MARDRÖM

Jag har glömt varför den här bloggen finns, och hur det går till med bloggande. Ändå ligger den här som en idiotisk möjlighet. Här kommer nattens mardröm. De är många nu.

Jag är i ett parkeringshus. En vän ligger livlös under en bil i en märklig ställning. Jag ringer 90 000 men får inget svar. Ringer 112. Rösten frågar om min vän lever. Jag drar ut honom från bilen och ser att han flämtar och hjärtat slår hårt. 112 frågar var jag är nånstans. Jag ser att parkeringshuset heter något i stil med Stjärnfall eller Stjärnvalv men hittar ingen adress. Han säger att han inte hittar det nånstans och ber mig leta upp adressen och ringa tillbaka.

Nu börjar ett desperat letande. Jag får inte min telefons gps att fungera. Jag springer ut på gatan, det är i närheten av Stureplan, men jag hittar inga gatuskyltar. Jag springer runt hörnet, inga skyltar. Jag kommer att tänka på att ambulansstationen bara ligger ett par kvarter bort, att jag lika gärna kan springa dit direkt.

Men jag hittar inte stationen. Jag tar mig upp i ett höghus för att orientera mig. Jag blir allt mer orolig när jag tänker på min vän som kanske ligger och dör, och på att jag lämnat min dator och andra saker i parkeringshuset. Jag skyndar mig ned för brandtrappan, men går vilse inne i en restaurang högt uppe i huset. Jag inser att jag min vän förmodligen är död, att mina saker är stulna och att jag är hopplöst vilse.

Vaknar.

DEL TVÅ AV METRONOVELLEN

Hur gick det för Erik, Jaromir och Magdalena?

Den andra delen av min erotiska långnovell för Metro publicerades idag, med Lokas illustration. Du kan läsa hela texten på sid 48-49 i tidningens pdf-upplaga.

NOVELL I METRO

I tidningen Metros stora sommarbilaga kan du just nu läsa del 1 av en erotisk novellföljetong som jag skrivit och som Loka har illustrerat: "Över gränsen". Jag tror det är första gången någonsin som Sveriges största tidning har publicerat bögporr. Du kan läsa den på sidorna 40-41 i en pdf som du kan läsa här.

Den 26 juli publiceras den rafflande avslutningen på Eriks och Jaromirs erotiska drama!

MIRBEAU-RECENSIONER

Mottagandet av den nya, uppdaterade och illustrerade utgåvan av Octave Mirbeaus svarta klassiker Lidandets lustgård har varit förnämligt. Anmälarna har inte bara beundrat Hans Johanssons reviderade översättning utan även själva bokens form, som förlaget lagt ned stora ansträngningar på.

Här följer ett knippe citat från de ofta mycket vältänkta och vackert formulerade recensionerna. Boken köper du direkt från Vertigo!

Hillevi Hellberg i Stasimon (en hel essä, med den blygsamma titeln "Några ord om Octave Mirbeaus Lidandets lustgård"): "Effekten blir liknande den i Baudelaires berömda kadaverdikt där själva likmaskarna, köttets påtagliga förruttnelse och därmed också dess förgänglighet på en gång ger läsaren en rysning av välbehag som av äckel. Det är den där rysningen av välbehag, tror jag, som är styrkan i en text som Lidandets lustgård, och som fick Mirbeau själv att inför den egna texten känna äckel."

Erik van Oijen i Kulturdelen: "Det som gör läsningen av Lidandets lustgård så spännande, så full av slitningar, är känslan av hur författaren själv i en oförlöst kamp förlorat sig i sin blödande bildmässiga villervalla, likt flugan som mot egen vilja och bättre vetande dras till förruttnelsens doft och går under. Romanen trollbinder i sin onaturliga naturlighet och genom Mirbeaus egen oförmåga att vända bort blicken. Det är glädjande att den förlänats en vacker form av förlaget."

Fredrik Edin i bloggen Skumrask: "Lidandets lustgård skulle jag beskriva som en Markis de Sade för vuxna. Både böckerna är mycket vackra och det är fullt möjligt att använda Sockerconnys beskrivning av hundar även om de böcker Vertigo ger ut nuförtiden: söta utanpå men äckliga inuti. På ett bra sätt alltså."

Vivian Gustin i Kulturbloggen: "Lidandets lustgård är en deprimerande, mörk och grym misantropisk historia. Jag fick magknip och mardrömmar efter att ha läst den."

Tommy Söderberg i Bedårande böcker: "Det mesta av boken utspelar sig i den så kallade Lidandets Lustgård, en mycket vacker plats där de värsta tortyrscener man kan tänka sig utspelas (den som har läst Markis De Sade kanske kan tänka sig mer). Det blir ett slags dualism där allt det vackra blir fult och allt det fula blir vackert."

Johan Holst i Tidningen kulturen: "Octave Mirbeau är en mästare med orden och Hans Johansson tycks ha gjort en väldigt bra översättning till svenska. Orden och meningar är som sammet, men det sammet döljer är hemskt. För erotikens språk har här fått låna sin språkdräkt till lidandet, tortyren. Lusten och lidandet är två krafter som onekligen går tillsammans. För smärtan och lusten under själva akten mellan två människor sporrar oss onekligen till även högre höjder av extas, där vi närmare oss, eller rör oss bortom den vanliga mondäna verkligheten och, ifall vi har tur, närmar oss det som ligger bortom, en snabb blick av det rent gudomliga."

TIO BÄSTA ROMANERNA

1. Lagerlöf, Gösta Berlings saga
2. Pynchon, Against the Day
3. Eco, Foucaults pendel
4. Sabato, Om hjältar och gravar
5. Bataille, Ögats historia
6. Wittkop, Nekrofilen
7. Dostojevskij, Bröderna Karamazov
8. Delany, Hogg
9. Almqvist, Amorina
10. Brontë, Svindlande höjder

TIO BÄSTA FILMSCENERNA

Orkar inte ens ge nån förklaring, här kommer dom bara huller om buller som vanligt, ur mitt grumliga minne:

1. Isabelle Adjanis mjölksplatterscen i tunnelbanan i Possession, den tar aldrig slut, primalterapi.
2. Rutger Hauers dödsscen i Blade runner, kanske den vackraste filmscenen i historien.
3. Scenen där Martin Sheen får sitt uppdrag i Apocalypse, den otroligt obehagliga, genialiskt underspelade dialogen i det där brunt inredda huset.
4. Sekvensen i Texas Chainsaw Massacre från det ögonblicket då Leatherface klubbar ner pojkvännen och flickvännen reser sig ur hammocken (kameraåkning under hammocken!), går in, blir hysterisk bland hönorna och slutligen hängs upp på en slaktkrok.
5. Bogarts och Bacalls första dialoger i The Big Sleep.
6.  Dialogerna mellan Orson Welles och Marlene Dietrich i Touch of Evil.
7. Pariserhjulsekvensen i The Third Man, där Orson Welles pendlar mellan mördare och kompis.
8. Slutsekvensen i Herzogs Auch Zwarge haben klein gewesen, med kamelen som varken kan stå eller sitta, den brinnande palmen, kattprocessionen och den förarlösa lastbilen som åker i cirklar bland alla pinheads och dvärgar.
9. Motorsågssekvensen i Scarface, där Al Pacino bara vägrar ge sig.
10. Slutsekvensen i Die Hard, där Bruce Willis, efter oändliga vedermördor och med blödande fotsulor, har tejpat en pistol i nacken och besegrar skurkarna. Yippee-ki-jay, motherfuckers.

TIO FAVORITLÅTAR PÅ SVENSKA

Listomanin fortsätter, jag har ingen aning om varför, jag bara följer de sociopsykotiska vindarna och frånsäger mig allt ansvar. Här kommer en lista över mina tio favoritlåtar på svenska:

1. Björns vänner: "Åkrar och himmel"
2. Bellman: "Drick ur ditt glas"
3. Bernt Dahlbäck: "Alida Gullmaj"
4. Allan Edwall: "Den lilla bäcken"
5. Kent: "Dom som försvann"
6. Bellman: "Liksom en herdinna"
7. Winnerbäck & Miss Li: "Om du lämnade mig nu"
8. Olle Adolphson: "Det ligger ett land långt borta"
9. Latin Kings: "Salsakungen"
10. Dr. Zeke: "Jag ska aldrig dö"