HEBERLEIN FILOSOFERAR

Ann Heberlein, ”doktor i etik”, recenserar antologin Skamlöst i Sydsvenska Dagbladet. Det intresserade mig inte så mycket. Skummade ändå igenom texten eftersom ett par Vertigoböcker nämns i förbifarten. Kom till slutet. Skakade på huvudet.

Tvingades läsa igenom texten en gång till. Och en gång till. Förmådde fortfarande inte begripa den. Tog mig tiden att bryta upp argumentationen. Begriper inte ens nu. Varken logikens eller retorikens regler gäller här. Heberleins recension är ett flow of bad consciousness. Den gör påståenden, varje mening är begriplig, men den övergripande tankelinjen "från sexuell nöd till normbrytande" är medvetslös.

1. I det svenska bondesamhället rådde en sexuell nöd pga moral och fattigdom. Därför fanns ett behov av sexuella fantasier.

2. Den erotiska litteraturen exploderar i Sverige. Tydligen behöver vi fortfarande en sexuell fantasivärld, från smakfull erotik till klassisk våldsporr, så kanske har vi fortfarande en sexuell nöd.

3. Boken ”Skamlöst” är tråkig eftersom den är för queerpolitiskt korrekt och feministiskt duktig. Heberlein blir inte upphetsad.

4. Det är dock vettigt att försöka ge alternativ till vår tids dominerande berättelse om sex. Ett exempel på denna berättelse är dokusåpan Paradise Hotel med traditionella könsroller och objektifiering av unga kroppar.

5. Dokusåpans estetisering får sitt motstycke i den hemgjorda amatörporren där feta människor har sex bland sina furumöbler.

6. Fula människors sex bland fula möbler är det verkligt normbrytande.

(Det blev förstås inte ett dugg bättre av att Heberleins tidning gjorde henne en björntjänst genom att presentera recensionen så här: "Utgivningen av erotisk litteratur exploderar men genren är märkligt ospännande. Ann Heberlein har läst in sig." Läst in sig? På EN bok?)

VERTIGOS HEMSIDA NERE

Du som undrar varför du inte kommer in på vår hemsida eller varför dina mail till oss studsar: vårt webhotell Fsdata "glömde" berätta att de ändrat sina rutiner för förnyelse av domännamn. Så igår stängde Domänhanteraren ner www.vertigo.se (samt ytterligare 6000 domäner!). Deras telefonkö är omöjlig, de svarar inte på mail. Allt tyder på att vi inte kommer vara tillbaka på internet förrän nästa vecka.

DEBATTARTIKEL OM BONNIERS

Lämnade ytterligare ett litet bidrag till den svenska offentligheten, den här gången på SVT Debatt, apropå Aftonbladet kulturs högintressanta granskning av den svenska offentlighetens verkliga makthavare:

http://svtdebatt.se/2010/11/bonniers-ar-sveriges-berlusconi/

SVENSK MAFFIA

Förra blogginlägget var i första hand initierat av personliga motgångar, men vissa tankegångar påverkades starkt av arbetet med min recension av boken "Svensk maffia: fortsättningen" som publicerades i Aftonbladet kultur igår och som du kan läsa här:

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article8073554.ab

INKASSOFÖRETAG ÄR VIDRIGHETER

Hittade ett brev från Kronofogden i Café Sodoms post igår. Det visade sig att inkassoföretaget Lindorff skickat en skuld på 141:- till dem för indrivning. Lindorff hade också passat på att lägga på något som de kallade för "kostnader" som blev 800:-

De 141:- uppstod när caféts matleverantör Menigo fick för sig att skicka några fakturor till indrivarna. Menigo (Ica-handlarnas grossist) är ett fantastiskt misskött företag. Knappt en enda av deras leveranser är korrekt. De skickar en oändlig räcka fakturor, kreditfakturor och påminnelser i en salig röra. I slutänden är det förstås vi som får betala för deras torftiga organisation. Och nu en betalningsanmärkning på det.

Fakturorna var betalda ungefär samtidigt som Lindorff blev inkallade. Men indrivarna ville förstås ha sina 141:- ändå. De lever ju på skräck och snabba ryck. Var bortrest ett par veckor då. Betalade genast efter hemkomsten. Det visade sig att de 141:- hade betalats exakt samma dag som Lindorff skickade ärendet till Kronofogden.

Det spelade ingen roll. Visserligen återkallades ärendet från Kronofogden när skulden var betald. Men betalningsanmärkning fick cafét ändå. En prick som nu kommer att ligga i två år och spöka varenda gång vi vill leasa något eller byta leverantör eller ta ett lån.

Ringde fogden och förklarade ärendet och frågade om vi kunde bli av med anmärkningen. De svarade att de inte hade någon makt i ärendet utan att det var de privata inkasso- och kreditupplysningsföretagen som själva bestämde sådant och att Lindorff hade möjlighet att dra tillbaka pricken.

Ringde tillbaka till Lindorff och bad dem dra tillbaka anmärkningen. Påpekade att betalningen hade gjorts samma dag som ärendet gått till fogden. En kvinnlig Hitler snäste åt mig att de minsann inte "hade gjort något fel" och vägrade resolut även om hon erkände att de hade möjligheten.

Varför? Det är inte svårt att svara på. Det är just det här som indrivarna lever av. De frodas genom korta betalningstider och omedelbar inkasso och indrivning, oavsett hur litet beloppet är. Eller snarare: ännu hellre om det är ett litet belopp. För avgifterna ("kostnader") är deras inkomst.

Dessutom lever inkassoföretagen i symbios med kreditupplysningsföretagen. De lever på att pricka människor och företag, det ligger i deras intressen. Prickningarna bidrar till skräcken som gör att de får in sina vansinnigt höga avgifter utan knussel.

Lindorff (i hela dess snårskog av underbolag och utstickare, som säkert skänker en hel del möjligheter att slippa att betala skatt) ägs av Wallenbergarnas Investor. Detta är den riktiga svenska maffian: Indrivningsverksamhet med lagen i ryggen. Det är avskum.

Inkassoföretagen är vidrigheter. Funnes det rättvisa, skulle de ställas mot en vägg och skjutas.

RIKSKRIMINALPOLISENS FÖRHANDSGRANSKNING

Pratade idag med Björn Sellström på rikskriminalpolisens barnpornografigrupp. Han kikade på 20-talsillustrationerna till Pierre Louÿs Trois filles de leur mère och ansåg inte det borde vara några problem för förlaget att trycka dem i utgåvan av den svenska översättningen.

Skönt att kunna trycka boken i dess rätta skick, utan att plocka bort bilder.

ETT LYXIGT PROBLEM

En sak som lyser upp mitt liv som bokförläggare är när det uppstår möjlighet att införskaffa originalupplagorna av böckerna Vertigo ger ut. I bokhyllan står till exempel originalupplagorna av Gustav Meyrinks Golem och Felix Saltens Josefine Mutzenbacher, det är ett särskilt behag.

Nu anlände från ett tyskt antikvariat originalupplagan av Pierre Louÿs vidunderliga roman Trois filles de leur mere (1926), som Vertigo ger ut i april 2011. Det en vansinnigt vacker bok, eftersom den helt och hållet utgörs av en faksimil av originalmanuskriptet med korrektur och allt.

För den som vill satsa extra mycket pengar skulle även ett häfte med 20 originalillustrationer kunnat följa med. Men: vågar Vertigo trycka den svenska översättningen med originalets illustrationer? På det här ungerska antikvariatets hemsida kan du se bilderna: http://www.sosantikvarium.hu/book7473.html (Hoppas själva länkningen inte bryter mot någon lag?!? OBS! har själv inte tittat på bilderna bara konstaterat att de ligger där.)

Att frågan ställs beror på den svenska barnpornografilagstiftningen. I somras blev som bekant en mangaserieöversättare dömd för brott mot barnpornografilagen för att han bland alla sina tusentals mangaserier hade några med sexuella motiv.

Skulle allas er Vertigomannen behöva skaka galler för att ha givit ut en bok med teckningar som föreställer barn i sexuella situationer? Kanske vore några månader på kåken ett bra tillfälle att skriva klart Händel-romanen och kanske också det Parapornografiska manifestet, men samtidigt verkar det lite deppigt att bli inlåst i en cell på nätterna.

Nej, vi måste nog låta en jurist titta på bilderna först. Kanske tvingas vi att självcensurera oss och plocka bort dem av de 20 bilderna som går över gränsen i vårt upplysta 2000-tal.