OSYNLIGA HÄNDER-POCKETEN

Överallt syns den, Pocketförlagets saftigt, blodigt röda pocketutgåva av Stig Sæterbakkens vidunderliga noirroman Osynliga händer. Vad fint att se att en riktigt, riktigt bra bok kräva sin plats mitt på sophögen:

SNÖSKOTTNING OCH TEXTIVAL

På den här bilden ser du en pytteliten mig på Vertigolagrets tak, skottande snö i tjugotvå minusgrader. Det var något av det jobbigaste någonsin. Iförd tre lager av byxor, svettig och frusen på samma gång, med svidande lungor. Ett par tre ton blev det nog. (Och till höger ser du det f d växthuset som inte pallade trycket.)


För övrigt: förlaget har precis anmält sig för deltagande i Göteborgs motsvarighet till Textmässan: Textival, den 27 mars. Vertigo är där med böcker, och Gunnar Blå kommer att vara där och läsa, representerad av mig. Ser fram emot att träffa Göteborgsavdelningen av förlagets stormtruppare och kumpaner då.

DEN TREDJE SYSTERN PÅNYTTFÖDD

Igår kom kartongen med nytrycket av Gunnar Blås Den tredje systern. Så här ska ett Vertigoomslag se ut! Frågan är: kommer de mest hårdkärnade Gunnar Blå-fansen känna sig tvingade att skaffa boken bara för det nya omslagets skull?

(Förlaget har förresten snickrat ihop ett billigt paket med hela "Den tredje systern-trilogin" som du hittar här.)

BONNIERS

När ett enda familjeföretag dominerar ett lands medier och kultur, är det problematiskt på flera sätt. Ur ett vanligt, liberalt affärsperspektiv är det orimligt att ett företag äger flera återförsäljarkedjor, flera distributörer och en stor del av produktionen samt en stor del av medierna – särskilt när synergieffekterna utnyttjas skamlöst. Det är ett kvasimonopol som kraftigt stör konkurrensen och grovt missgynnar konsumenterna.

När Bonniers köper en butikskedja vars kunder plötsligt bara kan köpa Bonnierböcker istället för vad butikernas inköpare själva skulle välja, då är konkurrensen satt ur spel. Nyss köpte Bonniers företaget PocketGrossisten, en mycket viktig distributör av pocketböcker i landet. Såväl bokförlag som läsare bör känna oro: på samma sätt som Bonniers gynnar sina egna företag inom exempelvis nätbokhandeln Adlibris, finns det förstås stora risker med att pocketdistributionen i landet kommer att snedvridas grovt.

Ur ett kulturellt perspektiv är det också en obehaglig tendens. I Sverige har de senaste femton åren ett färgstarkt litteraturklimat vuxit fram. En verklig mångfald har utvecklats, introduktionen av utländsk litteratur har ökat, inhemska och särpräglade författarskap fått odlas. Orsakerna till detta är många, men delvis att det varit möjligt för förlag och tidskrifter att nå ut via ett flertal distributionskanaler, inklusive biblioteken. Om dessa kanaler plötsligt hamnar i en enda ägares händer, en ägare som kraftfullt och hänsynslöst gynnar sina egna produkter, då såras mångfalden svårt. Och då reduceras det som i många grannländers ögon har framstått som en beundransvärt livaktig litteratursfär till livlöshet och homogenitet.

Och ur ett politiskt perspektiv?

Vad skulle hända om en Jonas Bonnier en vacker dag väcktes till insikt om att han var en undermålig romanförfattare och istället gav sig in i politiken, t ex som Folkpartiets partiledare? och i denna roll var uppbackad av sitt familjeföretag, som helt dominerar landets offentlighet?

Skulle han då inte vara väldigt lik en annan herre i ett sydligare land vars efternamn också börjar på B?

Och skulle vi då ha särskilt mycket att sätta emot i vår alldeles egen bananrepublik: Svitalien?

(Vill också passa på att förvarna: det mullrar en hel del bland landets oberoende förlag. Skamlös girighet väcker inga sympatier. Vänta dig raffel framöver!)

GUNNAR BLÅ HITTAD

Gabriel Stille skickade nyss ett twittermeddelande där han berättar att han hittat Gunnar Blå i Malmö. Han bifogar ett bildbevis:

DEN NYA KLITTYBOKEN

Efter dagar fyllda med svordomar, raserianfall, våldsamma pendlingar mellan förtvivlan och hopp, är redigeringen av den nya Klittyboken färdig. Anastasia Wahl lämnade mig det färdiga manuset till Klitty: ett rymdäventyr för några veckor sedan. Det var en jättelik text, fylld av delirier och snedsprång, totala blackouts och bisarrt babbel. Hon meddelade att hon inte lyckades få ihop boken och överlämnade jobbet till mig.

Har nu strukit, strukit, strukit, stuvat om, klippt ihop, skrivit till en och annan mening för att få ihop handlingen. Vet inte vilken psykiatrisk diagnos som skulle kunna beskriva Anastasias sjukdom, men en bok blev det hur som helst. Ganska nätt, bitvis överjordiskt rolig, stundvis med en bitande satir, passagevis rent enfaldig. Och med många listor!

Ut kommer den i början av april. Tills vidare kan du ju alltid passa på och läsa de tidigare delarna iserien. Tyvärr är ettan och tvåan slutsålda, men vi jobbar med ett nytryck. Och ettan finns fortfarande som ljudbok i Lina Perneds legendariska inläsning.

ÖVERVAKNINGEN I KRISTIANSTAD

Recensionerna av Gunnar Blås Övervakningen: minnet av dig fortsätter att rasa in. Ingen av Gunnars tidigare böcker har fått så många anmälningar.

Stefan Whilde är, trots att han finner romanen ojämn, alldeles till sig i Kristianstadsbladet:

"När jag läste "Gå ner för trappan" hörde jag kanske artonhundratalets gotik ringa, jag såg kanske Vladimir Sorokins "Blått fett" häva sig bland orden, men aldrig att jag väntat mig en svensk författare med förmågan att så kraftfullt och till synes enkelt välta hela det realistiska, naturalistiska oket i havet. Det har väl inte hänt sedan Strindbergs dagar. / För när Blå är som bäst så är han omutlig. Han struntar i regelboken och låter genrer överlappa och kollapsa in i varandra samtidigt som han skriver noveller och romaner som är njutbart frånstötande, otäcka och tankeväckande att läsa."