JESPER HÖGSTRÖMS MISSFALL

Jesper Högström recenserar Hunter S. Thompson-biografin i dagens Expressen. Han inleder:

"Låt oss börja med klyschan: det blir alltid kontrovers kring Hunter S Thompson. Sex år efter den legendariske amerikanske journalistens död handlar det om att svenska bokhandlare vägrar sälja en översättning av en biografi över mannen.
Jag vill med en gång säga att jag förstår bokhandlarna."

Sedan berättar han varför han inte tycker om varken boken eller Hunter. Det är en sak. Inget konstigt. Men hans inledning är inte bara felaktig, utan ännu mer omdömeslös. Hur snyggt är det att i en av Bonniers stora tidningar försvara den centralstyrda svenska bokbranschen mot ett litet oberoende förlag? Högström tycker att det är bra att monopolen vägrar sälja Vertigos böcker.

Dessutom har han ingen koll: kontroversen handlar faktiskt inte alls om att "svenska bokhandlare vägrar sälja" boken. Den handlar om att ingen av de stora bokhandelskedjorna tog in boken centralt i höstas, och att vi då vi det radikala beslutet att ge Kulturbutik.se ensamrätt att sälja den. Det är alltså Vertigo som vägrar sälja till bokhandelskedjorna!

Värt att nämna är att många enskilda bokhandlare har hört av sig och beklagat att deras kedjor tagit det idiotiska beslutet, vissa har själva velat ta in boken. Det har de också fått. Jag har nämligen inget emot bokbutiker, men jag avskyr homogenitet och centralstyrning. Jesper Högström tycker tydligen tvärtom.

MER OM HUNTER

I torsdags gjorde SvT en telefonintervju med mig (jag var som bloggens benägna läsaren kanske minns, på Gran Canaria med min mormor) om Hunter-affären. Inslaget kan beskådas här, ungefär sju och en halv minut in i programmet.

De publicerade de en artikel om saken, som du kan läsa här.

Dessutom kom en notis i Dagens Nyheter, som tyvärr inte ligger på nätet.

En lång och intressant recension av boken kan du hitta på bloggen Bokfetischist.

På fredag kväll har vi releasefest för Hunter och Gunnar Blås pocketbok "Den tredje systern-trilogin" på Högkvarteret i Stockholm, hoppas vi ses där!

HUNTER+KULTURBUTIK=SANT

Alldeles nyss skickade jag iväg detta pressmeddelande:

EN OVANLIG ÖVERENSKOMMELSE

Vertigo förlag har gjort en unik överenskommelse med internetbokhandeln Kulturbutik.se som får exklusiv rätt att sälja vår Hunter S. Thompson-biografi.

Gonzojournalistikens skapare, Hunter S. Thompson, var besatt av knark, utsvävningar, skarpskytte och allmänt lagtrots. Inte så konstigt att E. Jean Carrolls biografi över honom, som Vertigo släpper nu i dagarna, är halsbrytande läsning.

När det kom till distributionen av Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne fanns dock vissa problem:

Våra säljare gjorde sitt jobb under slutet av hösten. De presenterade boken för bokhandelskedjornas inköpare. De påtalade att Hunter S. Thompson är en berömdhet. Att det är en fantastiskt rolig biografi. Att den är fint producerad. Att den har alla chanser att nå ut till många läsare.

Ingen av kedjorna nappade. Inte Bokia. Inte Akademibokhandeln. Inte JB, Ugglan eller Åhléns.

Jag repeterar: vi sålde inte ett enda exemplar av boken.

Detta är verkligheten för små förlag i ett stalinistiskt bok-Sverige som helt domineras av några få aktörer som gör allt för att kontrollera vilka böcker landets läsare skall få välja mellan.

Det spelar föga roll hur bra böcker vi gör: elefanterna har tagit över så stora delar av produktions- och distributionskedjan att konkurrensen är satt ur spel och vårt handlingsutrymme är kringskuret inpå benet.

För att inte tala om att de också äger många av de medier som är nödvändiga för att sprida information om litteraturen.

Vad ska en omäktig småförläggare göra i det läget?

Jag ringde till Boris Benulic.

Boris driver miljöelbolaget Kraft och kultur. Han driver också Kulturbutik.se, Sveriges billigaste internetbokhandel:

www.kulturbutik.se

Jag och Boris gjorde en deal. Kulturbutik.se får exklusiv rätt att sälja Hunter S. Thompson-biografin i Sverige, dessutom till ett betydligt lägre pris än den skulle ha haft på Adlibris eller Bokus.

De läsare som vill få tag i Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne får helt enkelt köpa den i Kulturbutik.se (samt på Café Sodom och i några få, utvalda, oberoende butiker runtom i landet, Vertigos så kallade Frontbutiker).

Läsarna kommer inte att hitta den på Bonniers Adlibris eller KF:s Bokus, som helt enkelt inte är välkomna att sälja boken.

Biter de oss, biter vi dem. Vi är trötta på att stillatigande se på när läsarnas valmöjligheter kringskärs allt mer av oligopolen.

MIDVINTERBOKEN

Nu har förlagets älskade Stormtruppsmedlemmar efter åtta sorger och sju bekymmer (tryckeriproblem) äntligen fått Midvinterboken i sina brevlådor. Jag tror faktiskt inte någon av dem har blivit besviken över innehållet. Och jag får äntligen avslöja vad det är för bok den här gången.

Förra gången innehöll Midvinterboken ett aldrig tidigare översatt urval av patafysikern Alfred Jarrys texter: Ur Den gröna talgdanken. I år har turen kommit till den säregna franska författaren Laures texter: En liten flickas berättelse och Laure (ur Det heliga).

Fransyskan Laure – som egentligen hette Colette Peignot – levde mellan 1904 och 1938. Hon var nära vän med Michel Leiris och Georges Bataille, i vars hem hon avled. Hon växte upp i ett ytterst borgerligt hem men gjorde revolt både sexuellt och politiskt. Under en period på 30-talet vistades hon i Sovjet.

Laures efterlämnade papper och skrifter gavs ut efter hennes död. Ur dem ekar en röst av motstånd, poesi och gränslös bejakelse. På dem hon träffade gjorde Laure ett outplånligt intryck: Bataille baserade porträttet av "Dirty" i sin roman Himlens blå på henne. Och Kathy Acker utgick från Laure när hon skrev sin My Mother: Demonology.

Hans Johanssons översättningar av Laures texter är de första till svenska. I utgåvan finns också ett fylligt förord.

Det enda sättet som du kan lägga vantarna på den här enastående boken är genom att bli medlem i våra Stormtrupper. Det blir du här.

HUNTER I RADION

Lyssna gärna på ett inslag i P1:s Nya Vågen om vår Hunter S. Thompson-biografi och inte minst om dess författare, E. Jean Carroll, med Isabelle Ståhl och Claes Britton. Inslaget börjar ungefär 32 minuter in i programmet som sändes tisdagen den 18 januari. Isabelle Ståhl hävdar att Hunter S. är en förebild för unga kvinnor! och det är bara att hålla med.

http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=3048

REDAKTÖRSARBETETS VEDERMÖDOR

Jag redaktörsläser en översättning av en sexhandbok som handlar om analsex. Jag passade på att äta lunch samtidigt, har svårt att slita mig från arbetet för något så mundänt som mat. Jag sitter alltså och äter korvar när jag känner en underlig känsla. Inser plötsligt att den nog härstammar från kombinationen av maten och det här stycket:

"Lapa med hela din mjuka tunga som om du slickade på en glass eller reta vecken med den hårda tungspetsen. Slicka nerifrån och upp, ge små bestämda stötar med hård tunga, gör långsamma och tryckande cirklar, få din tunga att vibrera, kyss med insidan av dina läppar. Tryck hela munnen mot anus, använd tungan igen, mjukt eller hårt, snabbt eller utdraget"

EN SVENSK, KVINNLIG BATAILLE

Jag vet inte riktigt varför jag aldrig läst Kerstin Thorvall förut. Men nu läste jag äntligen Det allra mest förbjudna. Det var Vertigos Markis de Sade-översättare Hans Johansson som tipsade mig om den. Det kanske låter konstigt. Men inte alls. Vilken bok.

Inte bara för de där vidunderliga parenteserna där författaren kommenterar skrivakten och berättar att hon är för kåt för att fortsätta, eller de drypande, osande beskrivningarna av en passion bortom alla gränser: utan kanske just för att romanen vägrar nöja sig med den vanliga njutningen, med det "härliga sexet", den fina kärleksrelation och den sunda orgasmen, som hon inte ser som något problem, men bara allt för tråkig.

Tvärtom: det är bara i överträdelsen hennes sanna lycka finns. Här påminner hon så mycket om Georges Bataille. Det allra mest förbjudna kunde vara Kerstin Thorvalls motsvarighet till hans Ma mére. Varför måste vi älska våra föräldrar? Vi vet ju alla att vi också hatar dem och drömmer om att mörda dem. Och om att äta våra barn.

Vad skulle vår tids hurtiga sexologer tycka om denna gränslösa passion, om denna kärlek till brottet? Vad skulle de säga om någon som verkligen inte har något problem med att få orgasm, men som föraktar denna förmåga till förmån för ett måttlöst begär?

Både Bataille och Thorvall har ett minst sagt komplicerat förhållande till religionen. Rimligen förblev de båda två religiösa hela livet. Men medan han såg en utväg ur religion in i det heliga via överträdelsen, tycks hon bara se något ickereligiöst i sina utsvävningar. Medan han ville föra språket och läsaren med sig i brottet, stannade hon nog trots allt vid beskrivningen av det.

Det är väl den avgörande skillnaden: Thorvall separerade liv och litteratur, medan Bataille vägrade att uppfatta dem som motsatser.