Ja, du läste rätt! En kväll kring Gunnar Blås senaste (sista?!), med läsningar, samtal och rentav musik på Medborgarplatsens bibliotek! Inget inträde, möjlighet att förhandsköpa den nya boken och frottera dig med halvmänniskor och underligheter!
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
onsdag 18 april 2012
GUNNAR BLÅ PÅ BOKBAZAR
Detta bör du inte missa om du har den minsta chans:
Ja, du läste rätt! En kväll kring Gunnar Blås senaste (sista?!), med läsningar, samtal och rentav musik på Medborgarplatsens bibliotek! Inget inträde, möjlighet att förhandsköpa den nya boken och frottera dig med halvmänniskor och underligheter!
Ja, du läste rätt! En kväll kring Gunnar Blås senaste (sista?!), med läsningar, samtal och rentav musik på Medborgarplatsens bibliotek! Inget inträde, möjlighet att förhandsköpa den nya boken och frottera dig med halvmänniskor och underligheter!
onsdag 11 april 2012
TEXTMÄSSANS AFFISCH 2012
Nu är det full fart med arrangemanget av årets Textmässa för oberoende bokförlag och tidskrifter: den elfte i ordningen. Den går av stapeln lördagen 28 april på Nürnberghuset i Stockholm. På hemsidan läser du ständigt uppdaterad information om alla förlagen och programpunkterna: www.textmassan.com
Här är affischen:
Som du kanske kan räkna ut, tillverkade jag den i största hast. Men som så ofta blir det roligast då.
Här är affischen:
Som du kanske kan räkna ut, tillverkade jag den i största hast. Men som så ofta blir det roligast då.
FRÅN SLOTT TILL SLOTT
Igår skickade jag över filerna för Louis-Ferdinand Célines Från slott till slott till tryckeriet. Det har varit en lång och skakig resa att få boken tryckfärdig. Den som har läst Céline vet vad jag talar om: det är nog ingen slump att denne författare, en av 1900-talets främsta, tidigare bara har sett tre av sina romaner översatta till svenska.
Célines prosa liknar ingen annans: han skapade en helt egen stil. Det räcker att nämna att det i den 360 sidor långa texten förekommer inte mindre än 14,310 ellipser, alltså tre punkter inom parentes (...). Dessutom väljer han suveränt att stava namn på många olika sätt, ständigt använda inkonsekventa grammatiska former och lattja med interpunktionen: Hans Johansson har haft ett hästarbete med översättningen, och korrekturet var bokstavligt talat helvetiskt.
Men minnet är kort, och konsten är lång. Nu ligger den enastående Från slott till slott på tryck, och om bara ett par veckor levereras den, lagom till årets Textmässa den 28 april. Som vanligt kommer förlagets Stormtrupper att få den i brevlådan billigare och tidigare än alla andra.
Célines prosa liknar ingen annans: han skapade en helt egen stil. Det räcker att nämna att det i den 360 sidor långa texten förekommer inte mindre än 14,310 ellipser, alltså tre punkter inom parentes (...). Dessutom väljer han suveränt att stava namn på många olika sätt, ständigt använda inkonsekventa grammatiska former och lattja med interpunktionen: Hans Johansson har haft ett hästarbete med översättningen, och korrekturet var bokstavligt talat helvetiskt.
Men minnet är kort, och konsten är lång. Nu ligger den enastående Från slott till slott på tryck, och om bara ett par veckor levereras den, lagom till årets Textmässa den 28 april. Som vanligt kommer förlagets Stormtrupper att få den i brevlådan billigare och tidigare än alla andra.
onsdag 4 april 2012
DU ÄTER MITT ANSIKTE
Idag skickade jag in Gunnar Blås sista novellsamling till tryckeriet i Estland. Du äter mitt ansikte och ännu fler historier består av 20 tjugo noveller, en serienovell ritad av Sara Eriksson och ett avsnitt med "anteckningar".
För nostalgins skull är boken formgiven nästan exakt som den första Gunnar Blå-boken: Klumpigheten och andra historier från 1999. Det är samma format och samma typografi. Dock är den här inbunden.
Idag har jag också suttit med Billie Lindahl från bandet Promise & The Monster och sjungit med i refrängen på hennes låt "You eat my face" med text från titelnovellen i Gunnar Blås bok. Nästa vecka ska vi filma en video till låten: ett spännande och, tror jag, ovanligt samarbete!
Omslaget till boken är gjord av min hustru Loka Kanarp, och det är även hon och jag som figurerar som modeller:
Du äter mitt ansikte och ännu fler historier släpps i början av maj, men redan på Textmässan den 28 april kommer den att finnas.
För nostalgins skull är boken formgiven nästan exakt som den första Gunnar Blå-boken: Klumpigheten och andra historier från 1999. Det är samma format och samma typografi. Dock är den här inbunden.
Idag har jag också suttit med Billie Lindahl från bandet Promise & The Monster och sjungit med i refrängen på hennes låt "You eat my face" med text från titelnovellen i Gunnar Blås bok. Nästa vecka ska vi filma en video till låten: ett spännande och, tror jag, ovanligt samarbete!
Omslaget till boken är gjord av min hustru Loka Kanarp, och det är även hon och jag som figurerar som modeller:
Du äter mitt ansikte och ännu fler historier släpps i början av maj, men redan på Textmässan den 28 april kommer den att finnas.
måndag 26 mars 2012
MASSIV KORREKTURÖVERDOS
Idag föll jag i gråt över korrekturen. Det har aldrig hänt förr. Ibland tänker jag att mitt liv blir gradvis bättre, att jag blir duktigare på att organisera, säga nej, hantera tiden. Ändå blir det så här: sex jättestora korrektur samtidigt.
Jag inledde den här dagen med att föra in hundra sidor korrektur i L-F Célines Från slott till slott. Jag lovar att det inte är något lätt: den som har läst Céline vet hur märkligt hans språk är, och i efterkrigsromanerna är inkonsekvenserna fler än någonsin. Det tog ett par timmar. Jag lyssnade på ett potpurri med låtar som innehåller "LSD" i titeln på Grooveshark; det gjorde arbetet lite roligare.
Med ont i axeln och trötta ögon kollade jag därefter min mail. Redaktören på Atlas hade skickat en lista på korrektur till mitt och Lokas ABF-projekt (Alltid på språng, alltid på plats: ABF:s kvinnor) som kommer i slutet på maj. Boken har deadline imorgon, ändringarna måste in. Jag föll i en kort men pinsam gråt.
Igår, söndag kväll satt jag med korrekturet på mitt Det parapornografiska manifestet som kommer ut på Ink Bokförlag i slutet av april. På fiket ligger korrekturet till Gunnar Blås Du äter mitt ansikte och ännu fler historier och väntar på mig, den ska ut samtidigt. Jag väntar de sista korrekturen från Nikanor Teratologen till jubileumsutgåvan av Äldreomsorgen och Förensligandet som skall ut i maj. Och i köket ligger jättebunten med korrekturet till Mitt grymma öde som har deadline 4 april.
Sammanlagt handlar det om ungefär 1 700 sidor korrektur. Ja, du läste rätt.
Jag ser korrekturtecken när jag blundar. Jag oroar mig över att den massiva överdosen av korrektur förstör mitt omdöme och gör mig dysfunktionell. Jag ser inget slut på korrekturlavinen. Och värst av allt: jag plågas av den där katastrofkänslan som uppstår varje gång produktionen av en bok har nått sluttampen. Hit men inte längre: de ändringar du gör nu kommer du att få leva med resten av livet, och, än värre, de ändringar du inte gör nu kommer att hemsöka dig om nätterna.
Jag inledde den här dagen med att föra in hundra sidor korrektur i L-F Célines Från slott till slott. Jag lovar att det inte är något lätt: den som har läst Céline vet hur märkligt hans språk är, och i efterkrigsromanerna är inkonsekvenserna fler än någonsin. Det tog ett par timmar. Jag lyssnade på ett potpurri med låtar som innehåller "LSD" i titeln på Grooveshark; det gjorde arbetet lite roligare.
Med ont i axeln och trötta ögon kollade jag därefter min mail. Redaktören på Atlas hade skickat en lista på korrektur till mitt och Lokas ABF-projekt (Alltid på språng, alltid på plats: ABF:s kvinnor) som kommer i slutet på maj. Boken har deadline imorgon, ändringarna måste in. Jag föll i en kort men pinsam gråt.
Igår, söndag kväll satt jag med korrekturet på mitt Det parapornografiska manifestet som kommer ut på Ink Bokförlag i slutet av april. På fiket ligger korrekturet till Gunnar Blås Du äter mitt ansikte och ännu fler historier och väntar på mig, den ska ut samtidigt. Jag väntar de sista korrekturen från Nikanor Teratologen till jubileumsutgåvan av Äldreomsorgen och Förensligandet som skall ut i maj. Och i köket ligger jättebunten med korrekturet till Mitt grymma öde som har deadline 4 april.
Sammanlagt handlar det om ungefär 1 700 sidor korrektur. Ja, du läste rätt.
Jag ser korrekturtecken när jag blundar. Jag oroar mig över att den massiva överdosen av korrektur förstör mitt omdöme och gör mig dysfunktionell. Jag ser inget slut på korrekturlavinen. Och värst av allt: jag plågas av den där katastrofkänslan som uppstår varje gång produktionen av en bok har nått sluttampen. Hit men inte längre: de ändringar du gör nu kommer du att få leva med resten av livet, och, än värre, de ändringar du inte gör nu kommer att hemsöka dig om nätterna.
onsdag 21 mars 2012
TJOCKISKORR
Jag tänker börja skriva i den här bloggen igen. För att komma igång tar jag den enkla vägen och lägger upp ett foto: det föreställer mig och första korrekturet på min roman Mitt grymma öde, som kommer ut i höst. Boken blir närmare fyrahundra sidor lång, brevbäraren fick inte ned kuvertet i brevlådan.
Jag har bestämt mig för att (efter nitton år som bokförläggare) använda de riktiga korrekturtecknen, så jag har skrivit ut en pdf med anvisningar från den fantastiska EU-myndigheten Publikationsbyrån för att lära mig.
(Tanken var att mitt ansiktsuttryck skulle kommunicera eggad och bävande förväntan.)
Jag har bestämt mig för att (efter nitton år som bokförläggare) använda de riktiga korrekturtecknen, så jag har skrivit ut en pdf med anvisningar från den fantastiska EU-myndigheten Publikationsbyrån för att lära mig.
(Tanken var att mitt ansiktsuttryck skulle kommunicera eggad och bävande förväntan.)
måndag 13 februari 2012
YTTERLIGARE EN FRANSK RECENSION
Stéphanie Joly recenserar La Maison de la Faim i Paris-ci la Culture:
"Det finns många berättelser där barn går vilse och lever ett äventyr utöver det vanliga. Men få har gett oss några rysningar, som vissa avsnitt av Scooby-Doo (blev inte du rädd?). Den här boken skiljer sig genom att den är verkligt skrämmande, så mycket att man nästan bara borde rekommendera den för vuxna. Vissa scener gör denna serie till en riktig skräckhistoria. Inte för att den är blodig, utan för att den spelar på tvivel, på intuition, på okunnighet och överraskning, på föraningen om något ondskefullt innan det sker."
"Det finns många berättelser där barn går vilse och lever ett äventyr utöver det vanliga. Men få har gett oss några rysningar, som vissa avsnitt av Scooby-Doo (blev inte du rädd?). Den här boken skiljer sig genom att den är verkligt skrämmande, så mycket att man nästan bara borde rekommendera den för vuxna. Vissa scener gör denna serie till en riktig skräckhistoria. Inte för att den är blodig, utan för att den spelar på tvivel, på intuition, på okunnighet och överraskning, på föraningen om något ondskefullt innan det sker."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)