Mellan två resor, fullt upptagen med att få klar Josefine Mutzenbacher som ska på tryck på måndag, ett besök på ett slott: Engsö. Vandrar runt i detta högre än breda palats, vinglar på de ojämna ekgolven, häpnar över de många spökreferenserna.
Där sitter målningar över en i släkten Piper som kallades "den halte" och som gillade "alea, vinum, venus". Där hänger det grymma porträttet av slottsfrun som jagades av spöken (en bit av hennes slöja sitter fortfarande fast vid en värja i slottskyrkan). Där är gravstenen över den berömda dvärgen Anders Luxemburg. Där står trollstenen: vidrör du den kommer du snart få en förfärlig sjukdom (vi vågade inte). Där stupade Karl XII:s sista häst.
Inte att undra på att det är från det här slottet som greven som blev skjuten i Gamla stan i vintras kommer ifrån (och som Gunnar Blå skrev sin novell på Newsmill om). Receptionisten berättar för oss att greven och hans sambo fortfarande lever under polisskydd eftersom det ännu inte är klarlagt vem som låg bakom mordförsöket.
Så många förbannelser och hemsökelser. Och nu är stället till salu. Vem vågar?
Åh, Engsö slott. Jag var ofta där när jag var liten. De gamla spökreferenserna gjorde mig helt salig. Bra ställe att åka till. Jag borde se till att ta mig dit igen.
SvaraRadera