onsdag 13 maj 2009

KAPITEL 3: GEORGES BATAILLE

Pengarna från den succéartade biblioteksförsäljningen av Sacher-Masochs Venus i päls gjorde det möjligt för mig att sluta trycka böcker själv. Det var en vinst för alla inblandade. Så när det var dags att göra Vertigos tredje bok vände vi oss till ett riktigt tryckeri.

Riktigt och riktigt, förresten. ”PM Bokförlag” huserade i en lada i den småländska urskogen mellan Gamleby och Västervik. Det drevs av far (Olle) och son (Patrik) Möller. Tipset om att de tryckte billigt och trådbundet kom från Vertigos gamle ståthållare Kjell Lekeby.

Så inleddes 1994 ett långvarigt samarbete mellan källarförlaget på Södermalm och bondtryckeriet i Småland; den sista boken de tryckte för oss var Martin Tistedts Lux aeterna 2006. Undertecknad fick leva med att generellt bli kallad för ”porr-Nisse” i alla sammanhang, men det var det värt.

Vertigos tredje bok var den engelske surrealisten och akademikern Michael Richardsons studie över Georges Bataille. Det var den första bok som Vertigo betalade utländska rättigheter för (från förlaget Routledge, har för mig det gick på tvåtusen kronor). En middag på en billig kinakrog i London med mig och Richardson satte inseglet på projektet.

Boken översattes från engelska av Mattias Forshage, en annan medlem av surrealistgruppen som var nära lierad med förlaget under första hälften av dess levnad. Layouten gjordes – tyvärr – av mig, och resultatet är utan tvekan den mest barbariska och smaklösa formgivningen i förlagets historia. Omslagspapperet är fortfarande det vaniljgula, linnepressade som användes på de båda första böckerna.

Richardsons Georges Bataille startade en Vertigo-tradition: serierna. Den blev nummer ett i den teoretiska serien ”Vid tankens rand”. Sedan dess har även serier som ”Överträdelsens klassiker”, ”Vertigo fickis”, ”Vertigo-serien”, ”Vertigo akademika” och nu senast ”Vertigo noir” etablerats.

[Kan tyvärr inte lokalisera boken just nu så du får vänta med att beskåda det förskräckliga omslaget.]

2 kommentarer:

  1. Jag kan fixa en bild på stortå-omslaget senare i eftermiddag. Enligt uppgift från dig köpte jag förlagets sista exemplar! Bra bok som särskilt borde vara obligatorisk läsning för sociologer. För den som verkligen är intresserad av Bataille och hans sammanhang bör den dock kombineras med Stuart Kendalls biografi. De skiljer sig ganska radikalt i hur Batailles relation till surrealismen beskrivs. Richardson vill få Bataille till en av surrealisterna, vilket Kendall häftigt bestrider.

    SvaraRadera