Den sjätte och sista boken Vertigo gav ut detta året 2002 – och den sista boken som gavs ut under förlagets första decennium, alltså samma år som jag på luciadagen försvarade min doktorsavhandling, vilket i mina ögon också gör detta till det året då jag grundlade min bitvis dåliga hälsa – var ännu ett verk av förlagets hovöversättare Hans Johansson: Markis de Sades Filosofin i sängkammaren: eller De omoraliska lärarna, Dialoger avsedda för unga flickors uppfostran.
Som vanligt kunde jag inte nöja mig med att bara vara redaktör, formgivare, korrekturläsare, omslagsfotograf och säljare. Jag kände mig också tvingad att skriva ett entusiastiskt förord samt ett sextonsidigt, ambitiöst efterord, "Sade i Sverige", som grundligt och detaljerat går igenom översättningar, reception och debatter om den gudomlige markisen.
Gåtfullt nog lyder inledningsmeningen: "Sverige är det
fulaste ord jag vet."
Omslaget till Filosofin i sängkammaren föreställer Vertigos
dåvarande förlagssekreterare Gilda Romero, som här alltså axlar rollen som den
sextonåriga Eugenie. Förlaget hade på den tiden flyttat från
"Bunkern" på Katarina Bangata till en källarlokal på Krukmakarbacken
som vi delade med bl a Jane Magnusson, Karolina Ramqvist och Johan Berggren.
Jag spände upp ett lakan på väggen och sprutade låtsasblod
på det. Jag pudrade Gilda så vit jag kunde och lät henne sätta på sitt
kraftfullaste läppstift. Jag satte på två kraftiga strålkastare. Sedan uppmanade jag henne att se så galen ut i ögonen
som hon kunde och stirra rätt in i kameran.
Resultatet blev effektfullt.
Resultatet blev effektfullt.
Förlaget följde upp Filosofin i sängkammaren med andra kända texter av Markis de Sade: De 120 dagarna i Sodom, Juliette och Ernestine. Men Filosofin i sängkammaren är den som sålt ojämförligt bäst. Om jag räknar in den billigare mjukbandsvarianten är den ute i över sjutusen exemplar.
(Boken går fortfarande att beställa här.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar