De flesta böckerna i Vertigos utgivning har valts av mig och sedan fått hitta sina översättare eller också kommit från författare vi arbetar med. Men några gånger har personer erbjudit färdiga översättningar.
Christina Rundgren hade översatt Vladimir Odojevskijs märkliga hybridroman Ryska nätter (1844) inom ramen för en översättarutbildning. När hon kom till mig var allting klart. Så snart det stod klart vad det var för text var det självklart att Vertigo skulle ge ut den: den är fylld med mystik, romantik och poesi, inspirerad av den radikala nyromantiken med Tieck och Novalis.
Det är sällan en utgivning är så smärtfri, översättningen och inledningen var klanderfria och bara att tanka in i layoutprogrammet.
Boken trycktes hos smålänningarna, men vi lyxade till omslagstrycket: ett specialtryckeri i Stockholm gjorde en prägling, den känns bara om du låter fingret glida över framsidan. De små svarta figurerna (frilagda från ett gammalt foto av Röda torget i snöstorm) är i relief. Det är fint med en lyx som inte skriker ut sin närvaro utan måste upptäckas. (Detta var under förlagets något minimalistiska period. Tyvärr gör den sig inte så bra mot vit bakgrund...)
Ryska nätter kom ut våren 2002. Det är den sortens bok som folk som tror sig veta vad Vertigo är för något sällan kan hantera: en ultraromantisk, definitivt ickepornografisk, rysk, tidig 1800-talsklassiker, ett allkonstverk som förenar oräkneliga stilar och genrer till en fantastisk helhet. Men sådant folk har inte alls fattat grejen. Det är just den här sortens bok som är Vertigo, en sannskyldig överträdelse.
(Boken är slutsåld sedan några år.)
Detta är den absolut bästa bok jag någonsin läst. Den och Mörkrets hjärta av Joseph Conrad.
SvaraRadera