FÖR MYCKET

Detta händer två gånger om året: Svensk Bokhandels och H:tröms kataloger kommer. Tillsammans innehåller de annonser från i stort sett alla svenska förlag, med i stort sett alla kommande böcker.

Det är viktiga publikationer. De sprids i hela bokbranschen, från recensenter till butiksinköpare, från konkurrenter till författare. Vertigo annonserar förstås där, faktiskt i båda två eftersom förlaget har någon sorts dubbel över- och undergrundplacering. Läser dem också numera som recensent: utifrån dem sammanställer man "önskelistor" som redaktionerna sedan utgår från.

Har hört att folk ser fram emot dessa kataloger, de tycker det är underbart spännande att bläddra i dem, gotta sig åt allt som komma skall. Har själv aldrig begripit det. Det är samma sak varenda gång: en nästan fysisk känsla av illamående. Helt enkelt ett äckel. Och varje gång alltid samma tanke: det är dags att sluta. Ned med förläggandet. Ge upp.

Är inte säker på varifrån reaktionen kommer. Det finns säkert en megalomani och narcissism i den: mitt eget bidrag nivelleras och krymper till nästan ingenting i denna lavin. Vet ur det perspektivet inte vad som är värst: den enorma floden av ohygglig, självbelåten dynga som pressas fram eller de faktiskt riktigt bra och spännande titlarna. För i det första fallet reduceras mina böcker till en del av en stinkande kloak, i det andra så väcks avund.

Värst är förstås att majoriteten av alla böckerna är nästan likadana, ser likadana ut, handlar om samma sak, presenteras på samma sätt - och deras författare har samma vidriga smil i sina tråkiga ansikten. Och det otäcka är att Vertigos annonser gradvis har förlorat sitt raseri med tiden och gradvis smälter samman med den gråa, tröga ån. Fordom: "Litteratur är rövknull", "Det enda svenska porrförlaget som ger ut kvalitetslitteratur", kukar, vanvett och söndertrasande löften. Nu: "ännu en god erotisk klassiker".

Undrar vad det beror på. En del av det är förvisso: trött på att spela apa inför branschen. Mer intresserad av att låta den oväntade poesin uppstå i direkt kontakt med läsarna. Och hur intressant är det att krysta fram, konstruera ett raseri?

Tacka vet jag Bokbål förlag. Deras annons är vacker: en underrättelse om att de försatts i konkurs. Börjar misstänka att Bokbål är både det första och det sista äkta bokförlaget.