Om vi vill utveckla Marx tankegång dialektiskt, hegelianisera dem via genreavgränsningarnas egna dikotomier, kunde det bli något i den här stilen:
Första gången som tragedi
Andra gången som fars
Tredje gången som melodram
Fjärde gången som komedi
Femte gången som thriller
Sjätte gången som romantisk komedi
Sjunde gången som vardagsdrama
Åttonde gången som parodi
Nionde gången som dramadokumentär
Tionde gången som reality show
- osv osv fyll i resten själv.
11e gången hakar skiten upp sig runt sin egen axel & kör på repeat om & om igen i sin hopplöst malande monotona hopplöshet. Trots infinitesimala fasförskjutningar & modifikationer (nötningar) för varje varv på skivtallriken så är det samma tröttsamma idiotschlager som skränar skevt. Radikalkonservatismens "cykliska tidsuppfattning" är nog mer än en käck tankefigur ändå; kanske är Nittsjös Eviga Återkomst den av medvetandet upplevda Verklighetens ontologiska motor...vrooom!
SvaraRadera