Jag och Stig Sæterbakken var i dag och hälsade på Nina Elizabeth Rydland, bokhandlare på Norli, Oslos bästa boklåda. Nina är en sådan bokhandlare som alla bokhandlare borde vara, men allt för sällan är: engagerad, personlig, rolig, litteraturälskande.
Hon hade gjort en fin Vertigo-skyltning som du kan skymta bakom oss. Fint nog hade hon också klätt av skyddsomslagen på några av böckerna, för att hon tycker banden är så vackra, sådant gläder ett förläggarhjärta, det är inte alla som upptäcker det fina hantverket i Vertigos böcker. Dessutom är Nina en av de få som förstått att jag faktiskt diar bläckfisken på omslaget till Gunnar Blås romantrilogi!
Sedan var vi uppe på Bokvennens förlag och hälsade på förläggaren Gunnar R. Totland. Jag tänker inte avslöja vad mötet handlade om, men vi kan ha skrivit historia, det kan ha varit startskottet på ett epokalt projekt. Det enda jag redan nu kan avslöja är att det bär täcknamnet "triumviratet".
Vertigomannen är pionjär på ännu ett område. Sedan några decennier tillbaka är det kutym att man säger och skriver "amma" när man menar "dia". Vertigomannen gör tvärtom, han skriver "dia" när han menar "amma". Motvalls i allt!
SvaraRadera