VAGANT OCH SNYGGHET

Fick senaste numret av fina norska tidskriften Vagant i min hand, på temat "Rikdom", där läsaren även hittar en liten text av mig som handlar om markis de Sade, fotnoterna till Juliette och en bataillesk slutkläm: "Litteraturen skall på det viset betraktas som en lyx. Där förbrukar vi våldsamt det samhälleliga överskottet. Vi bränner vår vinst, vi förbränner det hos os som inte konsumeras i det dagliga slitet. våra drömmar." Och som om det vore en tanke kröns tidskriften av Batailles fantastiska essä "Om begreppet utgift".

När det sedan kommer till frågan om snyggheten: den kroatiska och ungerska bokformgivningen lämnar mycket övrigt att önska. Brukar bli deprimerad av att stå och begrunda nyhetsborden i svenska boklådor, men det här var faktiskt riktigt illa: fula böcker! Polackerna gör det bättre. Träffade för övrigt Mihail från det lilla Krakow-förlaget Ha!Art och försökte uppmuntra honom att göra en Textmässa i Polen: Mihail verkade gilla tanken.

Under de första tio minuterna i Stockholm möttes mina ögon av fler vackra människor än under hela resan. Var det hallucinationer? Kanske. Eller så är det uttrycket för en överkompensation för att det här samhället är så otroligt fattigt på så mycket annat. Till exempel har vi inte några badhus som ens avlägset kan liknas vid Gellérts i Budapest: det jordiska paradiset. Och snygga karlar!

Emellertid: parallellt med denna centraleuropeiska resa har även större delen av Bröderna Karamazov lästs. Denna parallella verklighet har även den en sällsynt rikedom. Minns lika mycket av det som de märkliga bröderna har varit med om som det som hände mig under resan. Tack till litteraturen för att den låter mig leva så många liv.

Avslutningsvis en hommage till Felix Salten, författaren till Bambi och Josefine Mutzenbacher: