HEBERLEIN FILOSOFERAR

Ann Heberlein, ”doktor i etik”, recenserar antologin Skamlöst i Sydsvenska Dagbladet. Det intresserade mig inte så mycket. Skummade ändå igenom texten eftersom ett par Vertigoböcker nämns i förbifarten. Kom till slutet. Skakade på huvudet.

Tvingades läsa igenom texten en gång till. Och en gång till. Förmådde fortfarande inte begripa den. Tog mig tiden att bryta upp argumentationen. Begriper inte ens nu. Varken logikens eller retorikens regler gäller här. Heberleins recension är ett flow of bad consciousness. Den gör påståenden, varje mening är begriplig, men den övergripande tankelinjen "från sexuell nöd till normbrytande" är medvetslös.

1. I det svenska bondesamhället rådde en sexuell nöd pga moral och fattigdom. Därför fanns ett behov av sexuella fantasier.

2. Den erotiska litteraturen exploderar i Sverige. Tydligen behöver vi fortfarande en sexuell fantasivärld, från smakfull erotik till klassisk våldsporr, så kanske har vi fortfarande en sexuell nöd.

3. Boken ”Skamlöst” är tråkig eftersom den är för queerpolitiskt korrekt och feministiskt duktig. Heberlein blir inte upphetsad.

4. Det är dock vettigt att försöka ge alternativ till vår tids dominerande berättelse om sex. Ett exempel på denna berättelse är dokusåpan Paradise Hotel med traditionella könsroller och objektifiering av unga kroppar.

5. Dokusåpans estetisering får sitt motstycke i den hemgjorda amatörporren där feta människor har sex bland sina furumöbler.

6. Fula människors sex bland fula möbler är det verkligt normbrytande.

(Det blev förstås inte ett dugg bättre av att Heberleins tidning gjorde henne en björntjänst genom att presentera recensionen så här: "Utgivningen av erotisk litteratur exploderar men genren är märkligt ospännande. Ann Heberlein har läst in sig." Läst in sig? På EN bok?)