I dagens Aftonbladet har jag en stor artikel om den svenska barnpornografilagstiftningens historia och det absurda i att polisen ska avgöra vad som är konst. Igår publicerade Sydsvenska Dagbladet en stor intervju med den barnporrdömde mangaöversättaren som också är mycket läsvärd.
Jag överarbetade min artikel enormt. Materialet skulle ha räckt till en kandidatuppsats. Jag tänker lägga upp en del av mina förarbeten här i bloggen den här veckan så att allt arbetet inte var helt i onödan.
I dagens Aftonbladet skriver Åsa Linderborg dessutom om Vertigos senast utgivna bok: Pierre Louÿs Mammas tre flickor. Jag vet inte riktigt vad hon menar med sitt resonemang om mitt efterord: jag skriver verkligen inte att "det finns ingen pedofili i Mammas tre flickor" vilket hade varit absurt, däremot diskuterar jag frågan om Pierre Louÿs själv kan ha varit pedofil, vilket jag inte tror.
Min översättning är den första kompletta till svenska av denna erotiska klassiker från 1926. Men det som sticker ut mest med den här utgåvan är förmodligen illustrationerna.
Vertigo försöker alltid att inkludera originalillustrationerna till de klassiker vi ger ut. Jag har arbetat med Mammas tre flickor under många år. Länge reflekterade jag inte över illustrationerna. Men förra årets spektakel kring mangaöversättaren gjorde mig nervös. Det förekommer ju barn på Louis-André Berthommé Saint-Andrés gravyrer. Så förlaget lät Björn Sellström på rikskriminalpolisen förhandsgranska bilderna. Han gav grönt ljus; gravyrerna faller under konst och är därmed undantagna.
Det mest uppseendeväckande i saken är väl att ett bokförlag i Sverige 2011 låter kriminalpolisen förhandsgranska gravyrer från 1926 får att få en publicering godkänd. Men som förläggare hade jag inte mycket val.
Läs mer om Pierre Louÿs Mammas tre flickor här.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Även tv-spelsbranschen drabbas av denna idioti:
SvaraRaderahttp://www.gamereactor.se/nyheter/27414/Barnporr+i+Dead+or+Alive+3DS%3F/
Det är sorgligt att våra politiker är så rädda för en påtryckargrupp med svår ändamålsglidning att de stiftar lagar som inte skiljer på verklighet och fantasi.
SvaraRaderaECPATS ursprungliga syfte att bekämpa barnsexhandeln är lovvärt. Det handlar om att hindra övergrepp på barn. När de nu ägnar sig åt att leka moralpoliser och privatlagstiftare urholkas deras trovärdighet totalt.
Det vore önskvärt att politikerkåren lyssnade lite mindre på högljudda påtryckare (oavsett om de är professionella hysteriker i kvällspressen eller sysslolösa lobbyister) och lite mer på de remissinstanser som tydligt varnade för att lagen är orimlig.
Förtroendet för det svenska rättssystemet undergrävs mer och mer i takt med att lagstiftare, poliser och åklagare lyssnar på de som skriker högst. Ett barnporrfall som bottnar i en vårdnadsstrid. Ett våldtäktsåtal som kommer märkligt väl tajmat med internationell politik. Poliser som trots filmbevis inte kan fällas för att ha missbrukat sin tjänsteställning. En justitieminister som arbetar för att urholka rättssäkerheten för att underlätta för domstolarna.
Många känner inte längre förtroende för rättsystemet. Mangadomen visar att det är helt korrekt reagerat.
I din artikel skriver du att:
SvaraRadera"Mangateckningar anses inte vara tillräckligt mycket ”konst” för att ingå i barnporrlagens undantag."
Vad grundar du det på? (Mer än att han bevislingen blev dömd...)
Varken tingsrättens dom eller hovrättens dom tar upp frågan med ett ord.
Tingsrätten skriver bara att "De undantag som medgivits för ett icke-kriminaliserat innehav av barnpornografiskt
material på grund av konstnärlig frihet bilder gäller endast den som själv målar,
tecknar eller på annat sätt hantverksmässigt framställer en barnpornografisk bild."
Det är mystiskt, dels då de bilder som detta undantag syftar till enligt lagmotivet saknar så väl "konstnärliga syften" som "konstnärligt värde". Dels för att detta undantag ingenstans i lagmotivet motiveras av någon "konstnärlig frihet". Det som anförs är administrativa, polisiära anledningar.
Hovrättens dom citerar visserligen de stycken i lagmotivet som säger att bilder med "konstnärliga syften" inte är pornografi, och att pornografiska bilder med "konstnärligt värde" inte ska falla under lagen.
Men sedan gör de ingen som helst bedömning om bilderna har "konstnärliga syften" eller "konstnärligt värde". Utan bedömer dem bara utifrån de andra kriterierna i nämnda stycken i lagmotivet.
Finns det någon slags redogörelse för hur man resonerade i dessa frågor från någon som bevittnade rättsprocessen?
För man bara domen kan man knappast tolka det på annat sätt än att man helt och hållet struntade i om bilderna hade "konstnärliga syften" eller ett "konstnärligt värde".
I förarbetena (propositionen) för lagarna från 1980 och 1999 framgår att undantag görs för upplysningsskäl, polisiärt och journalistiskt arbete och konstnärliga skäl. Att det inte funkade på mangateckningarna förmodar jag har att göra med att de ses som underhållning/pornografi och inte som konst.
SvaraRaderaCirkusen fortsätter:
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article13170749.ab