SUCCÉ

Jaha: dessa veckor av dålig sömn, fiaskoångest, övermänniskoarbetande är över.
Och? undrar den nyfikne bloggläsaren.

Ja, att döma av den flod av beröm, kärlek och lyckliga leenden som blåst i mitt ansikte idag så blev den sjunde Textmässan en epokal triumf, enligt många den skönaste någonsin.

Kanske skriver mer imorgon, riktar lekamen åt allt som flyter ikväll.

VET DEN ENA HANDEN VAD DEN ANDRA GÖR?

Två telefonsamtal inom loppet av fem minuter:

1. Ali Arda ringer och berättar att Gunnar Blås Klumpigheten redux och Anastasia Wahls Klitty och da Vinci-kådisen ska översättas och ges ut i Turkiet!

2. Ringer förlagets agent (Loud/Tönnheim) för att berätta den goda nyheten. Får beskedet att de har fullt upp med att sälja Camilla Läckbergs böcker så tyvärr kan inte Vertigo längre vara klient hos dem.

Står snopen kvar på gatan i solskenet och undrar hur allting hänger ihop.

Nån som känner en litterär agent som vill ta sig an Vertigos författare?

ETT HALVT TON BÖCKER

Vid tio ringde de från fiket: "fan, Edenborg, det står en lastpall med böcker på trottoaren... skynda dig hit!"

Och si! där stod den:
Aretinos Samtal och Lovecrafts Fallet Charles Dexter Ward: jättefina! Har kånkat och släpat och svettats. Stolt!

MANNEN SOM TIGGARNA TYCKER SYND OM

Satt halvnaken utanför fiket i söndags, lågsäsong, inga kunder, men sol. Två uteliggare kom travande förbi. Den ena av dom stannade och började prata med mig på tyska. Plötsligt räckte han fram sina solglasögon. Försökte avböja, men han trugade och trugade. Tog emot dem till slut, han vägrade ta tillbaka dem, lät hälsa att det var en present från Jesus och muttrade något om maffia.

Ska det verkligen gå till på det där viset? Brukar det inte vara tvärtom?

Fina glasögon, hur som helst.

Spurtar inför Textmässan på lördag: inser – återigen – att det inte räcker med att maila för att sprida information. Nu gäller det att ringa, ringa, ringa. Trots åtskilliga pressreleaser ställer sig journalisterna helt frågande: eh, Textmä... vadå? Det börjar droppa in notiser, intervjuer, allt verkar ordna sig. Affischeraren är ute på stan. Meteorologerna säger att det ska bli mulet på lördag: perfekt! Vi har en yngling som tänker klä av sig kläderna, vi har ett suveränt program.

Men ingen pyroteknik, än.

KRÖNIKOR?

Skriver några gånger om året krönikor för Fria tidningarna. Har aldrig gillat krönikor: nån ledsen lirare med mer attityd än tankeförmåga som vräker ur sig om sitt vardagsliv och tycker saker.

Saknar dock förmågan att tacka nej, så visst, inga problem: krönikor!

Har väl skrivit en fem sex stycken vid det här laget, några av de konstiga texter som nånsin kräkts ut ur den här sinnesslöa hjärnklumpen (några av dom finns här). För nån månad sen en som slutade med att dissa sig själv. Idag en som handlar om en historia som Odd har berättat och som kan sammanfattas i denna bevingade fras:

RUBBA MIG PÅ BÄRET!

Hoppas för övrigt att gratisprenumerationen på Dagens Nyheter snart ska ta slut, tidningen förpestar min frukost varenda dag. En artikel där vi får följa en stackars människa som är programledare och modebloggare och som tillbringar timmar på krogen och sitter och ser ledsen ut över ett glas gratis skumpa? Viktigt!

Det nya stamfiket: Citykonditoriet, tre trappor upp i Citykyrkan.

ÖVERSÄTTNINGEN FORTSKRIDER

Kan bara inte undanhålla den ärade läsaren dessa vackra rader ur Pierre Louÿs bok, vilken ynnest att få tillbringa sina dagar med att översätta sånt här godis:

"Jag har aldrig i mitt liv sett fyra brudar så tokiga i att slicka varandra i skrevet som morsan och mina mostrar. Det räckte att dom fick en timme för sig själv så fick jag se dom knulla helnakna, den ena mumsade mutta, den andra ylade som en iller, den tredje savade så kraftigt att det blev pölar på sänglinnet."

DRÖMMAR FLYTER SOM STRÖMMAR

Det är dags för bok/textmässan i nån sorts förvirrad blandning. Alla montrar är utplacerade i olika rum, det släpas bokkartonger hit och dit. Sitter och väntar under en presenning och Horace Engdahl kommer. Han berättar triumferande om hur han hämnats på Horace Engdahl (!) genom att skriva en pamflett där han slickar fittan på Ebba. Allt har sitt ursprung i något slags satiriskt bord som någon tillverkat. Det verkar för stunden inte så märkligt att Horace hämnas på Horace. Jag beklagar att hans hämnd inte fått mer uppmärksamhet.

När jag tar mig in i textmässehallen upptäcker jag att biblioteket placerat oss på ÖVERVÅNINGEN: kartan stämmer inte! Nedervåningen är till för dem som vill läsa tidningar, berättar en bibliotekarie. Patrik på Hström sitter inne i nån sorts glasbur med sina böcker och vinkar uppgivet.