MINNESANTECKNINGAR OM BONNIERSEMINARIET

Det sades åtskilligt intressant under Textmässans seminarier. Filmade faktiskt några av dem och planerar att klippa ihop dem snart. Särskilt var det mycket intressanta ting om översättande som ventilerades. Och kokainsnacket var heller inte illa, även om fegheten hindrade mig från att hacka linor (av bakpulver, märk väl!) och bjuda på i början som en hänvisning till Öyvind Fahlströms gamla haschrökning i SVT.

Seminariet om Bonniers makt, däremot, filmades inte. Förklaringen?

Åsa Linderborg blev tyvärr sjuk och kunde inte komma. En kvart innan seminariet skulle börja hade Karin Olsson fortfarande inte dykt upp. Paniken kom krypande. En minut innan seminariet hade hon fortfarande inte kommit. Ett hundratal personer satt och väntade. Sprang för min del omkring och försökte hitta en ersättare, försökte be om råd, försökte sticka huvudet i sanden. Gick med tunga steg ett par minuter efter att seminariet skulle börja upp för trappan, redo att berätta för publiken att det blivit inställt.

Där stod Karin Olsson. Glömde i villervallan och lättnadesn att trycka play på filmkameran, så kan det gå.

Gjorde mitt bästa, obekväm över att spela dubbla roller. Hade förberett mig för att spela neutral samtalsledare, men blev nu tvungen att på samma gång vara mig själv, dvs kritisk mot Bonniers makt. Detta är några saker som var intressanta:

Expressens nya kulturchef sade att hon inte alls skulle gilla om Expressen kulturs hemsida också sålde böcker, på samma vis som DN Bokhandel (ett samarbete mellan DN kultur och Adlibris). Hon sade att hon tyckte det var bra att Bonniers dominans inom bokdistributionen granskades av Konkurrensverket. Hon sade att det fanns många problem och diskutabla aspekter med Bonniers makt i den svenska offentligheten. Och under diskussionen om presstödet (som Bonniers aktivt försöker ändra på) sade hon till och med att det inte nödvändigtvis vore någon dum idé om Bonniers genom konkurrenslagstiftning tvingades att sälja några av sina företag.

Hon sade naturligtvis mycket annat också, men dessa ting föreföll ändå intressanta nog för att skrivas ned eftersom de åtminstone överraskade mig en smula.

I övrigt var väl det mest pikanta inslaget på seminariet att allas er Vertigomannen fann sig sitta och försvara DN Kultur mot en medlem av publiken som hävdade att huvudstadens medier aldrig uppmärksammade böcker från små förlag från landsorten.

De något trevande diskussionerna om offentlighetens dolda maktrelationer nådde som vanligt inte fram till några vettiga insikter. Undrar fortfarande exakt hur det går till när en bok helt enkelt "måste recenseras" på förstadagen.