SNÖ TILL KNÄNA, VRÅLANDE SOL

Pulsar fram i snön, skriver svar till myndigheter, betalar räkningar (förlaget är nästan helt skuldfritt för första gången på ett år!), mungiporna är fan uppe vid öronen, för skönheten är förkrossande.

Har en oändlig lista på göra-saker, men funderar på att istället åka in till stan och hämta ut min förhoppningsvis fungerande motorsåg och ge mig ut och röja. Solen vrålar nämligen från en isblå himmel. Väl inne i stan finns ju också Ångbageriet med dess fluffiga semlor och de senaste numren av Sala Allehanda.

Fick mail från Sindra Grahn som filmade mig och C-J de Geer på fiket: inslaget sänds i programmet "Sverige" i SVT2 kl 18-19 söndagen den 15 februari. När det gäller Victor Estbys intervju är det fortarande oklart var den ska publiceras.

KUSLIGHET OCH SKÖNHET

Åker åter till landet, sent på söndagkvällen. Hinner precis till ett jättelikt Coop Forum innan det stänger. Det är mycket egendomligt och skrämmande. Vandrar ensam mellan hyllorna. Ingen personal, inga kunder. Det påminner om den japanska skräckfilmen Kairo. Hör plötsligt några röster. Närmar mig; det är en monitor med en reklamfilm. Reaskyltarna riktar sig till ingen alls. Så mycket ödsligare och tommare, denna kommersialismens förödda öken.

Begick misstaget att försöka förklara min känsla för den ensamma kassörskan. Hon tycktes inte alls förstå, upprepade bara för trehundrade gången sitt "det blir XXX kronor, tack" och ville gå hem. Drog sammanbiten min överdimensionerade kundvagn ut på parkeringen igen. Vägen från stan ut i skogen var som tonårens första avklädning: ett mirakel.

Tjockt med snö här, vadar till knäna. Allting skimrar i månskenet.

KRÖNIKAN OM GAZA...

... nu på nätet: http://www.goteborgsfria.nu/artikel/77549

Har för övrigt börja skissera en bok om Det israeliska motståndet: intervjuer med företrädare för den israeliska oppositionen mot ockupationen.

Startade för övrigt Facebook-gruppen "Författare mot Ipred" – gå med om du känner dig manad!

BOKFÖRLÄGGAREN SOM SLUTADE BLÖDA

Glömt att berätta om en annan grej som pysslats med på sistone: Nobelmuseet i Gamla stan ska ha en utställning om censur. Lördagen den 21 februari blir det en programdag. Bland annat vill de ha en maratonläsning med utdrag ur förbjudna böcker. Så de har bjudit mig för att tillsammans med Shoresh Ibrahim göra urvalet, skriva presentationer och agera konferencier. Det blir en spännande exposé från Ovidius till Nawal Saadawi, över Aretino, Galilei, Sade, Baudelaire, Apollinaire och en massa andra.

Mycket av det hinns inte kopieras utan måste skrivas in för hand: ännu ett tillfälle då mina färdigheter i maskinskrivning kommer väl till pass. Är en jävel på det: en av de få saker som tre års gymnasiestudier verkligen varit bra för.

Läste nyss intervjun som Victor Estby gjorde med mig på fiket förra veckan och skrattade högt: den där Edenborg, vilken jävla lirare asså.

BOKFÖRLÄGGAREN SOM SLUTADE BADA

En dikt? Å! hahaha! Vem var "jag" i morse? Ingen aning. En dikt? Å, den där Edenborg.

All den här stressen och pressen, razzior, inspektioner, poliser, tillståndsenheter, brandmyndigheter, för att inte tala lärarmöten, personalmöten, krismöten har börjat göra mig en smula utom mig. Lyckades igår också klämma in ett tevejobb mitt emellan krissamtal, panikarbete och undervisning: spelar en biroll i en liten dokumentär om Carl Johan de Geer, den ska tydligen visas en söndag om ungefär två veckor. Knepigt att verka avslappnad och normal när kameran rullar, i en bisarr hybrid av spelfilm och dokumentär – men så är det väl alltid. Inget är riktigt "dokumentärt" och inget är helt och hållet "spelat".

Sitter med efterordet till Golem. Det är spännande, vilken underlig lirare den där Meyrink. Har också hittat några riktigt snygga foton på honom. Har idag också haft kontakt med Gabriella Håkansson, som skrivit efterordet till nytrycket av Beckfords Vathek (Hström). Perfekt upplägg för ett seminarium på Textmässan!

DAGENS DIKT - I RADION?

Långsamma simtag, den svävande kroppen i vattnet
Den som en gång skulle ha hotats av hajarna flyter nu ensam
Det är tidig morgon, vattnet har inte börjat koka än
Du är alldeles vit i köttet, hal och lätt
Skjuter fram precis under ytan, dina ögon lite öppnade
Din mun lite öppen, läpparna liksom vibrerar i vattnet
Du skjuter fram, vattnet är påtagligt tungt, lent, varmt
En ocean av milda kraftfält, silverströmmar av vitt ljus
Din kropp är det vita som löser sig i det vita
Med blott ett svagt skum i kölvattnet, om du hade en köl

TYNGD

Fick äntligen Magnus och Susannes böcker i min hand. Puff! Stora! Tunga! Och klart snygga när de ligger bredvid varandra. Inleder med att lansera Susannes bok. Och si! prostitution är fortfarande lika populärt. Det blir teve och intervjuer och debatter och fan och hans moster: roligt att en doktorsavhandling faktiskt får en betydelse i offentligheten.

Talade för övrigt per telefon med en av de ansvariga polisbefälen som delvis lugnade mina farhågor: de många razziorna är en del av ett allmänt fokus på Gamla stans krogar under januari. Inget personligt mot Edenborgs alltså. Och mycket tyder på att vi faktiskt klarade oss hyfsat, även om det inte känns så när stället kryllar av konstaplar som förhör gäster och festarrangörer... I lördags tog festen slut ett par timmar innan det var tänkt eftersom stämningen gick ur kalaset efter en timmes polisnärvaro. Surt.