HUMOR, FILM OCH FÖRLAGSARBETE

Har svårt att ta filmmediet på allvar. Ser de rörliga bilderna bara som underhållning. Skrattade åt Meet the Spartans igår, är väldigt förtjust i Jason Friedbergs & Aaron Seltzers filmer (Scary movie-serien, Date Movie, Epic Movie), men den här var tyvärr den sämsta hittills.

Humorn handlar om bögar, tuttar, testiklar, våld mot barn och dvärgar, fetma, gaser, otrohet och i synnerhet om mänsklig dumhet. Dessa analiteter uppfattas ofta som banaliteter och föraktas. Men att skratta åt dem är universellt mänskligt. Har läst mycket renässanstexter på sistone: humorn är inte särskilt annorlunda. Det är samma teman som varvas. Sak samma i vitsar och roliga berättelser från alla världens hörn och epoker.

Vi skrattar. Detta skratt är utan tvekan delvis skadeglatt (vi skrattar av lättnad över att det inte är vi som gör bort oss); delvis handlar det om vad Bergson såg som skrattets ursprung (att det mekaniskt-biologiska bryter in i livet; och skrattet reparerar denna skada) eller för del också om den batailleska extasen där dessa skamhål handlar om dödens inträngande och där skrattet också är fyllt med ångest.

Gillar att skratta, uppenbarligen. Och varje förståelse av vad Vertigo har varit och är som inte inkluderar humor kommer att missa en stor del av poängen. En hel del av bokvalen, en hel del av omslagen och för all del stora delar av marknadsföringen måste ses som en sorts skämtande: förlaget är ett patafysiskt projekt. Som när min kuk scannades in till den ökända annonsen i Svensk Bokhandel till allmän förfäran. Eller den beryktade anus-annonsen på förlagets tioårsjubileum.

Hur kan någon intelligent människa ta den här världen på allvar? Konsumismen, karriärismen, den småborgerliga småfascismen... idioter som tar sig, sina futtiga liv och sitt shoppande på ett sådant enormt allvar! ... skrattar ihjäl mig, det är bara för dumt. Om ni hör ett kacklande ljud inifrån kistan på min begravning så vet ni vad det är. Skrattar bäst som skrattar sist.

(Tyckte förresten inte alls att den fjärde Indiana Jones-filmen var SÅ dålig, den var skoj och några bilder etsade sig fast – Indiana i siluett framför ett svampmoln! soldatmyrorna som släpade iväg en sprattlande nazist! templet som sönderslits i en väldig virvel!)