OM FRIHET

(Hittade den här texten på hårddisken, minns inte när den skrevs men anar att den var tänkt till bloggen. Tar inget ansvar för den.)

80-talshögerns frihetsretorik är den mest fördummande av diskurser. Deras liberala, negativa frihetsbegrepp förutsätter en människa som kan välja, ju mindre tvång hon utsätts för, desto bättre väljer hon.

När jag lyssnar på The Cures Pornography minns jag plötsligt hur det var att vakna upp ur barndomen i femtonårsåldern. Musiken var fruktansvärt främmande, den skilde sig så radikalt från allt jag tidigare hört. Den var inte anpasslig, inte uppbygglig, inte lätt att identifiera, lätt att känna igen sig i, den bekräftade mig inte. Tvärtom väckte den främlingen i mig, den visade mig plötsligt som människa inför mig själv genom att tala till en oändlighet av okända sensationer, den gjorde mig således till en varelse som är främmande inför sig själv, som är fri, som är osäker.
Denna frihet är svävande och fasansfull. Den är grundad på samhällets grundlöshet. Och den visar människans storhet genom att visa just på hennes intighet, den avgrund hennes bild övertäcker. Descartes kanske insåg det, och värjde sig mot det, genom sin idé om att "Jag tvivlar, alltså finns jag". För i någon mån är människan tvivel. Hon är själva den osäkerhet, den grundlöshet som Pico della Mirandola såg som en positiv frihet att anta vilken form som helst, men som lika gärna kan ta sig formen av kosmisk fasa.

För hur mycket människan än vill, kan hon aldrig bli ett djur. Och endast djuren är oskuldsfulla.
Människans frihet är således, kan således inte vara grundad i att hon äger sig själv. Tvärtom, människans frihet ligger i att hon är främmande för sig själv, att hon är en annan.

Därigenom är det vi kallar kultur - musik, litteratur - i högsta grad avgörande för människan. För där kan hon konfronteras med sin grundläggande skräck utan att gå under. Där kan hon bli en annan utan att gå miste om sin trygghet. För samhället kan garantera människan hennes frihet endast genom att tydligt dra en skiljelinje mellan överlevandets och vardagens sfär och den i djupast mening mänskliga sfären.