NYHETSBREV

Här är förlagets senaste nyhetsbrev. En rapport om vad som egentligen hände i Örebro får anstå litet. Men redan nu: ryktena stämmer absolut inte.

NYHETSBREV 28 OKTOBER

Kromatiska Krompan,

om två timmar hämtar jag Vertigos norske demonförfattare Stig Sæterbakken på Arlanda för vidare transport till Örebro. Vi två ska nämligen sitta på scenen på bokmässan i Slottet klockan 16.00 i morgon fredag. Kom och hälsa på oss då! Jag tar med lite böcker också, som du kan få signerade.

Ikväll visar SVT för andra gången en kortfilm om Catherine Robbe-Grillet, författaren till den erotiska klassikern Bilden. Filmen "Kvinnan i mitt liv" handlar om hur en ung kvinna säljer sig som slav till CRG. Du kan se den på SVT Play: http://svt.se/2.136728/1.2143582/om_filmen_kontraktet?lid=puff_2119445&lpos=extra_0

Det har tyvärr inte kommit så värst många anmälningar av våra tre höstböcker. Men Jenny Tunedal skrev igår fint om del 3-4 av Markis de Sades Juliette i Aftonbladet: ”Fin läsning för den som gillar att gå omkring i naturen, men fruktar allt som är naturligt.” http://www.aftonbladet.se/kultur/article8028342.ab

Och Benny Holmberg i Tidningen kulturen: ”När Vertigo förlag nu anmäler utgåvan del III-IV av de Sades Juliette är det med litterär och erotisk men främst politisk nyfikenhet jag öppnat pärmarna. Markis de Sades skrift om Juliettes eskapader går in för det maximala upproret, mot religion, moral, lagar och för en extrem personlig frihet.” http://www.tidningenkulturen.se/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/7486-litteratur-markis-de-sade-juliette-eller-lastbarhetens-foerdelar-del-iii-iv

Hoppas få träffa dig eller någon av dig i Örebro i morgon! –

ÄNNU ETT BONNIERFIASKO

I det senaste bokpaketet från Adlibris låg det reklam från Bonniers. Inte så konstigt, eftersom Bonniers äger Adlibris. Det var ett häfte med utdrag ur en ny deckare: Jan Wallentins Strindbergs stjärna. Det första som fick mig att häpna var den fantastiskt illa skrivna reklamtexten om boken. Denna deckare, som tydligen sålts till 14 länder redan innan den ens kommit ut i Sverige, lanseras med imbecillt svammel.

Men det var inte det värsta. I häftet får vi läsa de första sidorna i denna upphaussade deckare. För min del räckte det med att läsa den första sidan: jösses, vilken obegripligt usel text.

Bonniers är Sveriges rikaste förlag. De tycker tydligen inte att de har råd med språkkunniga korrekturläsare. Det här är en skam för vad som i allt för mångas ögon fortfarande är en symbol för litterär smak och traditionstyngt förlagsarbete: de gav ju för helvete ut Strindberg osv osv.

Här är första sidan med mina korrekturanteckningar. Redan i bokens andra stycke förekommer två grova syftningsfel. Inga rena stavfel, åtminstone. Men flera riktigt dumma språkfel och en handfull retoriska haverier. Allt på bokens första sida, den sida som om någon borde vara den allra mest genomtröskade och korrekturlästa.

Skäms, Bonniers!

VERTIGOS NYHETSBREV

[Från och med idag lägger kommer Vertigos email-nyhetsbrev att publiceras här i bloggen, för att vara tillgängligt även för er som inte vill läsa det i mail och för att göra det sökbart.]

VERTIGOS NYHETSBREV, DEN 21 OKTOBER

Sæterbakken i Örebro – Midvinterboken – Frontbutiker

Kadaverdisciplinerade Kadpan,

solen dränker mig i kallt ljus där jag sitter vid skrivbordet och försöker sammanfatta vad förlaget-som-gud-glömde ägnar sig åt just nu och i det närmaste.

Vi väntar fortfarande ivrigt på recensioner av våra tre höstböcker: Jean de Bergs Bilden, Lewis Carrolls Sylvie och Bruno samt del 3-4 av Markis de Sades Juliette. Enstaka skriverier har dykt upp, men i övrigt är det tyst. Tur att de ändå har nått fram till så många läsares hjärtan.

Och man ska aldrig ge upp. Igår snubblade jag över en senkommen recension av Stig Sæterbakkens mästerliga roman Lämna mig inte. Det är vackra ord, och har du inte läst boken än, så gör det, för det är en av de starkaste texter som rymts inom ett par Vertigopärmar:

”Stig Sæterbakkens roman tar ett hårt grepp om din nacke redan i inledningen. Du fascineras och skräms lite av den allvarliga tonen. Men snart är den ditt allt. Snart är den din sugklocka, förlöser dig obarmhärtigt från allt det trevande och försiktiga du tidigare läst. [---]Det gör ont att läsa Lämna mig inte. Jag läser i Vertigos månadsbrev att man gråter av den här boken. Det är ingen överdrift.” Lina Arvidsson, Dagensbok

För den som missade Stig Sæterbakken under bokmässan i Göteborg, kommer en ny chans om en vecka. På fredagen den 29 oktober klockan 16.00 gör vår norske demonförfattare ett unikt framträdande på bokmässan i Örebro, i den s k Bernadottesalen. På plats finns även lilla jag med min kropp och ett gäng böcker. http://bokmassan.net/program/seminarier/

Det vore roligt att träffa Vertigokumpaner och Stormtruppsmedlemmar då!

Till våra existerande och blivande Stormtruppsmedlemmars glädje kan jag också berätta att vi nu har börjat arbeta med årets Midvinterbok, dvs den julklapp som delas ut gratis till er och våra medarbetare och som inte läggs ut till försäljning. Det blir en unik utgivning, som kommer att få snålvattnet att rinna till i era läshungriga ögon! Hihi, jag kan nästan inte hålla mig, men titeln skall inte avslöjas förrän i mellandagarna.

Avslutningsvis, älskade Kumpan, vill jag be dig om att försöka hitta Vertigoåterförsäljare – Frontbutiker – i någon av nedanstående städer. Det kan handla om udda tatueringsateljéer, roliga frisörer, egensinniga pryl- eller klädbutiker, antikvariat, bokcaféer, gallerier, second-hand-ställen… Vi ger superglassiga villkor, så tveka icke!

Växjö

Västerås

Helsingborg

Linköping

Örebro

Lund

Kalmar

Nu fortsätter jag att skriva på min roman. Du får läsa den om ett par år. Men vi hörs innan dess, det lovar och svär jag – Vertigomannen.

ÄCKEL OCH HAT

Det paradoxala i att betala trehundra spänn i anmälningsavgift för att få skicka in en bok till Augustpriset och samtidigt avsky allt som priset står för och dem som delar ut det. Det sjuka i att tänka att det vore så bra om den blev nominerad för då skulle så många fler få reda på att den fanns och läsa den, och samtidigt äcklas över tanken på att se den sida vid sida med allsköns snusk och borgerlig underhållning på kedjornas nyhetsbord. Och slutligen, den tomma uppgivenheten och självföraktet vid det väntade beskedet om att den inte blev nominerad.

DE OBEROENDE

I början av hösten lanserades "De oberoende", en samling av tolv mellanstora svenska bokförlag som hade en gemensam rea-monter på Bokmässan. De fick en del uppmärksamhet. Bland annat pratade Nina Wadensjö (Alfabeta) och Pelle Andersson (Ordfront) med mig på Aftonbladets scen om saken.

Sedan dess har vi egentligen bara sett ett livstecken från gänget: de har förhandlat med den ena av landets dominerande bokkoncerner KF Media om att få större utrymme i Akademibokhandeln för sina böcker.

När Gabriella Håkansson, Richard Herold och petite-moi startade "Textmässan för oberoende bokförlag och tidskrifter" för snart tio år sedan var det uppenbart att "oberoende" var ett stridslystet begrepp (på samma sätt som det gissningsvis är det för Hströms förlag som startade "oberoende bokinformation"). Norstedts och Bonniers var INTE välkomna på vår mässa. Vi ville att de oberoende skulle samarbeta och bygga upp egna plattformar och kanaler till läsarna, utanför elefanternas dominans. (Sedan dess har en rad avknoppningar av Textmässan dykt upp i olika delar av landet: Littfest, Smått förlagt, Textival osv.)

De tolv förlag som utgör "De oberoende" framstår istället som en sluten, exklusiv klubb som helst av allt själva skulle vilja vara som Bonniers och Norstedts och är lite besvikna över att de inte får vara med och leka. Den har inga intressen av att bjuda in fler medlemmar. Den består av några av de finare och rikare av de mindre förlagen som vill bli kompisar med monopolen. Ingen skulle bli förvånad om vilket som helst av dem sålde av en bit av sig själva till Bonniers eller gav sig in i något slags gemensamt ägande med dem.

Politiskt sett sträcker sig "De oberoende" från vänster (Ordfront och Atlas) till höger (konservativa Atlantis). Det är alltså knappast någon klasskamp det handlar om. Snarare verkar det som en elitklubb som strävar efter att vinna privilegier åt sig själva, privilegier som inte vore privilegier om de även gällde alla de andra oberoende förlagen i landet.

Genom att 12 av de finare och rikare sluter sig ihop kan de bli en aktör som kan lattja med idioterna vid makten och vinna fördelar åt sig själva. I samma ögonblick försvinner allting ur begreppet "oberoende" som vi som drev exempelvis Textmässan lade in i det: avsky mot en borgerlig bokbransch, samarbete för att sprida underbar litteratur, kamp för verklig mångfald och kamp mot en centralstyrd pseudomarknad.

Genom denna samförståndsstrategi görs "De oberoende" paradoxalt nog mer beroende. Det är typiskt i en kultur som är besatt av att prata upprört om beroenden (knark, sex- och bidragsberoende osv) men som samtidigt i grund och botten är livrädd för verkligt oberoende.

Min person nås nu av nyheten att Amazon kanske ska etablera sig i Sverige, och det är svårt att hindra ett utrop av glad och urskiljningslös avsky: visst! ja! för fan! kom hit! och krossa! och förinta! allt! och slå sönder! allt! slå! hugg! sparka uppåt! och sparka nedåt! och det som går sönder är skräp.

För vem kommer att klara sig bäst: den som slickade monopolen i röven för att få vara med och leka i det sjunkande skeppet eller de som byggde upp sina egna nätverk i samarbete med andra?

DRÖMMAR FLYTER SOM STRÖMMAR

Drömde att en äldre kvinna hälsade mig genom att kindpussa mig. Men hon slutade inte. Hon pussade gång på gång, växlande allt hastigare mellan kinderna. Snart utvecklades hennes mun till en näbb. Hon hackade mina kinder. Hon hackade bort huden och musklerna, hon pickade mitt kranium rent. Det var härligt.

BAKOM KULISSERNA

Häromdagen tog vi omslagsfotot till pocketupplagan av Gunnar Blås Den tredje systern-trilogi. Du får ge dig till tåls tills du får se hur omslaget ser ut, men här kommer ett bakom kulisserna-fotografi som en aptitretare: