KLITTY-SPECIAL: DEL 1

[Vid den här bannern inleds en serie utdrag ur de beryktade Klitty-deckarna: för dig som ännu inte fått smak för Anastasia Wahls unika texter. Vi börjar med den senaste, Klitty: ett rymdäventyr. Den här scenen utspelas i Klittygrottan. Klittygängets ledare har fått lust att spruta, men hon hittar inga vettiga sexleksaker i sängen. Så hon frågar Ulla, den av systrarna Muttander som fortfarande kan prata eftersom hon inte, som sin syster Lena, har genomgått en artbytesoperation till krokodil.]

– Ulla! Min Ulla! Säg får jag dig bjuda, en fråga om det finns nån vibrator som funkar här? kvittrade Klitty.
En lilafärgad, mycket elementär dildo kom singlande genom rummet. På bakstycket, där i vanliga fall vibrationsreglaget satt, satt istället en vingmutter av rostfritt stål.
– Vad är det här?
Ulla svarade stolt från andra sidan grottan:
– Det är ”ekovibratorn Golvad”, du får dra upp den själv fattar du väl. Bra för miljön!
Lena brölade från jacuzzin så köttbulle- och makaronskummet yrde; tydligen fann hon saken festlig.
Klitty vred vingmuttern några varv; vibrationerna började. Hon pressade gummispetsen mot klittan och blundade. Det spreds en härlig värme i hela underlivet.
– Mm. Skönt.
Hon började fantisera. Av någon anledning dök de beryktade tevestjärnorna Kapten Knark och Doktor Grogg upp i huvudet. Hon hade alltid varit hemligt tänd på dem; hon anade att de var riktigt präktiga karlar under sin nergångna yta.
Klitty fantiserade om att hon stötte på dem ute i en park. De satt på en bänk och käftade som vanligt. Doktor Grogg viftade med en flaska Gammeldansk. Hon kunde riktigt höra hans skrovliga stämma:
– Det här du, Kapten, asså, fatta! Vilken jäla power i den skiten asså! Asså om man e deppig och så, du vet, fan, vilket jäla ös då va! Man blir ju gla som en jäla liten jäla duva, du, va, Kapten!
Kapten Knark torrtuggade och fnös genom näsan och rosslade:
– Ä, nä, va fan, du Doktorn, va fan asså, snackaru om asså va? Gammeldeg? Danskajälapiss? Nä asså, ere depp du gaggar om, då ere helt andra grejer som gäller. Långsiktig dopamin- och serotoninbrist, va, asså, Doktorn? De botaru knappast med booze. Då behövs det helt andra rejäla jäla grejer asså. Ja skulle säga en blandning av psilocybin och kristalliserat mdma, en rikti jäla helkväll om man säger så, va? Först haru jäla roligt och flyger som en kondor, och sen är du jäligt glad i en månad, höru va ja säger?
Doktor Grogg skakade våldsamt på huvudet och protesterade livligt och gestikulerade upphetsat och hoppade upprört upp och ner på bänken och kliade sig frenetiskt i skallen innan han gav sig in i ytterligare en långrandig, mumlande utläggning om alkoholens välsignelser:
– Äh va fan, asså, hörru, nä, om man e riktit jäla nere då dubbelkör man Baileys å gin serru, de e dialektik, hajaru? Va?!
Klitty fantiserade om att hon gled ner mellan dem på bänken. Hon hade en kort, svart kjol, orange overknees, kinaskor och knallvita trosor. Hon hetsade upp sig med tanken hur de båda karlarnas samtal stannade av, och hur de inte kunde ta blickarna från hennes lår. Hon särade långsamt på benen så att kjolen gled upp och trosorna blottades.
– Å.
Hon pressade vibratorn hårdare mot klittan.
Klitty fantiserade om att karlarna placerade händerna på hennes lår och långsamt förde dem uppåt. Hon särade ytterligare på benen, lät stjärten kana ner några centimeter mot bänkkanten. Hon riktigt kände hur deras fingrar snuddade vid bomullstyget i trosorna. Det var inte långt kvar till orgasmen, men hon sköt på det, ville först känna hur de förtrollade, stygga männen drog av henne trosorna och turades om att slicka henne.
Då stannade vibratorn.
Klitty slog irriterat upp ögonen, fattade vingmuttern och spände fjädern. Hon rörde dildon över fittan tills den var blöt av slem. Hon placerade den återigen på spetsen av klitoris och blundade.
Det var svårt att komma tillbaka till den sköna fantasin, hjärnan vacklade iväg på några tvångsmässiga utflykter till morgonens extremt irriterande och nedslående händelser i klostret "Den gräddade marknaden". Det krävdes en rejäl ansträngning och en stunds beslutsam fokusering för att återvända till Kapten Knark och Doktor Grogg.
Klitty fantiserade om att hon satt på parkbänken igen. Doktor Grogg reste sig och började dra av henne trosorna medan Kapten Knark kysste henne på halsen och mjukt smekte hennes bröstvårtor genom T-shirten och mumlade:
– Du e ju så jäla snygg, ja har aldri vart me nån så jäla snygg som du, asså stumpan lilla, vilken jäla najs fitta du har asså.
Klitty började stöna högt, Ulla Muttander log borta vid datorn.
– Nej, nej, å, jo, jo.
Kittlingarna i fittan var nära att explodera i en efterlängtad förlösning när vibratorn stannade igen.
– Ulla, för helvete! Den vibrerar ju för kort!
Muttandern ryckte på axlarna och fnissade: vilka eftergifter gör man inte för ekologin så länge som man inte behöver göra några verkliga eftergifter? Klitty vred upp fjädern igen. Den här gången var hon så kåt att det gick lättare att komma tillbaka till fantasin. Hon pressade vibratorn hårdare mot klittan och pressade in vänstra pekfingret i anus, kände ringmuskeln som en tajt lökring från Burger King.
Ibland måste en människa låta slidan vila och utnyttja det lilla, smutsiga hålets särskilda krafter.
Klitty fantiserade om att Doktor Grogg ställde sig på knä och placerade hennes ben över axlarna. Han pressade munnen mot fittan och lät tungan spela över köttet. Hans orakade kinder var grova mot insidan av låren. Kapten Knark drog ner gylfen och släppte ut en stygg, stenhård kuk. Klitty smekte den hänfört med fingerspetsarna: det tunna skinnet gled över svällkroppar och nerver i den förunderligt svullna lemmen.
Hennes orgasm var ytterst nära nu, hon skulle bara behöva spänna musklerna i vaderna för att spänningarna skulle lösas ut.

[Du hittar Klittyböckerna på Vertigos hemsida.]

OSYNLIGA HÄNDER HYLLAD

Magnus Utvik är alldeles tagen efter att ha läst pocketutgåvan av Stig Sæterbakkens Osynliga händer, han berättar utförligt i SVT:

http://svtplay.se/v/2059946/gomorron_sverige/magnus_utvik_tipsar_om_sommarlasn

Här kan du för övrigt se mig tipsa om Anastasia Wahls Klitty: ett rymdäventyr i TV4:

http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1697507

(Pratar lite senare i klippet dessutom om "Den osynliga kommitténs" Det stundande upproret.)

FÖRLAGSSEKRETERARE SÖKES

Vertigo behöver en ny förlagssekreterare från början av hösten, eftersom Caroline Åberg vill koncentrera sig på sitt arbete som översättare och redaktör. Tjänsten är ungefär en halvtidsanställning. Vertigo förlag har funnits i sjutton år och ger ut ungefär åtta titlar om året.

PERSONLIGA EGENSKAPER

- Du gillar den litteratur förlaget ger ut.

- Du är mångsidig, har ordningssinne och förmåga att ta egna initiativ. Förlagschefen är kaotisk och bisarr, därför ställs höga krav på dig när det gäller organisation, logistik och problemlösning.

- Du har hög arbetsmoral och tycker om att lära dig nya saker.

ERFARENHET OCH KUNSKAPER

- Du har erfarenhet av förlagsarbete eller motsvarande, alternativt har läst någon av landets kurser i förlagskunskap.

- Du har elementära kunskaper i arbete med InDesign och Photoshop.

- Du har språkkänsla och kunskaper i grammatik, stavning och syntax och förmåga att själv uttrycka dig i skrift.

- Du har social talang, kan konversera med främlingar och agera säljare.

AMBITIONER

- Du vill lära dig alla delar av förlagsarbetet, från bokproduktion till bokföring. Du vill ha ett mångskiftande jobb med många tillfällen att påverka uppgifterna och chanser att förändra verksamheten.

ARBETSUPPGIFTER

- Du kommer att arbeta med i stort sett alla delar av förlagets verksamhet, men betoningen ligger på den materiella basen: dagliga rutiner, distribution, annonser, korrespondens, kontrakt, royaltyuträkningar, kontakter med frilansare, tryckerier och rättighetsinnehavare, uppdatering av hemsidan, manusmottagning osv. Det handlar inte i första hand om arbete med texter och formgivning.

ARBETSPLATS

- Arbetsplatsen är ett fullt utrustat kontorsrum på Café Sodom på Södermalm i Stockholm. Du får gärna arbeta delvis hemifrån om du vill.

Maila CV och ett personligt brev till edenborg(AT)vertigo.se Du får svar senast under augusti, beroende på mängden av inkomna ansökningar.

SOMMARSOLSTÅND

(Förlåt, förlåt: vet att en större fortsättning på följetongen om förlagets historia utlovades, men nä, har inte skrivit nåt mer, det kommer!)

Den 21 juni kom piratbussen åkande till Fallmossen. Var för min del mest orolig över att ranschporten skulle rivas ned, men den klarade sig. Däremot var det inte mycket plats på gårdsplanen att vända på. Hur som helst var bussen i stort sett helt guldfärgad när den åkte igen, dagen därpå.


Prick klockan 00.00 firade vi "solens förruttnelse" med ett stort bål på åkern. Det skimrade fortfarande av rosa genom dimmorna på kalhygget. Gnistorna flöt som brinnande hår ner i himlens avgrund...


Sedan badade vi bastu halva natten.

VACKRA ORD OM KLITTY

För några veckor sedan släpptes den femte Klittyboken. Kan inte påstå att det har stormat kring den, men den har nått en hel del läsare och det har skrivits en hel del fint om den. Särskilt roligt är att kritikerna har fått upp ögonen för textens mångsidighet. I mina ögon är Klitty: ett rymdäventyr en värdig avslutning på Anastasia Wahls projekt, om det nu är slut...

Kristoffer Folkhammar i Helsingborgs Dagblad, som för övrigt tror att Angela Carter skulle ha gillat Klittyböckerna:

"Mer handlar Klitty om att bruka pornografi som ett laddat, möjliggörande material, att genom det skamlöst låga – och då syftar jag på tonen i den plumpa satiren och inte erotiken i sig – utmana, häckla de häcklande. / Att idealisera är att förtrycka. Och därför är Klitty i någon mening briljant."

Malene Jensen på bloggen Benshi:

"Det som faktiskt genomsyrar hela boken är värme och omtanke. [---] ... jag slås av hur högt och lågt blandas hänsynslöst, hur finkänslig ömhet blandas med lavemang, hur acceptans blandas med ödemättad förintelse.Här ligger en av bokens styrkor, dess allomfattande ironiska budskap: det är okej att vara precis som en är. Och så är det såklart väldigt plumpt och väldigt kul. Bokens överdådiga slut är väl värt väntan..."

Benny Holmberg i Tidningen kulturen:

"Denna bok är en förledd deckarkritik inbakad i en feministisk genre- och genusattack finurligt anslagen som pseudosexistisk gubbrunkattack, utformad som en kvasiuppgörelse med media och deckargenren, inslaget i en förslagen och bitade kändisintellektualism, parat med det raserade manssamhällets kvarvarande ruiner av floskulös sexism. Anrättningen kan i korthet beskrivas som en skröna full av feministklaustrofobisk genrekritik, fluoriserande upplöst i glättig gladporretorik avrundat med gubbsnuskig kåthet. Och förkärleken för den klassiska Fellinska dvärg- och cirkuskarnevalen med krokodilinslag är ju uppenbar och synlig för envar."

SKUNK

Gick för knappt tio år sedan med i internetcommunityt skunk.nu. Skrev lite dagbok, fick lite kompisar. Så sjönk det undan. Sedan kom Facebook. I vintras var det någon som tipsade mig om att Skunk fått nytt liv. Loggade in; min pseudonym fanns kvar; började skriva i dagboken igen. I mörkret och depressionen blev skunkdagboken rentav viktig för mig.

Kanske hängde det ihop med att communityt var på fallrepet, det föreföll som en sorts cyberruin befolkat av enstaka monster, spöken och freaks. Det hade i sitt förfall helt enkelt en sorts frihet. Vissa dagar var möjligheten att få skriva i skunkdagboken en livlina, ett utrymme åt att hänge mig åt självömkan, vältra mig i smärta och ruelse. En totalitär sociopatlekplats som Facebook skulle aldrig kunna skänka den friheten, helt enkelt för att det är så fantastiskt välmående medelklassigt.

Nu ska skunk läggas ner, meddelar ägarna Spray. Communityt ska läggas ned av just det skäl som fick mig att tycka om det: det övergivna, obevakade, perifera och avvikande draget. Min första impuls var att det inte fick ske: Skunk måste försvaras. Min andra var att det var självklart att det skulle läggas ned. Så fort något sådant börjar försvaras, börjar lyftas upp med rationella argument försvinner dess själ. Det ljus som nu plötsligt kastas över Skunk innebär att det redan är dött.

Däremot händer en del spännande saker runtom: nya grupper, bloggar bildas och kanske föds helt nya skrymslen för oss som inte trivs så bra i ljuset. Men inget är som det är som åldrats och fått rynkor och karaktär. Det nya är alltid för slätt. Det blir till att ge sig ut och leta ruiner igen. Ligger det några gamla halvruttna communitys där ute på nätet måntro?

KAPITEL 27: SIAMESISK

I åratal hade min flickvän Gabriella Håkansson tjatat på mig att Vertigo borde ge ut den norske författaren Stig Sæterbakken, som hon skrivit flera artiklar och essäer om. Hade för min del ingen större lust att ge ut en samtida, norsk författare i översättning. Dels borde svenskar kunna läsa böckerna ändå, dels spelade säkert de klassiska svenska fördomarna mot norrmän in.

Naturligtvis besegrade hon mig.

Frågan var bara vilken av hans böcker vi skulle börja med. Den så kallade S-trilogin, som var ett slags genombrott för honom, kändes given. Och av de romanerna, började vi med den första: Siamesisk.

Ordnade rättigheterna från Cappelen forlag. Ordnade översättare: Linda Boström ingick i delvis samma krets som vi, yngre författare som organiserat sig i maillistan ”txt” och nätverket ”F.A.N.”. Hon hade haft en norsk pojkvän och även bott i Norge, så hon var kvalificerad.

Dock hann hon inte riktigt få klart sitt arbete i tid, och hennes vän Gilda Romero ryckte in, vilket fick historiska konsekvenser för förlaget. Gilda är en enastående person, och inte långt därefter fick hon en deltidsanställning på förlaget som varade ett år eller två.

Omslaget representerar ett delvis skamligt undantag i förlagets historia: den hittills enda gången vi har köpt ett omslagsfoto från en bildbyrå, i det här fallet en amerikansk bildbyrå. Men det är en väldigt vacker bild.

Mottagandet av Siamesisk var gott, inte minst då författare redan var relativt känd i landet. Vertigo har gett ut ytterligare tre romaner av Sæterbakken. Men vad som kanske är viktigare: Siamesisk utgjorde startskottet för en komplex och intensiv och bitvis skandalös vänskap mellan mig och Stig.


(Siamesisk går fortfarande att beställa. Romanen kom för övrigt nyligen ut på Dalkey Archive Press i USA. Läs för övrigt gärna mitt tal "25 år av ömhet" från Stig Sæterbakkens 25-årsjubileum som författare, hösten 2009. )

KAKA SÖKER MAKA

Detta är en kontaktannons:

Vertigo är ett litet, medelålders, ohygieniskt bokförlag som inte ger ut pocketböcker. Men vi tycker att Gunnar Blås Den tredje systern-trilogin borde samlas i en pocketvolym. Därför söker vi dig, litet, medelålders bokförlag som är noga med hygienen och gillar naturen, mysiga hemmakvällar och långa promenader i slumområden - och som vill samma sak som vi. Svar till: "borde veta bättre".

FÖRSTA KLITTY-RECENSIONEN

Återkommen, hemvänd och tillbaka i huvudskålen. Arbetsuppgiftsarméer som äter min kropp som myrorna i Indiana Jones 4, samt diverse problem och hot. Åtminstone glad över den första recensionen av Anastasia Wahls Klitty: ett rymdäventyr, i Tidningen kulturen. Benny Holmbergs anmälan är väl värd att läsa i sin helhet eftersom texten väl knappast riktigt liknar så många andra, smaka själv:

"Denna bok är en förledd deckarkritik inbakad i en feministisk genre- och genusattack finurligt anslagen som pseudosexistisk gubbrunkattack, utformad som en kvasiuppgörelse med media och deckargenren, inslaget i en förslagen och bitade kändisintellektualism, parat med det raserade manssamhällets kvarvarande ruiner av floskulös sexism. Anrättningen kan i korthet beskrivas som en skröna full av feministklaustrofobisk genrekritik, fluoriserande upplöst i glättig gladporretorik avrundat med gubbsnuskig kåthet."


(Klicka på omslaget så kommer du till beställningssidan hos förlaget.)