CÉLINE-KRITIK

Sent omsider fick Vertigos utgåva av L-F Célines aldrig tidigare översatte efterkrigsroman Från slott till slott ett ganska stort antal recensioner av mycket skiftande kvalitet:

Fabian Kastner i Svenska Dagbladet: "Att öppna den är att dyka ned i en sjudande malström av invektiv och förbittrat hat, furiösa utropstecken och andtrutna ellipser. Den ofullständiga satsbyggnaden driver lätt upp lästakten till rena vansinnestempot..."

Arios Fioretos i Dagens Nyheter: "I ett osaligt hopkok där tanken ständigt hamnar på avvägar och ingen är så nobel att han inte förtjänar ytterligare en dolkstöt i ryggen, tar författaren heder och ära av allt och alla. Som fullblodscyniker tycks han anta att varje människa djupast inne är funtad som han själv."

Nikanor Teratologen i Tidningen kulturen: " [Célines texter] är väl värda att läsas och läsas om igen - inte helt lättillgängliga, men oerhört mycket mer "aktuella" och innebördsrika än alla små förtjusande och garanterat harmlösa romaner som i en lättviktig maktservil litteraturbransch kläcks fram i en rasande takt i vår tid, skrivna av skenheliga fäsörer till självgoda kretiners andefattiga uppbyggelse. Hos Céline får man i alla fall ordentligt tuggmotstånd, en levande själ, luttrade känslor, utståndna lidanden transponerade till en krönika över en genomrutten offentlighet och en civilisations undergång."

Den utmärkte bokbloggaren Bernur: "Kanske Céline är litteraturens argaste protagonist sedan Akilles. Det sades om Pasolini att det var lika svårt att hejda hans konservationsflöde som att få stopp på en F 1-bil på tävlingsbanan, och det är ungefär så det känns att läsa Céline, att man ställs inför (häst)krafter som man inte kan rubba. / En energi av annat slag. Ingen teknik kan förbereda dig på hur det är att läsa heller: glöm allt du har lärt dig, liksom. Bland annat också därför är det en nödvändig bok att läsa – som en påminnelse om vikten att överge alla fasta läsrutiner, att du behöver lära dig läsa på nytt för att kunna läsa den här illbattingens monolog med behållning, utan (enbart) yrsel."

Camilla Nilsson i Norrköpings tidning: "Det är sällan man möter en så rakt igenom energisk text som den i Från slott till slott. Det är lätt att stressa upp sig under läsningen och därmed förlora en del på vägen. Faktum är att det krävs ett annorlunda sätt att ta sig an texten än normalt. Céline var en nydanare inom litteraturen på sin tid, och än idag skiljer sig hans verk från mängden."

Tomas Lidbeck i Kristianstadsbladet: "För även om Céline inte är något tillförlitligt vittne så är helheten större än delarna. Här skriver förloraren historien om skammen, de patetiska försöken till bortförklaringar, fruktan för framtiden, det fåfänga hoppet om en seger, drömmen om den stora bomben som ska vända nederlag till seger, allt skildrat i en malström av paranoia, våld och förvissning om att den yttersta stunden är nära förestående."

Ann Lingebrandt i Helsingborgs Dagblad: "Hans Johansson har gjort en imponerande ledig översättning, på samma gång uppfinningsrik och flödande följsam, om man nu kan använda ett sådant ord om denna bångstyriga stil. Visserligen har kverulanten Céline fastnat i det förgångna på sin förbittrade minnesresa, men hans färd genom språket är oavlåtligen fylld av ny energi."

Boken köper du direkt från Vertigo!