(Anastasia Wahls fjärde Klitty-bok hette Klitty och da Vinci-kådisen och kom ut 2007. Genom att titeln anknöt till en på den tiden uppmärksammad bestseller utgör den lågvattenmärket av alla lågvattenmärken i Klittyprojektet, helt medvetet. Finns där något billigare och vulgärare än en sådan gest? Det är hur som helst en rafflande berättelse som utspelas bland scouter, hemliga agenter och sjömän över hela jorden. I kapitel 8 hamnar Klitty rentav i dödsriket, i ytterligare en vulgär rip-off på en uppmärksammad bestseller. Här får vi också reda på lite mer om Klittys förflutna.)
– Hörru Anastasia, nu får du faktiskt göra mig en tjänst. Det är inte mer än rätt efter all skit du utsatt mig för!
Klittys barska röst ekade genom det litterära kosmos tomma rymder. Anastasia Wahl hajade till i sin skrivarextas och riktade blicken ner mot de dödligas torftiga värld. Hon såg en regnig, karg hed utanför Glasgow i Skottland. Bredvid ett utbränt bilvrak stod en liten figur: en välbekant, harmynt, svartklädd kvinna som ivrigt gestikulerade åt henne medan hon överöste henne med förolämpningar:
– Kom igen nu, ditt sura gamla sprutluder! Jag behöver en tjänst! Och du är fan skyldig mig en fet jävla tjänst efter all dynga du hällt över mig!
Anastasia rynkade på näsan. Vaba? De omvända rollerna retade henne. Det var ju hon som bestämde! Och nu stod den där högmodiga slynan och mästrade henne.
Klitty såg de eviga skotska molnen spricka upp i virvlar som av en väldig, övernaturlig gest. Ett spritgrumligt öga blinkade ner mot jorden.
– Eh? Ursäkta? Du stör! Jag sitter faktiskt och runkar.
– Jag behöver en tjänst. Kom igen nu, Anastasia Gnöhl, eller vad du nu hette, din gamla gaggiga grogghagga.
Anastasia var mållös. Hon hade aldrig varit särskilt rapp i repliken. Det var därför hon hade blivit författare. För att slippa prata med riktiga människor. Och för att ha total kontroll över sitt eget universum och invånarna i det. Det här var sannerligen inte … Klitty fortsatte:
– Jag behöver ta en tripp till dödsriket och tillbaka. Fort som fan! Måste träffa farsan och fråga ett par saker.
Dödsriket? Farsan? Anastasia suckade. I Klittys öron lät det som om luften gick ur den kosmiska bubblan. Så fick till slut författar-gudomen mål i munnen:
– Jag kan inte skicka dit dig ensam. Du behöver en följeslagare.
– Visst, visst, vad du vill … skicka med den där gamla tjurflatan från Grekland du, men skynda på!
– Menar du Sappfo?
– Visst.
Anastasia orkade inte stå emot den lilla harmynta pansarvagnen. Och det kanske kunde bli skoj. Hon hade ändå lite dåligt med inspiration för tillfället. Och Sappfo är ju alltid Sappfo. En uppgiven suck skakade galaxen, och hon satte sig vid tangentbordet och började knappa, medan hon rytmiskt stampade takten med sina väldiga fötter – den ena på Jupiter, den andra på Mars:
Sång 1
Det var vid middagstiden av den kåta Klittys levnad.
Hon vandrade helt brydd i skogen utan mycket snille.
Då mötte hon en jävligt snygg brud fast lite åldrad
det var en flata stor med fitta barkad, grym och skön.
”Mitt namn är Sappfo men kalla mig Sappfolainen!”
brast den barska ut till Klittys fittas häpnad.
Si! en amazon från flators stolta forntid!
”Och jag är Klitty, den kåtaste bland kluvna läppars häxor.
Vad för dig i min väg, o tusen skäggkebabers slukerska?”
Sappfo suckade och svor som alla hamnfnasks överkvinna:
”Den jävla Anastasia i himmelen har sänt mig hit
att ledsaga dig genom de dödas dunkla värld.
Håll hårt i handen min och gnugga gärna fittan
rätt hårt ibland så håller jag mig glad och nöjd.
Var redo: du ska skåda fruktansvärda ting
som kommer såra svårt ditt sköra sinne.
Men frukta icke, jag är dig tätt i hasorna,
blott sista biten måste jag dig överge, ity
den är mig förbjuden av den store Bögen.”
Sedan gick hon vidare, och Klitty följde efter.
Sång 2
Skymningen föll och mörkret hjälpte
de trötta djuren i sömn, blott Klitty själv
stretade vidare. Hon tänkte på sin Olle,
på systrarna Muttander och sin kära Lina, på
alla älskade hon kanske aldrig skulle återse.
Nu kom det råhånglande paret fram till en port
över vilken en inskrift var mödosamt plitad:
”I som här inträngen, låten satsen fara!”
För ett ögonblick tvekade Klitty, hon skälvde
av skräck och förundran, men sedan morskt
hon följde Sappfo, vars rumpa gungade härligt,
in i ett rike som få människor skådat
förrän de dött eller utan att droppa ett par
papper syra. Den gravlika luften var fylld
av plågade stön och förtvivlade suckar
men också ganska många kåta gnällanden
från de oräkneliga hjältar som där
knullade på varandra hjärtligt och hårt.
De första de såg var Kalle Anka som glatt
slickade John F. Kennedys rakade stjärt
till Kajsa Ankas förtvivlan: hon var bunden
och piskades grundligt av Moder Teresa
som samtidigt arselknullades av Elvis, vars
finniga röv sögs av Olof Palme, den svenske
hjälten, alltmedan Karl den XII satte på hans röv
med arisk frodighet och morskhet.
I andra hörn av den skitiga, könsstinkande hålan
skymtade hjältar från alla epoker och länder:
Jeanne d’Arc knullade Ho Chi Minh med sin strap-on,
Napoleon skullfuckades härligt av Alfred Nobel,
med uppspärrat rövhål sköt Reagan pingisbollar
i munnen på mustaschbeprydda Bismarck.
Där fanns också Carola Häggkvist, vilket fick
Klitty att inse att hon som så många anat var klonad.
Den sköntrallande jäntan bet huvudet av spädbarn
med sin järntandsförsedda, söta vagina.
Sappfo la armen beskyddande om sin knullkompis:
”Låtom oss skynda, här är inte bra att dröja!”
På vägen ner för en sluttande, dimhöljd gång
skådade Klitty en jävla massa orgier och tjafs:
statsministrar, krigsherrar, författarinnor,
nobelpristagare, berömda bolsjeviker, turkar
stod på kö för att få känna långt upp i tarmen
Verner von Heidenstams kuk av renaste kryptonit –
till och med Harry Potter fick smaka.
Klitty såg Trotskij knulla Stalin i fontanellen:
hans kuk liknade en ishacka. Astrid Lindgren
slök samtidigt till roten trenne negerkungars
väl tilltagna organ. Hennes gammfitta ropte:
”Pilutta dig, din analknullade babian!”
Den ursvenska rasisten hade talat kort och väl.
Sång 3
Längst ner i dödsrikets djupaste svalg
lät Sappfo Klitty få skåda en fasansfull syn:
hennes gamle pojkvän, den girige, skinntorre hippien
Johnny Rainbow med haschdunkel blick
halvvägs in i käften på en dräglande Ellen Key.
Med slö och klumpig tunga ropte han:
”Nämen Klitty lilla, haru nåt å sälja?”
Med en föraktfull min den harmynta vände
på klacken och påbörjade uppstigningen.
Sappfo visade vägen, som gick genom ödsliga
trakter, kantad med vilda klippor, väldiga slätter,
träsk fyllda med nakna, halvt upplösta kroppar,
under ett tak av brinnande, ringlande mänskor.
Där en stuga där en gubbe satt och åt semlor
och pimplade kaffe och då och då tog ett bloss
på sin crackpipa: Emanuel Swedenborg, stollen.
”Jag såg Jesus”, han utbrast med salig stämma.
”Vad sa han då?” frågade Klitty nyfiket. ”Han sa:
Ät inte så mycket”, svarade siaren fåraktigt.
Fnissande lämnade de den gamle bögen åt sitt öde.
Nu närmade de sig ljusare trakter, ett solkigt
solsken trängde fram ur den otäcka skorpan
som täckte skyn och spred värme i det torra köttet.
Sappfo tryckte Klitty intill sig och sporte:
”Snart måste jag lämna dig. Ska vi inte …?”
”Jo, Sappfolainen”, viskade Klitty den kåta,
”visst ska vi.” Snart låg de nakna hyndorna
omslingrade på den milda marken och sög
varandras gränslöst uppkåtade fittor
så de blev blåa i ansiktet och slickade så
tungroten domnade. Flera orgasmer passerade
och för stunden glömdes alla ledsna bekymmer.
Men trots allt tar alltid det roliga slut. Klitty
vandrade ensam upp genom det sista bergspasset.
Just innan det smutsiga riket försvann utom synhåll
vände hon sig och vinkade mot sin ledsna
ledsagarinna, som gunstigt flashade fittan.
”Sappfo är en slick slyna!” tänkte Klitty glatt.
Sång 4
Den högsta delen av de dödas rike
liknade rätt mycket ett sjaskigt hamnkvarter:
unga matroser med mössan käckt på svaj
och halvstyv kuk halvt ute ur tajta byxor
raglade mellan krogar och bordeller. Klitty
spanade förgäves efter kvinnor. Men ingen
med fitta försedd tilläts där inträda –
bara en jävla massa bögar.
Efter en lång tids tröstlöst, ivrigt letande
i smutsiga små barer och nerpissade gränder
fann Klitty i den allra billigaste lokalen
i det snuskigaste, allra mörkaste hörnet,
vid det mest fullbelamrade och skitiga bordet –
sin pappa. Han söp med Fassbinder och Genet:
de sunkigaste, mest amoraliska av fjollor.
Dräglet rann i strömmar utmed faderns orakade haka.
Hans astigmatiska blick snurrade ovigt i hans huvud
när han fick syn på sin käcka kicka.
”Klitty?” mumlade han och tog ännu en slurk
av dödsrikets allra billigaste rom. ”Pappa?”
sa Klitty och slog sig ner. Fassbinder och Genet
smög iväg till bardisken, stödjande varandra.
”Skaru harej en jävel?” sporte fadern fryntligt.
Klitty sänkte ett par deciliter av den brännande
spriten utan att blinka. Det fick fadern att smälta:
”Du är en bra flicka.” Han tecknade till baren
efter mer. Dotter och far söp därefter tillsammans
envetet och tappert. Ur hans sprituppmjukade mun
rann det mesta av det Klitty ville veta. Han
sluddrade på om sin gamle vän van der Strotten
som han seglat världen runt tillsammans med
och ofta runkat av under långsamma kvällar
i fartygets jäsande buk. Han berättade allt han visste
om da Vinci-kådisen. Nu föll mycket på plats.
Klitty jublade inombords. Nu förstod hon:
Gud var råbög. Han skickade sin fjollige son
till jorden för att omvända männen till bögheten
vilket misslyckades kapitalt, till hans förvåning:
ingen har ju sagt att Gud är en smart jävel.
Maria Magdalena var världshistoriens första
faghag, Jesus omgav sig med tolv stjärtgossar
som villigt sög hans kuk och knullade hans röv.
Men en av dem, Judas, var osäker på sin sexualitet
och förrådde en dag bögfrälsaren till de romerska
heterobögarna som spikade upp honom på ett kors
med skylten: ”Jesus från Nasaret, bögarnas konung”.
Hans sista ord sägs ha varit: ”Fader, i ditt arsel
överlämnar jag min sperma.” Den fjollige Judas
bröt ihop och tog livet av sig, sörjd av ingen.
Kvällen innan hade frälsaren redlös munknullat
apostlarna i tur och ordning och mumlat något
om att köttet var bröd och sperman vin.
Men den sanna innebörden förvanskades snabbt
av den patriarkala heterobögen Paulus och hans anhang.
Blott en organisation förvaltade den rätta tron:
den internationella scoutrörelsen. Och en mäktig
instans i samtiden krigade för att utrota
den sanna bögheten: Vita huset i Washington
beläget, fyllt till taket med heterobögar av värsta sort.
Överallt pågick kampen om kristendomens
sanna kärna. Bögar mot smygbögar: Se där
receptet för vår tids konflikter. Scouternas
hälsning symboliserade tre kukar och ett rövhål
och deras ”var redo” syftade på analsex.
Den hemliga traditionen hade också i sin ägo
ett mäktigt och upphöjt föremål: den heliga Gnaark.
Klitty nickade eftertänksamt. Hon tänkte på den
franska liljan Brunius tecknat: scouternas symbol.
Fadern nickade och hummade, vinkade dottern till sig,
himlade i himlens krog med ögon spritrödsprängda:
väggarna har öron, och viskande förtalt’ han resten
av den fantastiska sanningen om Gnaarken, sökt av många.
Klitty hörde ord som ingen kvinna förut hört, och i
hörnet såg hon en bekant: en grym och vidrig sälle, Sven-Bo
Mild, skenheligast av frälsta, han drack välling ur en tvålkopp
och den svarte bartendern ur filmen ”Matrosen och stjärnan” log
åt något den trinde pedofilen sa. Faderns ord var tunga.
Hon nickade. Hon hickade. Hon började bli packad.
Det började bli dags att släpa kroppen hemåt.
Pappan ville supa mer förstås. Han hade mycket att förtälja
om Klittys barndom, om hennes mammas vanor,
om dunkla hemligheter i hennes första år.
Men Klitty hade viktigare ting i sinnet
än självupptaget navelskåderi. Hon reste sig
och gav sin försupna pappa en liten puss farväl. Reste
sig och dräpte med ett enda dråpslag Sven-Bo, som
så blev först av alla att dö två gånger, en på
jorden, och den andra i bögars paradis. Det förvånte
honom, och bögars himlaskara, men roade dem även.
Vår hjältinna lämnade baren Den råknullade bögen
med stolta, vingliga steg och vild och skumögd blick
och gick ut på torget, där såg hon upp, upp och
uppåt mot den röda, eviga, himmelska rövrosen
vars väldighet var outsäglig och förkrossande
och som vittnade om böggudens jättestora makt
och om den manliga kärlek som rör solen
och de andra stjärnorna på himlavalvet
och alla manliga mäns manliga brunögon
som gärna tar emot andra mäns mandomar,
men helst ska man sticka in fingret först.
Sång 5
Anastasia plockade upp Klitty
som en apa plockar en lus ur pälsen
på sin granne och slök henne sedan
liksom på skämt. Klitty suckade trött
åt sin moders enkla humor, plaskande
i seg saliv. Därefter spottades hon
ut på samma plats som allting börjat.
Klittys resa till dödsriket var över. Blott tre
jordiska sekunder hade förflutit.
Ingen terziner? Så lättjefullt...
SvaraRadera