Sveriges Författarfond avslog återigen (för kanske femtonde gången) min ansökning om arbetsstipendium. På sätt och vis är det skönt att inte vara uppskattad från den fronten. Har ju verkligen inte mycket gemensamt med de där människorna. Skulle rentav vara lite obehagligt om Bengt Westerberg och en massa barnboksförfattare plötsligt började värdera mitt arbete.
Med några böcker, ett tiotal översättningar och otaliga essäer, textkritiska utgåvor, efterord och artiklar i mitt några sidor långa CV borde själva dess objektiva tyngd kunna ge någon sorts effekt. Men om kravet för att få stipendium är att bli kompis med de där lirarna är det inte värt förnedringen.
Säger som räven: pissar på era pengar.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Ta det lugnt, nya möjligheter lär uppstå. Det är till exempel dags för dig att skriva en ofrivillig bästsäljare.
SvaraRaderaTänkte just skriva ungefär det anonym 1 redan skrivit.
SvaraRaderaPlus att det är jobbigt och förnedrande varje gång man får avslag.
Och ett gott råd. Personligen skiter jag i om du tar droger eller ej, men skriv för tusan inte en till sån artikel som du gjorde på Newsmill. Dels för att den var dålig. Dels för att det faktiskt kan vara så att du sabbar chansen med sånt. Var lite taktisk åtminstone.
Fyfan vilka himla lökar de är ... Betyder att vi missar ett verk av CME skapat i lugn o ro ... as! Och du, anonym2, du är en tönt.
SvaraRaderaDet är jag inte alls!
SvaraRadera