Du behöver ingenting annat än Cecilia Bartoli som sjunger Vivaldi.
Lägg märke till hennes ansikte när musiken är slut och publiken börjar applådera: hon är inte där. Hon skådar rakt ut på andra sidan. Det tar flera sekunder innan hon inser att hon är i en konsertlokal, att hon har en publik som jublar åt henne.
Jag gillar egentligen inte den konstform hon utöver, men just fru Bartoli har även jag kommit att älska. Inlevelsen och, givetvis, även sången. Oj oj oj.
SvaraRaderaKudos!
Jag gör inget annat än hyllar dig. Snart måste jag hitta något att kritisera. :D