Denna underliga och usla företeelse: dålig sömn och extrem trötthet samtidigt. Borde inte extrem trötthet under dagen leda till en lätt insomning och en djup sömn på natten? Nej, det verkar snarare vara tvärtom.
Såg att min Ordfront-artikel om att marknadsekonomi och kapitalism är helt olika saker uppmärksammades i DN idag. Den som följer bloggen vet hur det gick till när den skrevs. Tänker ibland att allt bloggande från författare och andra och alla behind-the-scenes-reportagen ser ut att vara avmystifierande, men att ju mer fakta kring uppkomsten av verk vi får reda på, desto mirakulösare blir de. Mysteriet tätnar.
Ville som tonåring arbeta med film: som regissör och/eller special effects-makare. Läste Fangoria, studerade Tom Savinis arbete. Filmvåldet hade en särskild magi för mig (tack, Studio S-debatten!) – men det underliga är att den magin inte försvann när tricksen avslöjades: alla slangarna med teaterblod, silikonsåren, de konstgjorda huvudena.
Är det kanske helt enkelt så att skönhet i ett verk inte låter sig förklaras med dess tillkomst? Att det rentav blir ännu gudomligare genom att vi studerar dess torftiga, kontingenta, improviserade tillverkning?
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
fredag 6 mars 2009
torsdag 5 mars 2009
MER OM PROSTITUTIONEN
Storgräl – förstås – i TV4 igår. Susanne säger att hon är trött på att gräla och skulle vilja ha ett samtal istället... men det är ju inte riktigt journalisters stil.
Och den här bloggen citerad i Dagens Nyheter idag. Det rör på sig, just nu lite väl fort. Längtar efter att komma hem och kolla vidare på The Wire, vilken fantastisk teveserie.
Och den här bloggen citerad i Dagens Nyheter idag. Det rör på sig, just nu lite väl fort. Längtar efter att komma hem och kolla vidare på The Wire, vilken fantastisk teveserie.
onsdag 4 mars 2009
STACKARS MEDIEMONOPOL
Ju fler attacker som riktas mot kulturutredningen desto mer intressant blir dess förslag i mina ögon. Attackerna har nämligen en viktig sak gemensamt: de försvarar status quo. Och de hävdar: ingen tycker att det finns något att kritisera när det gäller litteraturstödet eller författarfonden, alla tycker de fungerar bra.
När Förläggareföreningar och Författarförbund börjar använda en sådan möglig homogenitetsretorik är det dags att osäkra revolvern: de är kannibaler, rädde sig den som kan!
I dagens DN går ett antal förläggare på några mindre (Atlas, Ordfront, Ersatz och Weyler) och några större (Bonniers och Norstedts) förlag ut i en gemensam debattartikel mot kulturutredningens förslag på att minska utdelningen av litteraturstöd till rika mediajättar och istället fördela pengarna bland mindre förlag.
Argumenten går från det bisarra – "De ekonomiska förutsättningarna för den enskilda boken är inte nödvändigtvis bättre på det stora förlaget än på det lilla." (eh, hur tänker ni då?) – till det realistiska:
"Om en så central del av den svenska litterära offentligheten som till exempel den översatta kvalitetslitteraturen blir en angelägenhet för små, visserligen ambitiösa, men ekonomiskt sett svaga aktörer, så kommer dess ställning på marknaden att försvagas i motsvarande grad. Därför att det som de stora förlagen inte bryr sig om, det tenderar de stora bokhandlarna, bokklubbarna och till slut också bokläsarna att inte bry sig om."
Det är bistra ord! och det ligger något i det! Kärleken till litteraturen som brukar användas som reklamslogan betyder inte mycket när det kommer till marknadsandelar. Men är det verkligen så att läsarna av "översatt kvalitetslitteratur" skulle sluta intressera sig när det är Vertigo, Hström eller Alastor som ger ut den? Är det inte snarare så att mediemonopolen äger alla kanaler själva – just bokklubbar, bokhandlare, medier – och i högsta grad kan påverka detta?
Och är det inte snarare så att de med näbbar och klor försvarar en gammal ordning därför att den håller på att förvandlas: allt fler mindre förlag dyker upp och tar på sig en ambitiös utgivning, och via internetbokhandeln och egna nätverk får deras böcker samma chans som oligopolens: är det inte just det som är hotande? Skulle de dessutom stödjas av staten utifrån den rimliga principen att de rika har råd ändå, och att mångfalden i sig är ett positivt värde – då går monsterförlagen i taket trots sina miljarder i vinst.
Frågan kvarstår hur förläggare på vänsterförlag som Atlas och Ordfront kan spela med här? Hur kan de skriva under en artikel tillsammans med Bonniers och KF, som i hög grad är med och skapar utvecklingen mot homogenisering och bästsäljarism? Vilken Familj är det som använder sitt tidningsflaggskepps kulturbilaga som en försäljningsstation för sin internetbokhandel eller utnyttjar teveprogram i sina kanaler för att kränga sina egna böcker?
Det andra argumentet är rätt fantastiskt:
"Stödet kommer hela den kulturella näringscykeln till del. Pengar till författaren, till översättaren, till redaktören. Det här är inte pengar som hamnar i vare sig de rika eller fattiga förlagens fickor, om de arbetar professionellt och med rimliga villkor."
När Förläggareföreningar och Författarförbund börjar använda en sådan möglig homogenitetsretorik är det dags att osäkra revolvern: de är kannibaler, rädde sig den som kan!
I dagens DN går ett antal förläggare på några mindre (Atlas, Ordfront, Ersatz och Weyler) och några större (Bonniers och Norstedts) förlag ut i en gemensam debattartikel mot kulturutredningens förslag på att minska utdelningen av litteraturstöd till rika mediajättar och istället fördela pengarna bland mindre förlag.
Argumenten går från det bisarra – "De ekonomiska förutsättningarna för den enskilda boken är inte nödvändigtvis bättre på det stora förlaget än på det lilla." (eh, hur tänker ni då?) – till det realistiska:
"Om en så central del av den svenska litterära offentligheten som till exempel den översatta kvalitetslitteraturen blir en angelägenhet för små, visserligen ambitiösa, men ekonomiskt sett svaga aktörer, så kommer dess ställning på marknaden att försvagas i motsvarande grad. Därför att det som de stora förlagen inte bryr sig om, det tenderar de stora bokhandlarna, bokklubbarna och till slut också bokläsarna att inte bry sig om."
Det är bistra ord! och det ligger något i det! Kärleken till litteraturen som brukar användas som reklamslogan betyder inte mycket när det kommer till marknadsandelar. Men är det verkligen så att läsarna av "översatt kvalitetslitteratur" skulle sluta intressera sig när det är Vertigo, Hström eller Alastor som ger ut den? Är det inte snarare så att mediemonopolen äger alla kanaler själva – just bokklubbar, bokhandlare, medier – och i högsta grad kan påverka detta?
Och är det inte snarare så att de med näbbar och klor försvarar en gammal ordning därför att den håller på att förvandlas: allt fler mindre förlag dyker upp och tar på sig en ambitiös utgivning, och via internetbokhandeln och egna nätverk får deras böcker samma chans som oligopolens: är det inte just det som är hotande? Skulle de dessutom stödjas av staten utifrån den rimliga principen att de rika har råd ändå, och att mångfalden i sig är ett positivt värde – då går monsterförlagen i taket trots sina miljarder i vinst.
Frågan kvarstår hur förläggare på vänsterförlag som Atlas och Ordfront kan spela med här? Hur kan de skriva under en artikel tillsammans med Bonniers och KF, som i hög grad är med och skapar utvecklingen mot homogenisering och bästsäljarism? Vilken Familj är det som använder sitt tidningsflaggskepps kulturbilaga som en försäljningsstation för sin internetbokhandel eller utnyttjar teveprogram i sina kanaler för att kränga sina egna böcker?
Det andra argumentet är rätt fantastiskt:
"Stödet kommer hela den kulturella näringscykeln till del. Pengar till författaren, till översättaren, till redaktören. Det här är inte pengar som hamnar i vare sig de rika eller fattiga förlagens fickor, om de arbetar professionellt och med rimliga villkor."
Vill påminna om att Vertigo är det enda av landets förlag som ger författare royalty på litteraturstödet. Vi införde den paragrafen i standardkontraktet eftersom det faktiskt är i hög grad författarens arbete som premieras av kulturrådets arbetsgrupper.
Det är pinsamt att se hur monsterförlagen utnyttjar litteraturstödet. Ett några år gammalt exempel: Norstedts tryckte en mindre upplaga av Seierstads Bokhandlaren i Kabul för att kunna få litteraturstöd för denna givna bästsäljare (kulturrådet har maxupplagor för litteraturstödet), och så snart de fått pengarna satte de genast igång och tryckte stora upplagor.
Det kunde vara en fråga om heder, ifall det ordet skulle ha haft någon betydelse i den här branschen.
LOVECRAFT
Thente försäkrar oss att H P Lovecraft är en klassiker. Kom att tänka på när kulturrådet skulle motivera att Guillaume Apollinaires De elvatusen spöna (1907) inte fick litteraturstöd: "bara för att en bok är gammal behöver den inte vara en klassiker". Vertigos utgåva av Lovecrafts Fallet Charles Dexter Ward med dess förbättrade översättning, dess nybeställda originalillustrationer och dess magnfika efterord fick heller inget litteraturstöd.
tisdag 3 mars 2009
SKRÄPBLOGG
Någon har roat sig med att anmäla den här bloggen som "skräpblogg". Det rör på sig där ute i den virtuella sandlådan!
Ägnat förmiddagen åt att sammanträda med förlagets eminenta praktikant Billie och att häpna över genomslaget för Susanne Dodillets avhandling. Har dessutom fått en gåtfull förfrågan om att uppträda och läsa dikter i ett köpcentrum. Först frågetävling på tv och nu detta!
Gjorde ett tappert försök sent igår kväll att skriva ett kväde eller snarare ett ode som en hyllning till Pirate Bay, men det blev tyvärr inget bra. Hoppas det går bra i rättegången ändå.
Ägnat förmiddagen åt att sammanträda med förlagets eminenta praktikant Billie och att häpna över genomslaget för Susanne Dodillets avhandling. Har dessutom fått en gåtfull förfrågan om att uppträda och läsa dikter i ett köpcentrum. Först frågetävling på tv och nu detta!
Gjorde ett tappert försök sent igår kväll att skriva ett kväde eller snarare ett ode som en hyllning till Pirate Bay, men det blev tyvärr inget bra. Hoppas det går bra i rättegången ändå.
söndag 1 mars 2009
OM KULTURUTREDNINGEN
Är sysselsatt med att i Facebook-gruppen "Författare" (ja, samma en där Carina Rydberg efterlyste författare som ville stödja åklagarsidan i Pirate Bay-rättegången) diskutera kulturutredningen och dess litteraturpolitiska förslag. Författarförbundet är hemskt anti. Är för min del försiktigt positiv. Skrev så här nu senast för den som är road av frågan:
"Kulturutredningen gör rätt stor sak av att mångfalden är åsidosatt i litteraturstödet eftersom de rika bjässarna får en sådan stor del av pengarna. Och de menar att "kvalitet" inte är ett tillräckligt kriterium.
För tio år sedan var jag rätt ensam bland författare/förläggare om att vara mot bokmomssänkningen, eftersom jag precis som Ulvskog tyckte att staten borde satsa miljarden på aktiv litteraturpolitik (bibliotek osv) hellre än på skattesänkningar och att sänka priset på Harry Potter och Slitz.
Det utredningen skriver är att litteraturstödet borde bli mer kulturpolitiskt profilerat och att hänsyn borde tas till ekonomiska förutsättningar. (Typ när Vertigo ger ut Celines efterkrigsböcker är det en relativt sett ohyggligt mycket dyrare och riskablare satsning än om Familjen skulle göra det.) Dessutom säger de att riktlinjerna och principerna borde vara tydligare (nu har den som söker ingen aning om varför det plötsligt blir nej).
Och när det kommer till Fonden, säger de inte mycket, förutom idén om en sammanslagning. Jag har inte helt bestämt mig, men jag lutar mot att det kunde vara en poäng att Författarfonden hamnar under demokratisk kontroll istället för kompiskontroll.
En Författarfond med tydligare riktlinjer och offentliga utlåtanden (typ sakkunnigutlåtanden som vid akademiska ansökningar fast förstås kortare) vore faktiskt en välsignelse jämfört med den där lite osunt tystlåtna prestigecirkusen vi har idag."
Kulturutredningen kan laddas ner som pdf:er här.
"Kulturutredningen gör rätt stor sak av att mångfalden är åsidosatt i litteraturstödet eftersom de rika bjässarna får en sådan stor del av pengarna. Och de menar att "kvalitet" inte är ett tillräckligt kriterium.
För tio år sedan var jag rätt ensam bland författare/förläggare om att vara mot bokmomssänkningen, eftersom jag precis som Ulvskog tyckte att staten borde satsa miljarden på aktiv litteraturpolitik (bibliotek osv) hellre än på skattesänkningar och att sänka priset på Harry Potter och Slitz.
Det utredningen skriver är att litteraturstödet borde bli mer kulturpolitiskt profilerat och att hänsyn borde tas till ekonomiska förutsättningar. (Typ när Vertigo ger ut Celines efterkrigsböcker är det en relativt sett ohyggligt mycket dyrare och riskablare satsning än om Familjen skulle göra det.) Dessutom säger de att riktlinjerna och principerna borde vara tydligare (nu har den som söker ingen aning om varför det plötsligt blir nej).
Och när det kommer till Fonden, säger de inte mycket, förutom idén om en sammanslagning. Jag har inte helt bestämt mig, men jag lutar mot att det kunde vara en poäng att Författarfonden hamnar under demokratisk kontroll istället för kompiskontroll.
En Författarfond med tydligare riktlinjer och offentliga utlåtanden (typ sakkunnigutlåtanden som vid akademiska ansökningar fast förstås kortare) vore faktiskt en välsignelse jämfört med den där lite osunt tystlåtna prestigecirkusen vi har idag."
Kulturutredningen kan laddas ner som pdf:er här.
NY SLOGAN
Hade fest med rumskamraten i fredags kväll, och tog – hör och häpna! – ledigt igår. Datorn var i stort sett avstängd hela dagen! Vaknade imorse glad och energisk. Var tvungen att hastigt göra en annons till tidskriften Ful och hittade då på ytterligare en slogan till förlaget:
Tänkande och njutning.
Som sällar sig till den långa raden av äldre slogans, som kanske inte alltid har haft samma elegans men som ofta har varit slagkraftigare:
Texter på avgrundens rand.
Förlaget som Gud glömde.
Böckerna du önskar att du inte ville läsa.
Litteratur är rövknull: krossa Bonniertyranniet.
Det enda porrförlaget som ger ut kvalitetslitteratur.
Förlaget som borde veta bättre.
Varje bok skall vara en gatsten.
Osv osv.
Tänkande och njutning.
Som sällar sig till den långa raden av äldre slogans, som kanske inte alltid har haft samma elegans men som ofta har varit slagkraftigare:
Texter på avgrundens rand.
Förlaget som Gud glömde.
Böckerna du önskar att du inte ville läsa.
Litteratur är rövknull: krossa Bonniertyranniet.
Det enda porrförlaget som ger ut kvalitetslitteratur.
Förlaget som borde veta bättre.
Varje bok skall vara en gatsten.
Osv osv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)