REAKTIONER PÅ TEXTMÄSSAN

Jag passade på och google-skördade skriverier om årets Textmässa och hittade dessa:

Camilla Nilsson i Norrköpings tidningar: "Syftet med mässan är inte lika mycket att kränga böcker till besökarna som att visa att man finns till och att skapa en vi-känsla bland de mindre förlagen. I Textmässans kölvatten har det bildats andra små bokmässor landet runt med samma syfte. Sverige har ett enormt utbud av bra och udda bokförlag som lätt drunknar i mängden där störst går först, men på dessa mässor där endast de oberoende förlagen är välkomna har de möjlighet att göra sina röster hörda. Det är ofta dessa förlag som ger ut de mest intressanta texterna, och som drivs av de största eldsjälarna."

Sofia i Två träd i en skog-bloggen gillade inte mina kläder: "Anordnat av Vertigo förlag. Förläggaren sprang runt i en illasittande sjömanskostym. Men det var inte det värsta. / Det som är synd är att de inte ordnar en mässa ordentligt, när de ändå håller på. De fyra seminarier som bjöds var föga engagerande eller genomarbetade. / Förlagen hade sina bord och försökte kränga böcker. Alla dessa småförlag är så nischade. Det är roligt, men om du inte är intresserad av den nischen är det svårt att stödja dem. Och målgrupperna är väldigt små. Men, för finsmakaren av smal kultur i allmänhet var det rena julafton."

Camilla Hällbom i Dagens bok: "För två år sen tänkte Carl-Michael Edenborg lägga ner Textmässan men fick då möjlighet att husera i Nürnberghuset och fortsatte till vår lycka. Textmässan är en succé och har gett inspiration och upphov till andra arrangörer av små mässor i Oslo, Göteborg och Umeå."

Benjamin Ozolins i Tidningen Kulturen: "Det var varmt, det var trångt och det var människor överallt i de försåtligt trevliga lokalerna Textmässan var inträngd i. Textmässan handlar hur som helst om text och oavsett hur trångt och varmt det nu må ha varit syntes hela tiden böckerna, magasinen, tidsskrifterna - romaner, serier, poesiböcker, de låg på bord, böcker staplade på varandra, för att säljas och i slutändan naturligtvis läsas."

Men han blev ändå litet ledsen till sist: "Och kanske ligger det i sakens natur, men sen, när alla mina varv var avklarade, en känsla av utanförskap igen, den som inte borde infinna sig - när jag sett och bläddrat färdigt, är det som att jag smyger ut och bort från en fantastisk plats, jag borde säga hej då till någon, men jag vet inte till vem."