måndag 28 mars 2011

MANGAPORREN OCH BONNIERS

I senaste numret av branschtidningen Tecknaren, skriver Lennart Eng (ordförande i organisationen Svenska Tecknare) mycket vettigt om den vansinniga barnpornografilagen och den ännu vansinnigare domen mot översättaren Simon Lundström:

"Vad gäller de vidare konsekvenserna av domen måste jag också kommentera Bonnier Carlsens agerande. Simon Lundström har översatt 80 mangatitlar åt förlaget men nu har de med hänvisning till domen avbrutit allt samarbete med honom.

– Bonnier Carlsen ger ut barnlitteratur och vi anser därför att vi inte kan arbeta med en person som är dömd för barnpornografi, säger förlagschefen Anna Borné Minberger till TT Spektra.

Jag kan inte se annat än att förlaget sviker sin medarbetare, men inte bara honom utan även de värden som ett förlag borde stå upp för och som samtidigt är grunden för dess verksamhet. Vad man gör genom att avbryta samarbetet med Simon Lundström är att ängsligt och opportunistiskt ducka. Ett annat scenario kunde varit möjligt, där man i stället tagit strid i frågan tillsammans med alla andra som ser orimligheten i den nuvarande lagstiftningen bland vilka också journalister på Bonnierägda Dagens Nyheter finns med"

Borde Aftonbladet och Dagens Nyheter också ha brutit samarbetet med Jan Guillou och Peter Bratt när de blev dömda för spioneri efter IB-affären 1974? Nej. Och Bonnier Carlsen borde ha stått upp för sin medarbetare.

Simon Lundström står nu arbetslös. Bonnier Carlsen dominerar nämligen helt manga-marknaden i Sverige – på samma sätt som Bonnierkoncernen i allmänhet helt dominerar bokmarknaden.

När ett lands offentlighet domineras av en familj får det katastrofala följder för yttrandefriheten.

(Här skriver Ulrika Knutson utförligt och upprört om samma sak.)

8 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Äckligt. Återigen en orsak att bua utanför Bonnierborgen vid nästa besök i Hufvudstaden.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Är det bara i det här landet man kan dömas till styckmord efter en treårings vittnesmål, rigga upp en hårdpundande mytoman till seriemördare och åka dit för tecknade figurer?

    SvaraRadera
  5. När skärpningen av barnpornografilagstiftningen debatterades som vildast i slutet av 90-talet var diskussionen långt ifrån sakligt. Så fort någon kritiserade förslaget, vilket bland annat tunga instanser som Advokatsamfundet och Journalistförbundet gjorde, så vällde kritiken ut från Rädda barnen, Kristdemokraterna och diverse kvinnoorganisationer på både höger- och vänsterkanten. Alla som ville bevara den gamla tryckfrihetsförordningen anklagades för att gå pedofilernas ärenden. Hur tecknade eller datorgenererade bilder skulle hanteras ville ingen debattera. Ingen vågade, eftersom man då riskerade pedofilanklagelser. Nu, drygt tio år senare, har det för första gången blivit rättssak och alla kan se det absurda. Varför var det så få som stod upp för tryckfriheten när grundlagen ändrades på ett orimligt, ogenomtänkt och populistiskt vis?

    (Vill också påpeka att det var socialdemokratiska regeringar båda gånger riksdagen röstade om grundlagsändringen. Denna galenskap har det politiska etablissemanget skapat gemensamt; när det gäller orimligheter går det tydligen utmärkt att få blocköverskridande överenskommelser till stånd.)

    /Anonym tryckfrihetsälskare

    SvaraRadera
  6. Engs artikel i Tecknaren finns för nedladdning på deras web, de har dock problem med sina länkar så jag har fått deras tillåtelse att lägga upp artikeln på min blogg.

    SvaraRadera