GENOM NATTEN

Kan inte hålla mig: måste berätta att jag nyss fick äran att läsa manuset till Stig Sæterbakkens nya roman, som kommer att heta Gjennom natten. Jag började läsa den på flygplatsen i Skavsta, fortsatte på flygplatsen i Bratislava, läste vidare på olika caféer i Wien, och läste de sista delarna på nattåget mellan Wien och Venedig. Efter hand slängde jag manussidorna i olika papperskorgar, som blad om hösten.

Genom natten är en berättelse om kärlek, otrohet, sorg och slutligen ren och skär skräck. Jag skall erkänna att hur stor karl jag än är, så grät jag tårar av fasa när jag läste slutet på boken, liggande i den skakande liggvagnen. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Stig Sæterbakken är en urjävlig författare. Han skadar läsaren. Och jag älskar honom.


Ovan läser jag manuset på Thomas Bernhards stamfik Café Bräunerhof i Wien. Det nedanstående fotot är taget någon halvtimme innan jag ligger vid läslampan i min trånga bädd och gråter av skräck i mörkret:

VERTIKAL BOKINTEGRATION

Av alla ställen: i Dagens Nyheters kulturbilaga dyker en rejäl (även om den kunnat vara bra mycket mer kritisk) rapportering om den senaste turen i den pågående Bonnierkatastrofen upp: att Pocketgrossisten (den ledande distributören av pocketböcker i landet som Bonniers köpte för något år sedan) tar över bokhandelsdelen i alla landets Åhléns-varuhus.

Men ännu mer omskakande, på samma uppslag i tidningen, är att kulturchefen Björn Wiman äntligen tar bladet från munnen och säger sin mening om Bonnierimperiets extrema dominans inom bokbranschen:

"I fallet med Pocketgrossisten ligger felet i att Konkurrensverket godkände Bonniers köp av företaget för ett år sedan. Det borde de inte ha gjort, eftersom monopol över bokförlag är farligare för ett samhälle än monopol över fiskfabriker."

Ord och inga visor. Låt det inte stanna här! Det finns anledning att tala om "monopol" i Bonniers fall, för den andra stora ägaren inom bokbranschen – KF media – har inte alls samma vertikala integration, med ägande av producenter, distributörer, återförsäljare och medier.

I de flesta andra länder hade detta varit omöjligt och hindrats av antitrustlagstiftning. I samförståndets Sverige går det hur fint som helst.

(Här finns en utmärkt text av SvB:s Lasse Winkler om samma sak.)

MANGAPORREN OCH BONNIERS

I senaste numret av branschtidningen Tecknaren, skriver Lennart Eng (ordförande i organisationen Svenska Tecknare) mycket vettigt om den vansinniga barnpornografilagen och den ännu vansinnigare domen mot översättaren Simon Lundström:

"Vad gäller de vidare konsekvenserna av domen måste jag också kommentera Bonnier Carlsens agerande. Simon Lundström har översatt 80 mangatitlar åt förlaget men nu har de med hänvisning till domen avbrutit allt samarbete med honom.

– Bonnier Carlsen ger ut barnlitteratur och vi anser därför att vi inte kan arbeta med en person som är dömd för barnpornografi, säger förlagschefen Anna Borné Minberger till TT Spektra.

Jag kan inte se annat än att förlaget sviker sin medarbetare, men inte bara honom utan även de värden som ett förlag borde stå upp för och som samtidigt är grunden för dess verksamhet. Vad man gör genom att avbryta samarbetet med Simon Lundström är att ängsligt och opportunistiskt ducka. Ett annat scenario kunde varit möjligt, där man i stället tagit strid i frågan tillsammans med alla andra som ser orimligheten i den nuvarande lagstiftningen bland vilka också journalister på Bonnierägda Dagens Nyheter finns med"

Borde Aftonbladet och Dagens Nyheter också ha brutit samarbetet med Jan Guillou och Peter Bratt när de blev dömda för spioneri efter IB-affären 1974? Nej. Och Bonnier Carlsen borde ha stått upp för sin medarbetare.

Simon Lundström står nu arbetslös. Bonnier Carlsen dominerar nämligen helt manga-marknaden i Sverige – på samma sätt som Bonnierkoncernen i allmänhet helt dominerar bokmarknaden.

När ett lands offentlighet domineras av en familj får det katastrofala följder för yttrandefriheten.

(Här skriver Ulrika Knutson utförligt och upprört om samma sak.)

VÅGA...?

Som en och annan minns svettades och svor jag i januari över mitt redaktör- och korrarbete med de fyra delarna av "Våga..."-serien som Vertigo och Linds förlag ger ut i samarbete, under Xstory:s namn. Idag kom böckerna, och de ser mycket fina ut! Till skillnad från de franska originalen har vi kostat på lite extra, med hårdband och bättre papper.

De fyra första delarna handlar om fellatio, SM, analsex och cunnilingus. Jag, som trots min höga ålder aldrig har läst några sexhandböcker tidigare, erkänner att jag lärt mig en hel del matnyttigt under arbetet. Men så är också en av författarna Coralie Trinh Thi, skaparen av filmklassikern Baise-moi.

Så här glad blev jag av att bara hålla i böckerna, så du kan ju tänka dig hur trevliga de är att läsa:


Om någon vecka eller så kommer de finnas ute till försäljning på de gamla vanliga ställena och förhoppningsvis en del nya.

I JOSEFINE MUTZENBACHERS FOTSPÅR

Jag hamnade i Wien. Plötsligt befann jag mig även mitt i Felix Saltens fantastiska erotiska roman Josefine Mutzenbacher. Här står jag utanför Felix Saltens stamfik:


Här är Schönlanterngasse, där Josefine i boken hyr en lägenhet dit hon kan ta sina kunder, nuförtiden ligger även Wiens mest aktiva litteraturställe där:


In i den här porten på Dorotheengasse, just runt hörnet från Grabern, mitt emot Trzesniewski och bredvid Hawelka, drog romanens Josefine kunder som inte hade tid att ta sig till lägenheten på Schönlanterngasse:


Inte långt från Schönlanterngasse har någon försigkommen entreprenör startat en bordell som är döpt efter Felix Saltens bok och bär dess namn:

ORD OM GUNNAR BLÅ

Det är roligt med recensioner i bloggar. De är inte lika lika ängsliga som tryckta anmälningar. De är personliga och direkta. Bitvis är de supersmarta, bitvis idiotiska. Men du får ändå inte den där småsinta känslan som av allt för många tidningsrecensioner, skrivna av, i och för en liten klick av litteraturtyper som konkurrerar om en skämd honungskaka.

Pocketlover skriver:

"Jag har nog aldrig läst något så smutsigt, motbjudande, snuskigt, obscent, våldsamt, blodigt, frånstötande och konstigt. Men på något egendomligt sätt gillar jag Den tredje systern-trilogin. Man vill ju veta Gunnars öde, vad som kommer hända med honom och hur mycket mer han kommer att klara av. Och det är det som kännetecknar en bra författare, tycker jag. Att få läsaren att inte vilja sluta läsa, hur motbjudande innehållet än må vara. För motbjudande är det och det tror jag inte att författaren har något emot att jag skriver. Ändå gillar jag. Eller, gillar och gillar. Jag menar jag gillar inte nödvändigtvis innehållet snarare formen. Eller... uj vad jag snurrar till det... Vill du ha en annorlunda läsupplevelse - läs! Men observera - jag rekommenderar den inte till känsliga läsare. Dock till övriga."

Och Fantastiskt Aparta Bokjävlar i Udda Categorier:

"Reflektionen jag redan tidigt under läsningen gjorde, när Gunnar blir kastrerad redan en bit in i den första romandelen, var att: "Men vafan, hur ska han nu kunna knulla? Det är ju flera hundra sidor kvar." Så typiskt penetrationsfixerat av mig, eller hur? / Sexet blir ju därefter inte alls frånvarande, men det är sant att det successivt tar allt mindre plats i berättelsen. Kanske är kastreringen Gunnar råkar ut för också den kastrering vi alla drabbas av, den våldtäkt livet och åldrandet utgör på oss? Men det behöver inte bara vara en negativ sak, andra värden kan uppstå ur saknaden. [---] Och vad ska man säga om den mystiska Tredje Systern? Är hon en livets och dödens gudinna, en Kali-Dhurga som både ger och tar? Förutsättningen för Gunnars livsnjutning är just att den är ändlig, att den kan tas ifrån honom. Hon blir då i så fall ett väsen bortom gott och ont. Gunnar har i alla fall liksom alla vi andra inte en suck mot henne. Det är en kamp vi alla förlorar. / Summan är i allafall en mycket märklig läsupplevelse, med tre helt disparata romandelar. En fantastisk resa."

Och Jakobskij skriver kort och gott: "Så naket, så smärtsamt, så vackert. Rakt av Sveriges bästa författare."