MIN MEST DEPRIMERADE BOK

Häromveckan var jag i Malmö och uppträde på den fantastiska erotikbutiken Justine & Juliette. Jag hade bestämt mig för att läsa en eller två texter som jag skrivit i namnet Gunnar Blå, så jag kikade igenom de tre novellsamlingarna.

Den tredje och sista av dem heter Du äter mitt ansikte och ännu fler historier. Den kom ut våren 2012. Den är utan tvekan medie- och distributionsmässigt ett av Vertigos största fiaskon någonsin. Den fick ytterligt få recensioner, endast en av dem utanför nätet, sålde minimalt.

Jag har ofta undrat varför. De tidigare böckerna togs emot på andra, generösare sätt. Berodde det på att pseudonymen nu var spräckt och att jag trätt fram som Blå? Var boken sämre? Recensionerna tyder på att den är ojämn, men överlag gillas den.

Den senaste läsningen har fått mig att tänka något helt annat, som kan vara en förklaring.

Jag minns att jag fick en väldigt stark känsla när jag våren 2012 slutredigerade och korrekturläste samlingen: jag insåg att jag är som en seriemördare. Jag var också sängvätare och småpyroman när jag var liten. Jag plågade dock inte djur. Mitt inre är så fruktansvärt svart att jag blir illamående när jag ser ner i mig själv. Enda skillnaden är att jag inte mördar. Och att jag har en överdrivet utvecklad empati, men jag lovar, det är verkligen inget positivt.

En annan sak slog mig när jag läste om boken för några veckor sedan: dessa texter är de mest deprimerade jag någonsin skrivit. Det är knappast någon slump att boken kom ut samtidigt som jag fick min stora kollaps, i juni 2012, när jag ramlade rakt ner i svarthålet som jag lyckligtvis har lyckats kravla mig fram ur.

Du äter mitt ansikte är en enda lång, trasig dödsönskan. Ät mig, snälla: döda mig nu. Jag orkar inte mer. Jag kan inte ens njuta längre. Jag vill ingenting. Förstöra och förstöras är allt som är kvar.

Ingen av recensenterna har sett detta. De har sett yviga gester, konstruerade provokationer, stilhaverier, och de har sett rätt. Men de liksom troligen läsarna har missat - kanske varit tvingade att missa - det viktigaste problemet:

Den här boken borde aldrig ha skrivits, än mindre givits ut.

Du äter mitt ansikte är en dödlig, en giftig bok.

LJUDBOKEN AV MITT GRYMMA ÖDE

Nu kan jag lysa upp den mörka världen med ett glädjebesked: ljudboksversionen av min roman om Händel finns nu att införskaffa! Perfekt för dig som antingen har för mycket adhd för att sitta still och läsa en pappersbok, eller för dig som vill läsa samtidigt som du jobbar eller rör dig, eller för dig som vill komplettera din pappersläsning med Gerhard Hoberstorfers fantastiska tolkning.

Jag både skrattade och grät när jag lyssnade igenom de 730 minuterna: Gerhards uppenbara vällust när han får personifiera perversa kardinaler, diviga sopraner och hysteriska kastrater är obeskrivligt härlig.

Min vän Alexander Bard har läst in ett fint förord, själva romantexten är något rättad (vissa musikhistoriska sakfel är ändrade) och jag har läst in ett efterord där jag berättar lite mer om relationen mellan fakta och fantasi i romanen. 
 

Än så länge finns inspelningen bara att köpa som mp3, men eventuellt släpps den också på cd framöver. Du hittar den på massor av ställen, bland annat:

https://www.adlibris.com/mondo/ljudbok/mitt-grymma-ode-9789186023270

http://www.storytel.se/mitt-grymma-ode-bok-10619

http://www.signon.se/Sok/?Q=Mitt%20grymma%20%C3%B6de

http://www.e2go.se/ljudbok/mitt-grymma-de/carl-michael-edenborg/9789186023270/1016819

http://cdon.se/nedladdningsbara_ljudb%C3%B6cker/mitt-grymma-%C3%B6de-25784395

http://bokborgen.se/ljudbocker/mitt-grymma-ode

http://audioteka.se/mitt-grymma-ode,produkt.html

http://www.ebokhuset.se/sv/artiklar/mitt-grymma-ode-4.html

http://digibok.se/9789186023270-300.p/mitt-grymma-ode

VANSINNESREA PÅ VERTIGO

Vi har mitt i vårt fylledelirium knassänkt priset på 20 Vertigotitlar på hemsidan. Vi tänker inte berätta vilka. Botanisera själv och hitta de giftiga fynden! Och vill du ha dem i brevlådan före jul bör du skynda dig på!

Om du inte lyder så kommer jag och ringer på hemma hos dig och ser jättearg ut:

Du letar här: www.vertigo.se

VERTIGO FYLLER TJUGO ÅR

För tjugo år sedan, jag var knappt en tvärhand hög, tryckte jag en bok på en gammal stånkande offsetpress i Axelsberg. Boken var Guillaume Apollinaires De elvatusen spöna, och på framsidan skrev jag "VERTIGO" eftersom jag på den tiden var fascinerad av svindel.

Nu tjugo år och drygt hundra böcker senare, är Vertigo i högsta grad en realitet. Jag är inte längre en tvärhand hög, och förlagsarbetet har inte bara satt spår i mig och min kropp, utan även i kulturklimatet och i en väldig massa läsares hjärtan.

Vi bestämde oss i våras för att fira oss själva med en jubileumsbok. Vi bjöd in en massa människor som på ett eller annat sätt har haft en koppling till förlaget: förlagssekreterare, redaktörer, recensenter, återförsäljare, läsare, författare, översättare, fotografer, formgivare, kollegor. Det blev inte mindre än tjugoåtta texter av varierande längd och skrivna utifrån en mängd olika perspektiv.

Sammantaget skänker de en bild av det underliga ekosystem som är ett mindre kvalitetsförlag: entusiasmen, slitet, impulsiviteten, haverierna, triumferna, den långsamt och mödosamt framväxande katalogen. Här är alla skribenterna:

Aase Berg
Kjell Lekeby
Jonas Ellerström
Peter Luthersson
Gabriella Håkansson
Andreas Ekholm
Boris Benulic
Anna Sunnerholm
Jesper Weithz
Jonas Thente
Johan Alvén
Hans Johansson
Daniel Berg
Johan Berggren
Annika von Hausswolff
Mara Lee
Helena Eriksson
Henrik Petersen
Linda Boström Knausgård
Odd Ahlgren
Martin Tistedt
Sofia Albertsson
Caroline Åberg
Jesper Ims Johansson
Deanne Rauscher
Terese Lilliehorn
Erik Janelm

I jubileumsboken finns också min följetong om förlagets första tio år, bok för bok, samt en mängd bilder, annonser, sidomaterial från den kaotiska verksamheten.

Vi har tidigare skrutit om att det kommer att bli ett linneband, tyvärr blev det i sista sekunden problem på tryckeriet vilket ledde till att vi fick nöja oss med en vanlig kartong. Dock är boken naturligtvis trådbunden och har ett lässnöre. Så här ser framsidan ut, med den briljante formgivaren Magnus Frederiksens könade version av labyrinten:

På fredagen den trettonde, självaste lucia, firar vi boken och vårt jubileum med en storslagen fest på Södermalm. Det börjar klockan åtta på kvällen och fortsätter till småtimmarna. Adressen är "Drömfakulteten", Hornsgatan 83.

Henrik Petersen kommer att spela svängig musik. Det är fri entré och billig bar.

OCH: De som har de finaste Vertigokostymerna kommer att vinna varsin jubileumsbok!

Missa inte detta!

FOTOBEVIS FRÅN BOKMÄSSAN

Jag har förstått att det numera handlar om bilder, bilder och åter bilder. De senaste bokmässorna har jag efteråt samlat mina intryck i blogginlägg. Nu, i Instagrams, Tumblrs och Pinterests tidevarv, övergår jag till pekboksformatet och satsar på foton istället.

Räckmacka hundra meter över marken med min äldsta vän, Aase Berg, och vår gemensamma amerikanska förläggare, den mäktiga Johannes Göransson:

På hemväg:

Äter alltid "Chaffismeal" på restaurang Bögen på hemvägen från Bokmässan:

Nu när Jonas Axelsson har slutat jobba på Bonniers är vi så här glada:

Magnus Frederiksen signerar:

Vår favoritkund grimaserar:

David Nessle och Helena Eriksson kom på besök:

Isobel Hadley-Kamptz bar en skol - flicks! - uniform!!!

Lycklig nybliven Stormtruppsmedlem:

Mässans lyckligaste redaktörsmöte; med Lina Arvidsson som kommer med en erotisk roman hösten 2014:

Med Lisa Andersson som översatte Wittkops Nekrofilen tillsammans med mig:

Loka grimaserar, Isabelle dreglar:

Jag och Mara Lee är kompisar:

Men Mara har vissa reservationer:

Vid min första signering kom inte en enda människa:

När vi hade byggt monter blev jag lite trött:

David Nessle och jag, glada som barn:

Kramar Peter Ebeling, översättaren av Illuminatus! som kommer hösten 2014:

Med Joakim Pirinen och David Nessle:

Den mäktigaste signeringen: dedicerade sex böcker till vad som torde vara mitt största fan:

För att han skulle trivas, bäddade vi in Stigs böcker mellan Céline och Teratologen:

Här lade vi de ruffigaste bögjävlarna: Blå, Tistedt, Edenborg, Delany och Cooper:

ALT-LIT

(Ibland skriver jag kortare texter på Aftonbladet kultur som kommer i papperstidningen men inte läggs ut på nätet. Jag tänkte jag skulle försöka få ut en del av dem här i bloggen istället. Denna skrev jag i somras:)

Den senaste trenden inom ung amerikansk litteratur är Alt Lit, eller Alternative Literature. Förkortningen pekar mot dess mest typiska drag: kopplingen till Internet.

Författarna inom Alt Lit använder nätet för att sprida sina texter, samtidigt som nätets egna former arbetar sig in deras verk. Chatloggar, screenshots, bloggkommentarer, forumtrådar och andra typiska nätformer är självklara inslag i berättelserna och dikterna.

Det är ett postpostmodernt fenomen: postmodernismen slet sönder hierarkierna, vägrade att tycka att Lev Tolstoj på ett givet sätt var viktigare, intressantare och mer värdefull än Britney Spears. Nu framträder nya kulturella uttryck på dessa ruiner. Ett sms är i sig inte mindre värt än en sonett.

Bland de framträdande författarna inom Alt Lit finns Tao Lin och Marie Calloway. Den senare gjorde skandalsuccé genom sin sexuella ärlighet i romanen med titeln "what purpose did i serve in your life" (stavad med karaktäristisk internettypografi) som kom ut i våras.

Deras omedelbara realism och ärlighet har fått en del kritiker att koppla ihop Alt Lit med trenden "New Sincerity", dit sådana som Wallace och Franzen brukar räknas: även där är det viktigt att skapa intrycket av uppriktighet och direkt kommunikation med hjälp av självbiografiska inslag och talspråk. Men den centrala rollen som Internet spelar inom Alt Lit ger den ändå ett särskilt drag.

Hur ser det ut i Sverige? Det är vanligt med inslag av internetgenrer i skönlitterär text. Men i skrivande stund kommer jag inte på någon enda svensk författare som gjort det till en central del av sitt verk.

Det dröjer nog inte särskilt länge.

[Häromveckan, vid den sorgliga nyheten om författaren Ola Juléns död, kom jag att tänka på att hans betydelsefulla debut Orissa på många sätt verkligen var ett starkt svenskt bidrag till New Sincerity.]

ÅRETS DEDIKATIONER

En och annan kan ha märkt att jag blivit på lite bättre humör. Det beror på att en lång period av depression och utbrändhet har gått över. Och på att det kommit en del goda nyheter på sistone. Hur som helst tog jag varje chans att signera böcker i Vertigos monter på bokmässan, som var den finaste bokmässa jag någonsin varit på. Jag  blev så kärleksbombad och smickrad och vidrörd av läsarna att jag bara inte kunde sluta skriva. Här är en liten samling:

SIGNERINGSSCHEMA, BOKMÄSSAN

Vertigo står som vanligt i sin vackra monter på bokmässan i Göteborg. Vi har nummer B02:01 och står precis innanför ingången genom Gothia Towers. Vi har med oss exakt 1561 böcker, varav vi hoppas kunna sälja precis allting.

Så här ser signeringsschemat i montern ut, vi hoppas på ytterligare några tider:

SIGNERINGSSCHEMA

Torsdag 26/9:

C/M Edenborg, kl 13,30
Magnus Frederiksen (Erotisk ritbok, 69 tecken), kl 16,00

Fredag 27/9:

Magnus Frederiksen (Erotisk ritbok, 69 tecken), kl 11,30
C/M Edenborg, kl 15,00
Lisa Andersson (översättaren av "Nekrofilen"), kl 17,00

Lördag 28/9:

Magnus Frederiksen  (Erotisk ritbok, 69 tecken), 13,00 + 16,00
C/M Edenborg, 11,00 + 14,00

Söndag  29/9:

C/M Edenborg, 13,00 + 15,00

RADIOINTERVJU

Idag sände P2:s Musikamagasinet ett timslångt program om Mitt grymma öde. Under Mats Almegårds varsamma ledning fick jag tillfälle att yra såväl om testiklar, Thomas Pynchons musikaliska dialoger, Bellmans storhet, Händels sårighet, som om övergreppens paradoxala värde och en hel del annat.

Dessutom är programmet ytterligt vackert musiksatt.

Du kan lyssna på det via webben här:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/238824?programid=2960

SOMMARINTERVJU

Blev intervjuad av Lina Arvidson mitt i sommaren, misstänker att många kan ha missat det, så här kommer en påminnelse. Du läser den här:

 http://linaarvidsson.blogg.se/2013/july/lilla-sommarintervjun-carl-michael-edenborg.html

VASSA STUPANDE KLIPPOR SÖKES

Jag är på jakt efter riktigt dramatiska, höga klippor som stupar ned i havet, nånstans utmed kusten mellan säg Åkersberga och upp till Gävle. Nån som har bra tips på sådant? Jag letar den perfekta miljön för den minst sagt sensationella avslutningen av min nya roman. Har blivit tipsad om Gråberget utanför Gävle: kan det vara något?

MARDRÖM

Jag har glömt varför den här bloggen finns, och hur det går till med bloggande. Ändå ligger den här som en idiotisk möjlighet. Här kommer nattens mardröm. De är många nu.

Jag är i ett parkeringshus. En vän ligger livlös under en bil i en märklig ställning. Jag ringer 90 000 men får inget svar. Ringer 112. Rösten frågar om min vän lever. Jag drar ut honom från bilen och ser att han flämtar och hjärtat slår hårt. 112 frågar var jag är nånstans. Jag ser att parkeringshuset heter något i stil med Stjärnfall eller Stjärnvalv men hittar ingen adress. Han säger att han inte hittar det nånstans och ber mig leta upp adressen och ringa tillbaka.

Nu börjar ett desperat letande. Jag får inte min telefons gps att fungera. Jag springer ut på gatan, det är i närheten av Stureplan, men jag hittar inga gatuskyltar. Jag springer runt hörnet, inga skyltar. Jag kommer att tänka på att ambulansstationen bara ligger ett par kvarter bort, att jag lika gärna kan springa dit direkt.

Men jag hittar inte stationen. Jag tar mig upp i ett höghus för att orientera mig. Jag blir allt mer orolig när jag tänker på min vän som kanske ligger och dör, och på att jag lämnat min dator och andra saker i parkeringshuset. Jag skyndar mig ned för brandtrappan, men går vilse inne i en restaurang högt uppe i huset. Jag inser att jag min vän förmodligen är död, att mina saker är stulna och att jag är hopplöst vilse.

Vaknar.

DEL TVÅ AV METRONOVELLEN

Hur gick det för Erik, Jaromir och Magdalena?

Den andra delen av min erotiska långnovell för Metro publicerades idag, med Lokas illustration. Du kan läsa hela texten på sid 48-49 i tidningens pdf-upplaga.

NOVELL I METRO

I tidningen Metros stora sommarbilaga kan du just nu läsa del 1 av en erotisk novellföljetong som jag skrivit och som Loka har illustrerat: "Över gränsen". Jag tror det är första gången någonsin som Sveriges största tidning har publicerat bögporr. Du kan läsa den på sidorna 40-41 i en pdf som du kan läsa här.

Den 26 juli publiceras den rafflande avslutningen på Eriks och Jaromirs erotiska drama!

MIRBEAU-RECENSIONER

Mottagandet av den nya, uppdaterade och illustrerade utgåvan av Octave Mirbeaus svarta klassiker Lidandets lustgård har varit förnämligt. Anmälarna har inte bara beundrat Hans Johanssons reviderade översättning utan även själva bokens form, som förlaget lagt ned stora ansträngningar på.

Här följer ett knippe citat från de ofta mycket vältänkta och vackert formulerade recensionerna. Boken köper du direkt från Vertigo!

Hillevi Hellberg i Stasimon (en hel essä, med den blygsamma titeln "Några ord om Octave Mirbeaus Lidandets lustgård"): "Effekten blir liknande den i Baudelaires berömda kadaverdikt där själva likmaskarna, köttets påtagliga förruttnelse och därmed också dess förgänglighet på en gång ger läsaren en rysning av välbehag som av äckel. Det är den där rysningen av välbehag, tror jag, som är styrkan i en text som Lidandets lustgård, och som fick Mirbeau själv att inför den egna texten känna äckel."

Erik van Oijen i Kulturdelen: "Det som gör läsningen av Lidandets lustgård så spännande, så full av slitningar, är känslan av hur författaren själv i en oförlöst kamp förlorat sig i sin blödande bildmässiga villervalla, likt flugan som mot egen vilja och bättre vetande dras till förruttnelsens doft och går under. Romanen trollbinder i sin onaturliga naturlighet och genom Mirbeaus egen oförmåga att vända bort blicken. Det är glädjande att den förlänats en vacker form av förlaget."

Fredrik Edin i bloggen Skumrask: "Lidandets lustgård skulle jag beskriva som en Markis de Sade för vuxna. Både böckerna är mycket vackra och det är fullt möjligt att använda Sockerconnys beskrivning av hundar även om de böcker Vertigo ger ut nuförtiden: söta utanpå men äckliga inuti. På ett bra sätt alltså."

Vivian Gustin i Kulturbloggen: "Lidandets lustgård är en deprimerande, mörk och grym misantropisk historia. Jag fick magknip och mardrömmar efter att ha läst den."

Tommy Söderberg i Bedårande böcker: "Det mesta av boken utspelar sig i den så kallade Lidandets Lustgård, en mycket vacker plats där de värsta tortyrscener man kan tänka sig utspelas (den som har läst Markis De Sade kanske kan tänka sig mer). Det blir ett slags dualism där allt det vackra blir fult och allt det fula blir vackert."

Johan Holst i Tidningen kulturen: "Octave Mirbeau är en mästare med orden och Hans Johansson tycks ha gjort en väldigt bra översättning till svenska. Orden och meningar är som sammet, men det sammet döljer är hemskt. För erotikens språk har här fått låna sin språkdräkt till lidandet, tortyren. Lusten och lidandet är två krafter som onekligen går tillsammans. För smärtan och lusten under själva akten mellan två människor sporrar oss onekligen till även högre höjder av extas, där vi närmare oss, eller rör oss bortom den vanliga mondäna verkligheten och, ifall vi har tur, närmar oss det som ligger bortom, en snabb blick av det rent gudomliga."

TIO BÄSTA ROMANERNA

1. Lagerlöf, Gösta Berlings saga
2. Pynchon, Against the Day
3. Eco, Foucaults pendel
4. Sabato, Om hjältar och gravar
5. Bataille, Ögats historia
6. Wittkop, Nekrofilen
7. Dostojevskij, Bröderna Karamazov
8. Delany, Hogg
9. Almqvist, Amorina
10. Brontë, Svindlande höjder

TIO BÄSTA FILMSCENERNA

Orkar inte ens ge nån förklaring, här kommer dom bara huller om buller som vanligt, ur mitt grumliga minne:

1. Isabelle Adjanis mjölksplatterscen i tunnelbanan i Possession, den tar aldrig slut, primalterapi.
2. Rutger Hauers dödsscen i Blade runner, kanske den vackraste filmscenen i historien.
3. Scenen där Martin Sheen får sitt uppdrag i Apocalypse, den otroligt obehagliga, genialiskt underspelade dialogen i det där brunt inredda huset.
4. Sekvensen i Texas Chainsaw Massacre från det ögonblicket då Leatherface klubbar ner pojkvännen och flickvännen reser sig ur hammocken (kameraåkning under hammocken!), går in, blir hysterisk bland hönorna och slutligen hängs upp på en slaktkrok.
5. Bogarts och Bacalls första dialoger i The Big Sleep.
6.  Dialogerna mellan Orson Welles och Marlene Dietrich i Touch of Evil.
7. Pariserhjulsekvensen i The Third Man, där Orson Welles pendlar mellan mördare och kompis.
8. Slutsekvensen i Herzogs Auch Zwarge haben klein gewesen, med kamelen som varken kan stå eller sitta, den brinnande palmen, kattprocessionen och den förarlösa lastbilen som åker i cirklar bland alla pinheads och dvärgar.
9. Motorsågssekvensen i Scarface, där Al Pacino bara vägrar ge sig.
10. Slutsekvensen i Die Hard, där Bruce Willis, efter oändliga vedermördor och med blödande fotsulor, har tejpat en pistol i nacken och besegrar skurkarna. Yippee-ki-jay, motherfuckers.

TIO FAVORITLÅTAR PÅ SVENSKA

Listomanin fortsätter, jag har ingen aning om varför, jag bara följer de sociopsykotiska vindarna och frånsäger mig allt ansvar. Här kommer en lista över mina tio favoritlåtar på svenska:

1. Björns vänner: "Åkrar och himmel"
2. Bellman: "Drick ur ditt glas"
3. Bernt Dahlbäck: "Alida Gullmaj"
4. Allan Edwall: "Den lilla bäcken"
5. Kent: "Dom som försvann"
6. Bellman: "Liksom en herdinna"
7. Winnerbäck & Miss Li: "Om du lämnade mig nu"
8. Olle Adolphson: "Det ligger ett land långt borta"
9. Latin Kings: "Salsakungen"
10. Dr. Zeke: "Jag ska aldrig dö"

TIO FAVORITSKRÄCKFILMER

Eftersom så många högg på mitt förra inlägg om mina tio svenska favoritromaner, fortsätter jag med listandet, i andan av bloggandets ruinromantik som numera råder här och där eftertanke och reflexion är portförbjudna, medan spontanitet är allt.

Här kommer så, utan någon stigande eller fallande ordning, och med flera olika parametrar (fasa, skönhet, vidrighet, poesi, kuslighet, underlighet) samspelande, mina tio favoritskräckfilmer:

1. Texas Chainsaw Massacre (Tobe Hooper)
2. The Beyond (Lucio Fulci)
3. Martyrs (Pascal Laugier)
4. Freaks (Tod Browning)
5. A Serbian Film (Srdjan Spasojevic)
6. Le Locataire (Roman Polanski)
7. Hellraiser (Clive Barker)
8. Dawn of the Dead (George A. Romero)
9. The Fly (David Cronenberg)
10. Alien (Ridley Scott)

(Jämför med Lokas lista!)

TIO SVENSKA FAVORITROMANER

Återigen, ett slarvigt blogginlägg, i linje med känslan av bloggandets själva utdödende och till och med ruinkaraktär... nu framkastad tio-i-topp-lista över mina favoriter bland svenska romaner, återigen ej i någon ordning och helt utan eftertanke:

1. S. Lagerlöf: Gösta Berlings saga
2. C.J.L. Almqvist: Amorina
3. C.-H. Wijkmark: Jägarna på Karinhall
4. M. Sylwan: Lunch med demiurgen
5. C.J.L. Almqvist: Drottningens juvelsmycke
6. A. Strindberg: Inferno
7. G. Håkansson: Fallet Sandeman
8. N. Teratologen: Förensligandet i det egentliga Västerbotten
9. C.-J. de Geer: Det bombade ögat-trilogin
10. J. Fridegård: Lars Hård-trilogin

DET AMERIKANSKA MANIFESTET

Igår var jag på Berlins tullverk och hämtade ut lådan med den amerikanska utgåvan av Det parapornografiska manifestet. Tjänstemannen betraktade mig bekymrat medan jag skar upp kartongen och läste länge på framsidan innan han lät mig gå. Desto gladare blev jag:

Boken kan beställas på Amazon. Jag har också startat en engelskspråkig blogg för att bli mer tillgänglig: http://cmedenborg.blogspot.com

TOPP 10 FAVORITACTIONSKÅDISAR

Jag har ju lovat att försöka skriva lite fler slarviga blogginlägg med spontana infall. Här kommer min ogenomtänkta lista över mina 10 favoritactionskådisar, dock inte i någon stigande eller fallande ordning utan i numerologiskt kaos:

1. Milla Jovovich
2. Bruce Willis
3. Christina Lindberg
4. Sigorney Weaver
5. Daniel Craig
6. Jason Statham
7. Matt Damon
8. Cameron Díaz
9. Liam Neeson
10. Kate Beckinsale

TEXTMÄSSEAFFISCHEN!

(27  april smäller det! www.textmassan.se)

KAPITEL 30: FILOSOFIN I SÄNGKAMMAREN

Den sjätte och sista boken Vertigo gav ut detta året 2002 – och den sista boken som gavs ut under förlagets första decennium, alltså samma år som jag på luciadagen försvarade min doktorsavhandling, vilket i mina ögon också gör detta till det året då jag grundlade min bitvis dåliga hälsa – var ännu ett verk av förlagets hovöversättare Hans Johansson: Markis de Sades Filosofin i sängkammaren: eller De omoraliska lärarna, Dialoger avsedda för unga flickors uppfostran.

Som vanligt kunde jag inte nöja mig med att bara vara redaktör, formgivare, korrekturläsare, omslagsfotograf och säljare. Jag kände mig också tvingad att skriva ett entusiastiskt förord samt ett sextonsidigt, ambitiöst efterord, "Sade i Sverige", som grundligt och detaljerat går igenom översättningar, reception och debatter om den gudomlige markisen.

Gåtfullt nog lyder inledningsmeningen: "Sverige är det fulaste ord jag vet."

Omslaget till Filosofin i sängkammaren föreställer Vertigos dåvarande förlagssekreterare Gilda Romero, som här alltså axlar rollen som den sextonåriga Eugenie. Förlaget hade på den tiden flyttat från "Bunkern" på Katarina Bangata till en källarlokal på Krukmakarbacken som vi delade med bl a Jane Magnusson, Karolina Ramqvist och Johan Berggren.

Jag spände upp ett lakan på väggen och sprutade låtsasblod på det. Jag pudrade Gilda så vit jag kunde och lät henne sätta på sitt kraftfullaste läppstift. Jag satte på två kraftiga strålkastare. Sedan uppmanade jag henne att se så galen ut i ögonen som hon kunde och stirra rätt in i kameran.

Resultatet blev effektfullt.

Förlaget följde upp Filosofin i sängkammaren med andra kända texter av Markis de Sade: De 120 dagarna i Sodom, Juliette och Ernestine. Men Filosofin i sängkammaren är den som sålt ojämförligt bäst. Om jag räknar in den billigare mjukbandsvarianten är den ute i över sjutusen exemplar.

(Boken går fortfarande att beställa här.)

KAPITEL 29: APSEFISTON

-->

Efter succéerna med Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och Förensligandet i det egentliga Västerbotten kom Nikanor Teratologen äntligen efter några års ivrigt väntande in med ett nytt manus. Det rörde sig om en ganska tunn samling fragment och aforismer, tankespråk, i traditionen från hans favoriter som Cioran och Leopardi.

Jag tänker inte hyckla: Apsefiston vann inte mitt hjärta. Jag föredrog när Teratologen skriver fiktion. Jag ville dock inte refusera boken, valde istället att kalla in extern hjälp: Jörgen Gassilewski och Anna Hallberg gjorde redaktörsjobbet med den äran. De är de första frilansredaktörerna i förlagets historia.

Omslaget pryds av ett lätt manipulerat foto från en handbok i rättsmedicin: en närbild av såret efter ett dödligt knivhugg. Det var en gammal idé hos mig som äntligen hittade sin bok: jag har alltid funnit något fascinerande i dessa torra, ovala hål in i vår helhet.

Många gillade boken när den kom ut på hösten 2002. Av alla människor berättade tidskriften Slitz' dåvarande chefredaktör, Niklas Natt och Dag för mig att han länge hade den liggande på nattygsbordet och läste i den innan han somnade för att ge hjärnan något att jobba med.

Så här såg den första dummyn ut, jag tycker egentligen den är snyggare än den som sedan valdes, men jag minns inte vem det var som övertalade mig att gå tillbaka till mer traditionell typografi:

Och så här blev den:

(Boken är sedan länge slutsåld men det ryktas att Hströms bokförlag kommer att ge ut den i ett nytryck inom kort.)

KAPITEL 28: DEN VIDRIGE, EN KLITTYDECKARE

På Bokmässan år 2000 satt vi en grupp människor och åt sushi. Filosofen Sven Olof Wallenstein muttrade om litteraturens uselhet och om hur lätt det skulle vara för honom att skriva en roman. Jag frågade om han ville skriva en för Vertigo, om jag gav honom ett synopsis. Han tackade tveklöst ja.

När jag några veckor senare skickade honom synopsis till en våldsam, pornografisk deckare med satiriska övertoner, började han darra på manschetterna trots att förlaget lovade honom full anonymitet. Han tackade nej.

Synopsis blev liggande. Något år senare stötte jag på Anastasia Wahl. Hon säger aldrig nej. Hon fick synopsis. Hon isolerade sig i en stuga på landet och skrev boken på två dagar; under dessa 48 timmar drog hon bort och lade till en väldig massa saker till handlingen. Slutresultatet har inte många likheter med min ursprungliga idé.

Den eminente Jesper Weithz gjorde formgivningen, helt i linje med ambitionen att boken skulle påminna om Wahlströms ungdomsböcker, den röda tjejserien (han såg dock noga till att gömma sig bakom pseudonymen "Götterdämmerung & Tourette" (oj, hoppas det är ok att jag avslöjar detta). För att inga oskyldiga skulle råka köpa den av misstag, lade vi dock in ”Ej lämplig för barn” på baksidan.

David Liljemark ritade Klitty, samma teckning som sedan levt vidare i alla fem böckerna. Omslagsfotografiet togs av Annika von Hausswolff, under pseudonymen "Vanja Werner" (och hoppas att det är ok att jag avslöjar detta me). Bilden är tagen på det fantastiska Hotel Good Night Danielsson som låg vid Norra Bantorget i Stockholm, och som senare kom att spela en viktig roll i Gunnar Blås debutroman Den tredje systern. Där kunde man hyra rum en timme i taget (vilket jag har gjort), och de hade inte renoverat på trettio år, sällan har du sett en sådan perfekt Vertigo-miljö.

En blodig manspenis på framsidan visade sig vara lite för mycket för många återförsäljare, och det uppstod rentav ett gräl mellan Vertigo och Pocketshop, som vägrade sälja boken. (Ett kapitel i den andra Klitty-deckaren är en våldsam satir över Pocketshop.) Denna incident ledde till att Vertigo under många år inte gav ut pocketböcker.

NATTENS SKÖRD

Det finns vissa nätter då jag tappar kontrollen och plötsligt hänger mig åt något som inte är jag själv men som ändå är i mig. I dag vaknade jag, fruktansvärt ljuskänslig, ur en dröm där jag försökt styra ett stort skepp i mörkret, på land, på en oändlig ramp byggd av multnande trä, genom skummande vattenslussar, som en bergochdalbana med skarpa kurvor, och jag hade ingen aning om hur högt upp den var, vad som fanns framför mig, bara små ljusglimtar i mörkret, bergskedjor, och slutligen en skarp rutschkana, allt smalare, rakt ned i havet, och jag hoppades vid gud att det stora träskeppet skulle flyta, att jag inte bara skulle fortsätta ned, allt längre ned, i detta oändliga mörker.

Jag tror det är min intensiva läsning av Moby Dick som färgat drömmen. Därefter upptäckte Loka att jag hade rakat bröstkorgen. Under dessa märkliga, halvt utsuddade timmar i natt då jag satt i köket och drack Jägermeister och rökte och tittade på Spartacus, hade jag också funnit för gott att gå ut i badrummet och raka bröstkorgen. Jag känner inte igen min kropps spegelbild, så skönt. 

Dessutom inser jag att det var den första natten på jag vet inte hur länge då jag faktiskt sovit, utan att vakna tjugo gånger, utan hjärtklappning, utan att vakna upp på morgonen med kroppen värkande av spänningar, ihopknuten.

Nu hittar jag också dikter på datorn, knappt igenkännbara grödor från mitt förvirrade språk. Jag vet inte vad jag ska göra med alla dessa dikter. Här är några av dem:

Blodet gör mig enastående

Det äckliga och det vidriga

Ju äckligare och vidrigare

Desto bättre. Det vidriga

Är det verkliga. Kadavret

Uppblåst av likgaser, det

Ruttna såret krälande av

Maskar, jäsande inälvor

Som ger huden en grön ton,

Insekter krälande i

Bortglömda lik, slaktfält

Dignande av upplöst kött,

Allt detta är verkligare

Än det du kallar verkligt.

Modet i att inte blunda

Inför dofterna av förruttnelse

Att i dina händer knåda

Stanken och det självlysande

I allt som är äckligt, ger dig

Makten att vara levande.

Så vi älskar berättelser om slavar

Och herrar. Eftersom vi alla är slavar

Och herrar. Maktlösa, maktfullkomliga,

Suveräna i vår underdånighet. Vi ser

Downtown Abbey, Spartacus, ty

Deras berättelser invaggar oss i en

Känsla av att vi inte är slavar, eller

Att vi som slavar en gång kan bli fria.

Samtalen genom gallren, samtalen

Genom sociala regler, genom galler

Tvärs genom språket, tvärs genom

De kroppar vi har blivit tillskrivna,

Samtalen där våra själar faktiskt

Verkligen förenas, där de sjudande

Undantagen korresponderar

I en ny verklighet av skönhet och njutning.

FEMTIO EROTISKA BÖCKER

Häromdagen fick jag ett nummer av den franska tidskriften Les Inrockuptibles mig tillskickat av Vertigos oförtröttliga medarbetare Agneta Tröjer. Temat är "50 nuances de livres érotiques", och består av femtio fördjupningar i den erotiska litteraturens historia, apropå den kända bästsäljaren, från Sappfo till Catherine Millet.

Till min glädje finner jag att Vertigo har gett ut inte mindre än åtta stycken av dessa den erotiska litteraturens förnämligaste verk, och då är ett betydande antal av de femtio tecknade serier, vilket förlaget inte arbetar med. Dessutom kanske vi kan räkna ytterligare några som snuddar vid deras lista (vi gav ut Ballards Skändlighetsutställningen, de listar Crash, vi gav ut Jean de Bergs Bilden, de listar Ceremonies des femmes osv).

Både Les Inrockuptibles och jag hoppas att det jättelika intresset för den globala S/M-bästsäljaren Femtio nyanser med sin tvivelaktiga kvalitet skall leda till att fler läsare hittar till klassikerna, på samma sätt, kanske, som läsandet av deckare kan få några att leta upp Poe, Conan Doyle och Chandler och därmed möta skönheten på ett mer omskakande och livsavgörande sätt.

Dessa titlar på listan har Vertigo gett ut, de flesta av dem går fortfarande att beställa från hemsidan:

Felix Salten, Josefine Mutzenbacher
Pauline Réage, Berättelsen om O
Gabrielle Wittkop, Nekrofilen
Guillaume Apollinaire, De elvatusen spöna
Pierre Louÿs, Mammas tre flickor
Louis Aragon, Irenes fitta
Leopold von Sacher-Masoch, Venus i päls
Georges Bataille, Ögats historia

HEMMA HOS VERTIGOÄLSKARNA

För ett par veckor sedan uppmanade vi förlagets lojala läsare att skicka foton av sina Vertigosamlingar, och vi fick en hel del enormt fina bidrag, som följer nedan. Vilka vidunderligt vackra Vertigoentusiaster det finns i landet!

William:

Stefan:

Caroline:

Kåkå:

Niklas:

Per-Ola:

Johnny:

Tom:

Mats:

Niclas:

My:

Martin:

Vertigo kanske inte är lika rikt och mäktigt som vissa av landets monsterförlag, men nog fan har vi de allra vackraste och underbaraste läsarna!