VERTIGOMANNEN FLYGER OCH FAR

Flyger ikväll till Israel för att jobba med ett bokprojekt. Förlaget kommer att tuffa på som vanligt. Har den här helgen lyckats ta tre olika omslagsfoton till vårböckerna, puh. Sommarkostymen är nypressad. Håret är nyklippt. Passet är med. Nu bär det av. Hej då!

EN TILL

Den här gången är det en soprans stämband.

EN VACKER FILM

Eller är den bara vacker i mina ögon?

KAPITEL 23: LIBERALISMENS DÖD

En av medlemmarna i surrealistgruppen var Rijota Kasamatsu. Han brukade ofta under mötena under slutet av 90-talet hänvisa till världssystemteoretikern Immanuel Wallerstein med stor entusiasm.

En dag dök tanken upp att utvidga Vertigos politiska utgivning, och Wallersteins namn infann sig. Skaffade hans senaste böcker, textsamlingarna After Liberalism och The End of the world as we know it, och blev mycket entusiastisk. Fick kontakt med Immanuel, som gjorde ett eget urval ur de båda volymerna (eftersom det förekom en del överlappningar och upprepningar) samt ett par nya texter som bara publicerats i tidskrifter. Vertigos utgåva är alltså unik; den gavs namnet Liberalismens död: slutet på den rådande världsordningen, som en sorts syntes mellan de båda titlarna.

På något sätt blev det känt att folkrörelseaktivisten Jan Wiklund översätt artiklar av Wallerstein till svenska och frågan om att översätta gick till honom. Han gick plikttroget till väga och levererade texterna. Det blev ändå en del jobb för att få upp flytet i språket, minns att jag och Kjell svettades över boken en hel del, det har ofta varit så i förlagets historia eftersom det inte funnits pengar att betala professionella översättare enligt avtal utan vi istället ofta arbetat med nybörjare och entusiastiska amatörer.

Många omslagsförslag skapades och förkastades. Till slut bestämdes det att Immanuel själv skulle pryda framsidan med en stor bild, och det blev inte så dumt. Smålänningarna tryckte, i ett något större format än förlagets vanliga (som är 135x190 mm). Boken släpptes 2001 och har sedan dess genomgått ett par nytryck, intresset för Wallersteins tänkande har inte försvunnit, och det är bra. Den är nummer två i serien "Vid tankens rand". (Eftersom det var våra småländska vänner som skötte trycket, skiljer sig de olika upplagorna åt rätt rejält.)

Boken kom ut den ödesmättade hösten 2001: titeln "liberalismens död" visade sig ytterst passande med tanke på 11 september-attackernas eftermäle. Den roligaste recensionen stod Magnus Linton för: ”För de svenska läsare som tröttnat på John Pilgers enfaldiga Amerikahat och sörjer Naomi Kleins degenerering till tom pratkvarn erbjuder Wallersteins essäer finkalibriga tankar av ett helt annat märke. Om hans profetia om den kapitalistiska världsordningens stundande kollaps är sann eller falsk kan ingen veta. Än. Men helt sant är att Wallersteins teorier är sköna intellektuella trippar, garanterat nyttiga att ha laddade i skallen när framtiden kommer. Oavsett utgång.” (Expressen, 28/11 2001)

Ett par år efter att Immanuels bok kommit träffades vi i Stockholm i samband med att han medverkade i en konferens. Med oss var Daniel Berg och Immanuels fru. Vi hade en mycket spännande pratstund på Sturehof, inte minst diskuterade vi den svenska EU-politiken. På min fråga om vilken bok av honom vi borde fortsätta den svenska utgivningen med, tvekade inte Immanuel: Utopistics, svarade han tvärsäkert. Och så blev det.

[Boken går fortfarande att beställa, billigast och enklaste direkt från förlaget. Läs också gärna hans eget nyhetsbrev, det kommer varannan vecka, och du prenumerar här.]

NOMADISK VERTIGO KLUBB OCH MER BONNIERGNÄLL

Höll ett föredrag om svenskt erotikasamlande på antikvariatmässan igår; roligt att se så många bekanta ansikten i publiken som samlats i den vackra salen! Det hela såg lite ut som en Vertigo klubb. Kanske har även den verksamheten nu diversifierats och börjat ske på de mest oväntade ställen, när cafét gått över i sin 2.0-version av nomadisering och digitalisering.

Muttrar för övrigt över den uteblivna recensionsskörden. Josefine Mutzenbacher, Hogg och Juliette har alla haft sina första recensionsdatum, men de få anmälningar som kommit in lyser snarast som hägringar i öknen. Det är svårt att lansera böcker när redaktionerna helt styrs av tanken på vilka böcker som "måste" recenseras (Bonnierböcker). Alla utskicken till återförsäljare och andra kampanjprylar blir stympade när den mediala uppmärksamheten hackas upp och sprids över hela hösten, lite godtyckligt och motvilligt.

Det är enklare att få fram din skit ifall du äger förlag, tidningar, tidskrifter, tevekanaler, distributörer, återförsäljare och bokklubbar och kan samköra dessa verksamheter och styra urval, prissättning och uppmärksamhetsflöden (DN Bok i samarbete med Adlibris, Malous bokklubb på TV4 i samarbete med Bonnierförlagen t ex).

Vi behöver en ny Marita Ulvskog (kulturministern som helt rättmätigt påpekade att Bonniers ägnade sig åt gangstermetoder). Vi behöver bättre antitrustlagar. Vi behöver äkta, liberal kärlek till fri konkurrens.

EN VÄLSKRIVEN SÅGNING

Det är inte alltid recensionerna på dagensbok.com håller måttet. Men Johan Wirdelövs anmälning av Felix Saltens Josefine Mutzenbacher är både genomtänkt och välformulerad. Synd att det är en sågning (betyget 2 av 10). Uppenbarligen tyckte recensenten bättre om mitt efterord än om romanen själv.

Om du också gillar mina efterord, så kom gärna och lyssna på mig på Antikvarisk Bokmässa nu på lördag, kl 13.00. Evenemanget har fri entré och sker i Konstakademiens lokaler på Fredsgatan. Kommer att prata om svenska erotiksamlare under 1800-talet och början av 1900-talet, illegal pornografiutgivning och annat mera. Betrakta det gärna som ett hemligt möte i det mytiska Josef Riwkin-sällskapet.

ATT SE DET

Har sett DET några gånger i mitt liv. Det händer inte ofta. Men det händer. Två gånger har kameran varit där. Det första fotot är från maj 2007:


Det andra är från september 2009 (som ni ser blev det hela lite för mycket för Daniel Berg, som helt slukades av mörkret):


Det är den här blicken Vertigos böcker bör ge sina läsare åtminstone någon gång vid varje läsning: det är då de har blivit texter på avgrundens rand.