Gick förbi Sturegallerian idag. Såg en skylt: "Tidningsshopen. Bonnier tidskrifter." Blev nyfiken på denna nya form av "vertikal integration" i den svenska offentlighetsbranschen och gick in. Fann detta:
En butik, driven av Bonnier tidskrifter, som endast säljer Bonnier tidskrifter. Med specialerbjudanden på Bonnier tidskrifter och presenter anpassade efter målgruppen (äldre kvinnor, därför vårlökar) om de köper tillräckliga många Bonnier tidskrifter.
Fick mig sedan berättat att företaget (som ingår i Bonnierkoncernen förstås) har ungefär fem stycken mobila tidningsshopar också, som de ställer upp i köpcentrum.
Eftersom jag är sjuk och medicinerad, febrig och rätt förvirrad, minns jag inte exakt vad jag tänkte. Kanske något i stil med "jaha, ännu ett exempel på vertikal integration och antimarknadsbeteende från offentlighetens monopolist, usch" osv osv.
Däremot minns jag vad jag tänkte på vägen därifrån:
Jag tänkte att det var synd om Bonniers. Det ser liksom så ensamt ut på bilden. En hel butik som ägs av Bonniers och bara innehåller Bonniers produkter: stackarn! Jag tänkte vidare att familjen måste känna sig lite desperat och pressad: "alla våra tidskrifter får inte plats i pressbyrån längre! alla våra pocketar lyfts inte fram i alla boklådor! Vi måste köpa ALLA återförsäljare för att garantera att VÅR avkomma får leva!"
Ungefär som föräldrar som är oroliga för att deras barn inte har några lekkamrater på dagis köper dagiset och slänger ut alla lekkamrater. Resultatet: själslig död.
Det värsta jag har sett är coop-affärer där inte ens Vi-tidningarna finns i tidningshyllan. De kan bara köpas i tobakskiosken i entrén å nämnda butiker. En Arena kan man leta ihjäl sig efter på mindre orter ... Suck!
SvaraRadera