med Brixvold. Även i hans märkliga roman finns en saklighet i stilen, något lapidariskt, även om den är mer kristallisk och högstämd, kanske för att styckena ofta är så korta, men främst för att de inte tillåter sig att vara patetiska utan håller sig kyliga, medan Bolaño riktar sig mot en mer vardaglig illusion.

Berusningen kanske ligger här: i det hypnotiskt regelbundna, i det mässande sakliga. I att det är en och samma, tydligt igenkännbara röst som talar genom de många sidorna.

Båda dessa författare gör mig berusad; men ingen av dem gör mig hänförd. Hänförelse kräver patetik. Hypnosen måste arbeta sig djupare, släppa all ironi, all distans, all sarkasm för att kunna hänföra, skapa extas. Det sker inte hos någon av dem, eller snarare: de gör det inte med mig.

Det är en magisk realism vars magi inte delar damen mitt itu, den håller henne svävande, men där finns också något räddhågset hos dem, är det de förbannade skrivarskolornas fel, den överdrivna omsorgen om framställningen? fruktan att träda ut på den allra slakaste linan och göra sig kanske löjlig men i bästa fall gudomlig?

BOKFETISCHIST OM ÖVERVAKNINGEN

Snubblade över en lite äldre, men ändå senkommen recension av Gunnar Blås Övervakningen, i bloggen Bokfetischist:

"Övervakningen är en fröjd att läsa med underbart vackra uttryck och fraser som överraskar i sina formuleringar eller i sin betydelse. Pseudonymen Gunnar Blå blandar erotik, komik och filosofisk melankolik enligt baksidan av på boken, där den filosofiska melankolin står i främsta rummet."

Roligt att se att även boken som föremål beskrivs och beröms, här på Vertigo betraktar vi inte böcker bara som text/innehåll, de skall vara mycket större än så.

(Förresten, något helt annat: är det någon som vet varför vi plötsligt inte längre kan ändra mallar/länklistor och andra utseendesaker i den här bloggen/blogger?)

KULLENBERG OM BLÅ

För knappt ett år sedan skrev Rasmus Fleischer ett spännande blogginlägg om Gunnar Blås roman Övervakningen: minnet av dig på temat "panspektrisk övervakning". Nyss följde Christopher Kullenberg upp med en reflexion över boken med inriktning på "panspektrisk schizofreni". Det handlar bland annat om hur övervakningen inte är till för att bevaka och bevara normaliteten utan för att skapa den, och om hur svårt det är att vara normal när du inte helt förstår övervakningens mekanismer, med paranoia som resultat.

"På så sätt flyttar Gunnar Blå in i min bokhylla av mycket värdefulla politiska filosofer." Det är roligt att se skönlitterära texter läsas inte bara estetiskt; självklart kan deras produktivitet ha kraft inom många fält.

(Övervakningen är den tredje delen av Gunnar Blås romantrilogi. Du hittar den hos Vertigo. I januari släpps hela "Den tredje systern-trilogin" i pocket.)

ALKEMIFÖRELÄSNING PÅ VALAND

På lucia måndagen den 13 på Valand i Göteborg kan du både beskåda och åhöra mig: håller en föreläsning om alkemins historia, teori och praktik inklusive bildvisning under två timmar med början klockan halv två. Kommer inte att bära varken linne eller ljuskrona utan kostym. Dock ej slips. Föreläsningen är öppen: välkommen!

EDENBORGS BRANDTAL

Höll ett brandtal om "det vidriga i litteraturen" i Aftonbladets monter på bokmässan i Göteborg, fredagen den 24 september 2010. Radions Malin Holgersson bandade. Nu finns mp3-filen på Pirate Bay. Var så god:

http://thepiratebay.org/torrent/6022258