Tänkte vidare på Thentes blogginlägg. Det finns mer i frågan om hur feta kossor knycker fodret från magra. Det går att lägga ett rent affärsmässigt, ekonomiskt perspektiv på saken förutom det uppenbara moraliska.
När ett litet förlag satsar på att introducera ett författarskap – svenskt eller utländskt – krävs en stor insats. Okända författare har naturligtvis svårare att hitta läsare än kända. Detta arbete ger sällan utdelning direkt: men för varje bok går det lite bättre. Förlagets utlägg kanske betalar sig efter två tre utgåvor.
Men vad innebär då det när ett annat förlag knycker en författare efter att ett mindre förlag lagt ner massa tid och pengar på lansering? Det är naturligtvis stöld. De stjäl ett kapital som är nedlagt.
När Vertigo för en massa år sedan funderade på att ge ut några av Cormac McCarthys mörkare böcker, ringde vi upp Bonniers och frågade om det var ok.
När Pocketförlaget nu ger ut pocketutgåvan av Lemmys White Line Fever betalar de en "licensavgift" till Vertigo som ersättning för vårt arbete med texten och lanseringen av titeln.
Ifall Bert Karlsson (!) ger ut den nya, omarbetade upplagan av Boken om bordellhärvan så kommer också en viss ersättning ges till Vertigo för vårt arbete med texten och lanseringen av originalupplagan.
Men när Bonniers tog Robert Bolaño från Tranan ringde de nog inte ens och frågade om det var ok. Än mindre lär de betala något för det förarbete Tranan har lagt ner på författaren i Sverige.
Och när Familjen tog en av Vertigos författare för några år sedan varken frågade de om det var ok eller erbjöd någon ersättning för all tid och alla pengar vi lagt ner på att lansera henne och hennes två första böcker.
Detta är inte förvånande: makten tycker inte om att dela med sig. Men det är bra om kunskapen sprids. För litteraturen och mångfalden: krossa Bonniertyranniet.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Detta låter alltför välbekant. Bonnierägda SF Bio agerar på liknande sätt. Trots att de har 95% av biomarknaden i storstäderna, gör de allt för att hindra konkurrenter från att etablera sig, och från att få film. När Folkets Hus satsar och lyckas med visning av opera på bio, snor SF konceptet rakt av, trots att man länge hävdat att det är helt ointressant med denna typ av visningar. Mycket vill ha mer...
SvaraRaderaMarknadens mål – monopol.
SvaraRaderaBonnier är ondska! Ska bua utanför deras högkvarter i sommar igen. Every man , woman and child join me! Korståg mot Bonnier och Kulturrådet (kanske Sveriges Författarfond också när vi ändå är igång)!
SvaraRaderaHar själv givit ut en bok på ett stort förlag, men blev sedan kontaktad av Bonniers som nu gör en ny bok med mig. Som författare är det inte svårt att säga nej till en bättre deal. Samma gäller fotbollsspelare, inom arbetslivet, konsumentmönster m.m. OK - kalla mig gärna en k(r)ass kapitalist, men livslånga lojaliteter är inget för mig. Det halvstora förlaget behandlade mig dessutom dåligt - förläggaren ljög mig rätt upp i ansiktet om centrala saker och informatörerna var usla m.m. På Bonniers är de helt klart justare so far.
SvaraRaderaOch hur är du mr Vertigomannen? Är du egentligen speciellt "hyglig"? Dina åsikter är ofta stenhårt kategoriska, sant/falskt, bra/dåligt, geni/idiot, med mig/mot mig. Inga nyanser där inte. Du får nog finna dig i att vara ett nybörjarförlag där du får behålla dem som inte tar sig vidare.
SvaraRaderaFörfattare måste få byta förlag, det råder det ingen tvekan om - särskilt om det gamla förlaget inte skött sig bra. Ni hittar inget i mina texter mot det.
SvaraRaderaDock: det nya förlaget bör spela rent. Till att börja med prata om saken med det gamla förlaget, ev. diskutera någon form av ersättning för nedlagt arbete. Och författaren bör spela rent: inte bryta mot avtal, informera ordentligt.
På dessa punkter har det sextonåriga nybörjarförlaget Vertigo alltid varit "hygligt", medan däremot gamla fina Bonniers uppvisar samma moral som en gatulangare.