KLASSIKERUTGIVNINGEN

Jag talar förstås i egen sak, eftersom jag dels driver ett bokförlag som främst ger ut klassiker, dels själv mest läser klassiker – klassiker definierade som texter som publicerats för ganska länge sedan och därefter tryckts om, översatts, diskuterats i omgångar.

Men egen sak behöver inte alltid vara dåligt.

Alla dessa litterära priser som finns i Sverige – i första hand en massa debutantpriser, Katapult, Borås tidnings, men också bokhandlareföreningens pris, Augustpriset, det patetiska guldpocketpriset, Karin Boyes och Jan Myrdals priser osv osv – belönar samtida svenska författare och förlag som ger ut samtida svenska författare.

Jag känner inte till ett enda pris för "årets klassiker".

Troligen hänger denna brist samman med att ansvaret för den avancerade klassikerutgivningen allt mer har övergått till fattiga amatörer: de som egentligen skulle ha råd att genomföra den, väljer bort den till förmån för en eller annan möjlig storsäljare.

I mina ögon är dock klassikerutgivningen ett språkområdes litterära livsvatten. Den klassiska textens evolutionära kraft borde inte ens jämföras med den ena eller andra tvålfagra debutantens mediala potential.

Å den andra sidan: skit samma. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i de där litterära priserna. Kanske utgörs en del av min kärlek till de starka klassikerna av att de inte uppmärksammas, lever sitt artificiella liv i strålkastarskenet, kramas till döds av juryer, att de helt enkelt kräver en större insats och en större kärlek av sin läsare.