LAWRENCE AV ARABIEN OCH POLISER

Mitt i Lawrence av Arabien – den absolut längsta och troligen bögigaste av alla filmer som projicerats på min sovrumsvägg – ringde de från fiket igen: ytterligare en polispatrull. Femte razzian på tre veckor. Den här gången hävdades att det bara var föreningar som gällde som slutna sällskap, vilket inte är sant förstås. De hotar att stänga ner festen. Får väl se var det slutar.

Så snart de fått syn på dig släpper de inte taget förrän du är död. Hälsar – er röst i mörkret.

GOLEM!

Efter att det förra inlägget skrevs, ringde de från cafét en gång till, vid elva. Då var det dags för en ny razzia: två på samma kväll. Jippi. En underbar fredagkväll i skogen. Säg efter mig: a-l-d-r-i-g s-t-a-r-t-a e-t-t f-i-k.

Men kunde sova ändå. Och jobba som vanligt idag. Lite katastrofer har aldrig fått världen att gå under.

Så nyss! hör och häpna! blev revideringen av Meyrinks Golem klar! Vilken storartad text, det har varit en stor njutning att fördjupa sig i orden, rätta till en del felaktigheter i den gamla översättningen, nyöversätta en del, modernisera en del. En sjungande, mystisk roman full med hermafroditer, spöken, dubbelgångare, kabbala, visioner, galenskap, mord och så Golem förstås. Alltihop i ett förmultande judiskt getto, där husen lever sina egna gåtfulla liv.

Känns som en stor ära att få arbeta med sådan litteratur. Bugar mig inför alla de döda.

ÄNNU EN RAZZIA

För tredje gången på en månad: razzia på cafét. Den här gången var alla papper i perfekt ordning, namnlistorna i dörren exemplariska, allt perfekt. Utom att kaffebrödet och smörgåsarna var bortplockade: den som ville ha festen var inte intresserad. Men "serveringen får bara ske i samband med matservering". Så nu vill de säkerligen ta våra tillstånd. I höstas fick vi punga ut över tjugotusen i samband med lögnaktiga anklagelser om att vi bullrade för mycket. Nu detta.

Således, ännu en gång, lyd mitt råd: starta aldrig ett café, en restaurang, en klubb, en festvåning eller något liknande där miljöförvaltningar och tillståndsenheter och annat mera blandar sig i. De kommer att göra sitt bästa för att döda dig. Eller åtminstone förstöra din sömn, din hälsa, dina projekt, samt din tro på mänskligheten och det goda samhället – ifall du nu skulle råka ha någon tro kvar.

PÅ AVSTÅND

Inser sådana här dagar att förlaget kunde skötas var som helst ifrån. Har inte sett de nya böckerna än, men sköter ändå om pressreleaser, Stormtrupper, recensionsex, abonnemangsex och allt det andra. Av någon anledning känns det lite mer professionellt och modernt att inte känna och lukta på föremålen utan bara "marknadsföra" och "sälja" dem. Rentav mer kapitalistiskt. Hahaha! det är en rolig lek!

Har för övrigt ägnat ytterligare någon timme i kylan och snön åt att gallra skogen. Björkarna växer alldeles för tätt. Motorsågen är fortfarande inte lagad. Svettigt att jobba med yxa!

Läser Economists bilaga om världshaven mellan varven. Det är ytterst deprimerande. Ingen kan ju anklaga de anonyma journalisterna på Economist för att vara några "flummiga miljönissar" eller "alarmister" – eller vad det nu är högern brukar kalla människor som tar vetenskap på allvar – så när dom är nära att skita på sig av fasa inför tillstånden i världshaven och vad dessa troligen kommer att leda till blir det riktigt otäckt. Inte bara utsläppen, inte bara koldioxiden, inte bara uppvärmningen, inte bara soporna, inte bara metangasen, inte bara utfiskningen: utan allt på en gång! med självförstärkande kedjereaktioner!

Gaaah.

INGEN JUSTINE

Lokaliserade mitt gamla efterord till Sades Filosofin i sängkammaren och kunde konstatera att de båda äldre översättningarna av Justine är obrukbara: "Dessa båda kraftigt nedskurna, illa översatta tidiga versioner av markis de Sades Justine är faktiskt allt som många svenska läsare, däribland säkerligen flera av hans svenska kritiker, har haft tillgång till och som format den svaga bilden av Sade i Sverige."

Så en svensk Justine blir en framtida fråga.

Nu måste jag in till stan och laga motorsågen.

På tal om det, en gammal idolbild:

AVTÄNDNING

Vilken jävla dag igår: tusen telefonsamtal, tusen ärenden, kaos på pendeltåget, hetsiga bilresor fram och tillbaka, intervjuer, möten, föreläsningar. Idag är varelsen paj. Inbillar mig att det är likadant som dagen efter en knarktripp. Hjärnan är ju trots allt en kroppsdel med sina funktioner, vilka kallas psyke, själ eller ande. Den arbetar med elektrokemiska processer. Igår: översköljd med adrenalin och andra stresshormoner. Idag: ensam i skogen.

Vilken jävla baksmälla.

Pratade hur som helst länge med Hans Johansson om Markis de Sades Juliette, det är roligt att diskutera översättningsproblem, ordval, nyanser.

Dessutom har Magnus Ulléns och Susanne Dodillets böcker kommit från tryckeriet idag: får dock inte se dom förrän på söndag – olidligt spännande!

OCH SEN RINGDE INTE JANNE JOSEFSSON...

... nä. Efter att olika reportrar, redaktörer och redaktionssekreterare från SvT ringt tjugo gånger idag, från klockan nio på morgonen till halv sju på kvällen och det blivit bestämt att hr Edenborg skulle deltaga per telefon i programmet kl halv nio, blev det alldeles tyst.

Det gjorde nu inte så mycket eftersom inga planer behövde ändras för deras skull. Men de kanske kunde ha ringt och berättat att det inte blev något. Så hr Edenborg slapp undra.

Roligt blev det ändå i bilen ut i skogen. Hans Lagerberg (KB-kompis!) skriver en biografi över Per Meurling (kommer på Ordfront framöver) och var snäll nog att låna mig en kassett med en gammal radiointervju med denne legend inom svensk kommunism och pornografi (vars "erotiska memoarer" Vertigo ska ge ut snart).

Kupén fylldes med denna oerhört knarriga, gälla, rosslande, stundom pipande röst som långsamt formulerade långa, syntaktiskt perfekta meningar som om den läste högt ur en bok. Ofta avbröts utläggningarna av vilda skratt, och tvärs genom dem hörs: ynglingen, mitt i åttioåringen.

Ska se om det går att göra en mp3 av en del, det är rena ljudpoesin.