När människor kommer till en plats plockar de först åt sig de naturresurser som har högst kvalitet och är mest lättåtkomliga. Ostronen försvann fort från New York bay. Nuförtiden finns det i stort sett inga sådana råvaror kvar: medan Saudiarabiens oljefält hade en input (hur mycket energi det går åt att utvinna) på 1 och en output (hur mycket energi som produceras) på 100 (bra utdelning!), har oljesanden ungefär relationen 1:3, medan majsetanol i stort sett har samma input som output.
Är det likadant i historieskrivningen? På Leopold Rankes tid var empirin kung. Dessa jungfruliga arkiv, dignande av dokument! I vår tid är den klassiska svenska idéhistoriens "teorilöshet" knappt ett minne blott, nu tvingas vi till oändliga teoretiseringar och modeller för att kunna producera ny vetenskap.
Borde inte historievetenskaparens teoretiserande innebära en utveckling i motsatt riktning, mot de naturliga resursernas utarmning. Teori torde väl snarare öka varje empirisk observations potentiella kunskapsvärde, i relation till texterna Rankes överflödande arkiv.
SvaraRaderaDags att sluta fåna dig. Du är en väldigt skicklig berättare, kan du inte idehistoriskt analysera något fenomen du tycker är viktigt, som Sven-Eric Liedman gör. Kanske vår fixering vid systemkollapsen, nu och då. Den skulle kunna översättas till engelska och säljas till hela världen. Hjälp oss att förstå vår samtid!!! Snälla.
SvaraRaderaSom tur är tycks inte anden utarmas genom att studeras: snarare tvärtom! Ytterligare en märklig skillnad mellan det mänskliga och universum. Lite som kärleken.
SvaraRaderaOch det är dags för mig att sluta fåna mig. Skriva böcker står på schemat, men rätt långt ner. Om du kikar på blogginlägget för några dagar sedan så ser du några av de mer akuta punkterna som pockar på uppmärksamhet. MEN: i april är den sista undervisningen, därefter borde mer energi finnas att skriva. Det finns så många böcker kvar att uppfinna!