Copyriot-Fleischer bloggar intressant om bokens framtid. Det är ju en av de ännu obesvarade frågorna kring den oreglerade/oregerliga fildelningen: hur kommer den påverka bokmarknaden? Eböcker kommer stort, fast ännu inte i Sverige. Print-on-demand-tryck (och espressobokmaskinen som Copyriot visar bild på) är på väg: förlaget Atlas har tydligen lagt upp hela sin tidigare slutsålda backlist, via print-on-demand. Förändringen sker nu. Antalet storupplagetryckta böcker i Sverige minskar i år, liksom förra året - men antalet titlar ökar.
Grubblar själv en hel del över detta, förstås. Hur ser det ut för Vertigos framtid?
Till att börja med: för boknördar som undertecknad är print-on-demand en styggelse. Ta
Vulkans böcker: kritvitt kopieringspapper, digitalt tryck som åldras fort, dålig färg på omslaget och snabbsprickande limbindning. Långt från mina ideal: krämfärgade, högklassiga bokpapper som Munken i inlagan, helst trådbindning, gärna ett linneband. De få böcker som fortfarande får finnas i mina bokhyllor är föremål med ett särskilt värde, som är betydligt mer än texterna de innehåller (dessa kan förstås lika gärna finnas på en skärm, i en mosaik, en tatuering, eller upplästa på en mp3). Det är något särskilt med att läsa i en 1600-talsbok med dess vackert åldrade lumppapper.
Tror att ett förlag som Vertigo även fortsättningsvis kommer att ha en krets av den sortens bokälskare att producera konstföremål till. Det finns dessutom en grundläggande skillnad mellan lp, cd, mp3, dvd, divx, pdf osv å ena sidan och böcker å andra: dessa format för film, musik och text kräver ett tekniskt medium för att spelas upp. Boken är ett föremål i egen rätt: ingen skärm mellan konstföremålet och ögat. Inbillar mig att detta kommer att spela en viss roll i hur fildelningen påverkar bokmarknaden.
En variant av utvecklingen är lite skrämmande: förlag som Taschen har på sistone börjat producera verkliga bok-objekt i begränsade upplagor och till sanslöst höga priser (vissa kan kosta 10.000 spänn). Men ska bokkärleken bli en sak för de besuttna, för en nyrik borgerlighet? Medan de andra får hålla till godo med pdf:er eller pocketar i usel print-on-demand-kvalitet?
Copyriot nämner exklusiva utgåvor med textkritik, kvalitativa nyöversättningar, nyskrivna efterord och kommentarer: hur få råd att producera sådana kostsamma saker om de ska läggas som eböcker direkt? Hur få någon att betala mer för dem än för gamla versioner som är gratis? Gissningsvis blir det till att söka bidrag innan och efter, precis som nu.
Men kommer förlagen också att välja att trycka dessa böcker på alldeles särskilt exklusivt papper, sticka in någon liten handkolorerad litografi signerad av en konstnär och kränga den till mindre nätverk av specialintresserade som kan tänka sig att betala för dessa samlarobjekt? Och kommer de samtidigt kränga dem som vulgära eböcker och pocketar – eller hålla bort dem från den cirkulationen?
Malte Persson föreslog häromdagen att det svenska litteraturstödet borde anpassas efter själva bokvaliteten ("Inför krav på tryckkvaliteten i litteraturstödet, så att bara trådbundna böcker kan komma ifråga.") Det är en intressant tanke och pekar kanske rentav mot den här delen av förändringarna.
Boken är ett stopp, medan internet är ett flöde. Vertigo bygger helt enkelt sina egna små dammar och plaskar i dem. Bygger, och river ner.
