ÅNGESTEN OCH RASERIET

Har ärvt rastlösheten från farsan, och den starka simultanförmågan. Det sägs att han brukade titta på tv, lyssna på radio, prata i telefon, tippa och skriva låttexter - samtidigt. Pappa hette Bernt Dahlbäck, han var komiker och sångare. Det fanns en torrent med hans skivor på Pirate bay, men den är försvunnen. Plattan som heter "Full i garv" hade en bild av mig på baksidan, och låtarna "Gummiankan" och "Alida Gullmaj" handlar på olika sätt om mig.

Har pga farsan uppfattningen att generna spelar stor roll för personligheten, trots all modern och postmodernkritik av biologismen. Träffade honom inte mycket under uppväxten, har knappt några minnen av honom. Men folk som träffar oss säger att vi är extremt lika inte bara till utseendet utan även till sättet, livsvalen, intressena.

Ny giv för den här bloggen: slut med snygga, avrundade inlägg. Skriver i fortsättningen allt som rinner upp i huvet. Idag växlar det mellan regn och sol. Det finns en ångest: men det är en ångest som liknar skapandets raseri, den furor som Giordano Bruno pratade om, som rinner upp ur allt för mycket kärlek, för mycket ande.

Undrar om det inte kan hänga ihop med det japanska mangauttrycket som Loka inte kommer ihåg men som betecknade en ilska som skapades av en gullighet som nästan var en övermäktig: gullighetsraseriet.