GUNNAR BLÅ PÅ NEWSMILL

Debattsajten Newsmill har bjudit in "The shy shogun of swedish erotica", Gunnar Blå, att skriva novell om skottlossningen i Gamla stan. Det var ett förvirrande uppdrag. Och av kommentarerna att döma blev det en förvirrande text. Läs "Jag är greven och hans gravida sambo" här.

KAPITEL 2: VENUS I PÄLS

Min första översättning var Leopold von Sacher-Masochs klassiker Venus i päls. Påbörjade den redan i Linköping, satt med den sommaren 1986 på nätterna på sjukhusets geriatriska psykklinik, mitt somarjobb. Använde, fullständigt orutinerad och okunnig om alla principer kring översättande och publicerande, en engelsk förlaga trots att originalet är tyskt:


Översättningen blev liggande. Året efter upptogs den igen. Jobbade då på Musikhögskolan som sekreterare. Hade dessutom börjat sitta på Kungliga biblioteket, och där till min förskräckelse upptäckt att boken faktiskt redan publicerats en gång på svenska, i en anonym översättning på porrförlaget Rondex 1965. Gav nedslagen upp hela projektet.

1993 upptogs det igen. Bestämde mig för att låta den gamla svenska översättningen av Venus i päls bli den andra Vertigoboken. Fotokopierade inlagan från 1965. Denna utgåva är dock illustrerad med de mest förfärliga teckningar. Suddade ut dessa och tillverkade egna, anpassade för att kunna fogas in i den gamla layouten. Har för mig att de på något sätt ändå utgick från de existerande illustrationerna:







Upptäckte förskräckt mitt under arbetet att den gamla svenska översättningen dels var förfärligt dålig, dels var nedstruken. (Samma sak har hänt flera gånger sedan dess, bland annat med De elvatusen spöna.) Skaffade följaktligen i panik den tyska originaltexten och påbörjade en intensiv omarbetning av texten och så småningom en komplett nyöversättning av boken. Detta arbete avslutades den 10 augusti 1993, efterskriften tillverkades under september, i hög grad inspirerad av Gilles Deleuzes Masoch-bok, och layouten påbörjades den 26 oktober. Boken sattes om inte minnet sviker i det hemska typsnittet Palatino.

Venus i päls var den första boken där Vertigos logga dök upp. Valet av labyrint hängde dels samman med idén om svindel, dels med ett större, aldrig avslutat bokprojekt som gick under arbetsnamnet Den inverterade svindeln, och som handlade om katedraler och om skräcken att falla uppåt. Labyrinten kopierades ur Nordisk familjebok, Uggleupplagan, och har hängt med sedan dess.

Fick i samma veva kontakt med Lundaförläggaren Jonas Ellerström som tog mig under sina vingar och lärde mig grunderna i förlagsarbetet när det gäller allt från distribution och bidrag till bokformgivning. Vi skulle senare samarbeta kring flera projekt och träffas fortfarande.

Den 5 januari 1994 var tryckningen av inlagan till Venus i päls klar. Men bekymren tog inte slut där. Det blev problem med omslagstrycket. Till framsidesbild valdes den för romanen centrala Tizian-målningen med samma titel. (Kan just nu inte hitta något exemplar av boken så kan inte visa hur den ser ut tyvärr.)

Ur dagboken den 22 januari: "Venus i päls-katastrofen bara fortsätter. Nu senast limbindaren. Kanske måste jag skjuta upp förlagsfesten ytterligare…" Den gamla limbindaren i tryckeriet tenderade att hetta upp det sega limmet – som bestod av små gula fyrkanter innan det smälte – för mycket så att ryggen sprack. Har tyvärr inga minnen av någon förlagsfest, den kanske aldrig blev av.

Den 30 mars var boken äntligen leveransklar. Jonas Ellerström instruerade mig hur det går till att få böcker distribuerade till biblioteken, via Bibliotekstjänst. Några månader senare dök en fantastisk liten recension upp i Sambindningen, vilken ledde till drygt 300 beställningar av boken till biblioteken och en rejäl slant på förlagets postgiro (vilket för övrigt har samma nummer än idag). I hög grad ledde det överraskande inflödet av kapital att Vertigo övergick från att vara ett fanzineförlag till ett mer traditionellt bokförlag.

Sambindningsrecensionen skrevs av Gabriella Håkansson, ett namn som på den tiden inte sade mig någonting. Två år senare debuterade hon med romanen Operation B och blev min flickvän.

TEXTMÄSSAN SOM UNGKARLSMASKIN

Aj, oj, uj. Kroppen värker efter en vansinneshelg som den här förmiddagen på något sätt kröntes med ett tre timmar långt, helt igenom improviserat föredrag om Vertigo och Gunnar Blå för Dansk forfatterskole, varefter eftermiddagen ägnades åt allt praktiskt som måste göras så snart det kommer nya böcker från tryckeriet: Stormtruppsutskick, Btj-blanketter, Kulturrådsansökningar, Recensionexemplar.

Har inte själv försökt samla ihop och reflektera kring intrycken från årets textmässa, men blev översköljd med tacksägelser och beröm efteråt, det fick egot att svälla härligt och tydde på att alltihop varit bra. Satt på scenen hela dagen, alla seminarierna var superintressanta och välbesökta, men särskilt roligt var samtalet med Susanne Dodillet och Anna-Maria Sörberg om prostitution och hiv-män, det var som musik.

Mina duktiga döttrar satt i dörren. Praktikanterna Jesper "Nittonde stolen" Ims Johansson och Billie "Promise and the monster" Lindahl krängde Vertigoböcker för brinnande livet och slog försäljningsrekord. På kvällen hade vi ett blött party i under källarvalven, men i stort sett utan skandaler. Gårdagen ägnades åt att tillsammans med Stig Sæterbakken sitta och äta och fika i timtal utanför cafét med de mest innerliga och meningsfulla samtal.

Har googlat fram en hel lång rad med blogginlägg om årets Textmässa, och allihop är alldeles översvallande glada. Lite längre skriver Camilla Nilsson i Norrköpings Tidningar.

Här går det förresten att läsa Victor Estbys stora intervju i Focus: "Bokterroristen Edenborg" (synd att dom inte valde eldbilden... ser styggare ut där).

Är för övrigt glad för att Loka har hittat min kamouflagebomberjacka, och för paketet från Syndikalistiskt bokcafé i Göteborg med "Classwar – probably the best war in the world"-tshirts och Antifa-kepsar. Årets vårmode är spikat!

TEXTMÄSSEFÖRBEREDELSER OCH CLOWNERIER

Full speed kring Textmässan. Igår ett föredrag inför en handfull personer på Nacka bibliotek om censurhistoria. En text i Sydsvenskan idag om Ullén, Dodillet och mig. (Har de inga redaktörer på kulturavdelningen? Hur kunde de släppa igenom de här clownerierna? Om någon undrar vad som ligger bakom: Liljestrand är kollega med Nina Björk på litteraturvetenskapen i Lund.) Solen skiner enormt, men låt inte det hindra dig att komma till mässan imorgon: det finns en fin gård där det går bra att fika och sola mellan programpunkterna.

LITE PRIVAT

Tänkte vara lite privat, har hört att tjejer gillar sånt. Först något kring matlagning: mötet mellan svensk 1800-talshusmanskost och sydostasiatiskt wokande (ingefära! chili!):


Rumskamraten i badtunnan, ångande i skymningen under ackompanjemang av vildsint skriande fåglar:


Veckans skörd av möss - duktiga katter!


Den obligatoriska vårbrasan (Sergio Leone-känsla på widescreenen, kanske en gnutta Apocalypse now):

OSYNLIGA HÄNDER OCH LIKGILTIG RUMPA

Stig Sæterbakkens Osynliga händer har anlänt från Vertigos nya estländska tryckeri! Ni har redan sett omslaget, men det kan vara värt att repetera det:


Som vanligt får våra Stormtruppsmedlemmar boken först, en vecka innan den läggs till försäljning. Undantaget är förstås Textmässan nu på lördag där den kommer att ligga i travar och där ni kan åhöra ett samtal mellan mig, översättaren Niklas Darke och den norske demonförfattaren himself klockan 13.30.

Magnus Ulléns monumentala pornografistudie Bara för dig har inhöstat en hel del fina recensioner, allra senast i Tidningen kulturen. Men hur kunde min stjärt fylla deras recensent med "mättnad och likgiltighet"?

Är kränkt!

BALLARD DÖD

Den 26 november 2008 kunde den benägne läsaren i den här bloggen läsa: "Ser fram emot att äta lunch med KG Johansson, den briljante översättaren av den briljante och nyligen avlidne JG Ballards briljanta Skändlighetsutställningen."

Några timmar senare dementerades detta med rubriken "BALLARD LEVER!"

Nu är tyvärr timglaset vänt igen. Får av samme KG Johansson reda på att de 78-årige författaren till bland annat den sublima The Atrocity Exhibition nu faktiskt är avliden. Vill passa på att säga att Skändlighetsutställningen har en särskild plats i mitt hjärta och hör till mina egna Topp 10-Vertigoböcker. Du som inte läst denna omstörtande text: gör det.

J G Ballard visade vad litteratur kan vara: en revolutionär kraft som påverkar hela ens varseblivning och gör verkligheten vackrare och mer värdefull.

STORMTRUPPSPRESENT OCH TEXTMÄSSEFÖRBEREDELSER

Det är inte alla som vet det, men: Vertigo har en stor avdelning med Stormtrupper – fanatiska Vertigoälskare som prenumererar på alla våra nya böcker, har snygga medlemskort, får monstruösa rabatter, och ibland också presenter.

Idag har en ny present kommit, den blev verkligt snygg! Det ska bli en verklig glädje att få översända den till förlagets Stormtruppsmedlemmar i paketet med Golem och Osynliga händer. Tänker inte avslöja nu vad det är för något, det får bli en överraskning. Men den som löser medlemskap i Stormtrupperna vid vårt bord på Textmässan på lördag får den direkt i handen.

Textmässan, ja. Ägnar ohemult mycket tid åt att ordna en sorts avskärmningar mellan utställningen och scenen. Idag har virke till åtta stycken skärmar inhandlats, som ska skruvas ihop imorgon.

Allt är inte tankekraft och genialitet i bokbranschen. Det mesta är kånkande och stånkande.

FÖR DEN SOM UNDRAR

(För dig som undrar var följetongen och alla andra inlägg tog vägen: blivit sjuk, försöker jobba ändå, men varje liten extra ansträngning kostar blod och tårar. Har fått en akut attack av malaria, ebola, hiv, kräfta, syfilis av tredje stadiet, tuberkolos, böldpest och i synnerhet paralysis generalis. Går förhoppningsvis snart över.)

TEXTMÄSSEAFFISCHEN

Årets textmässeaffisch kom igår: oerhört billigt tryck på print24.se. Gjorde den tillsammans med Billie och fick den att se ut som en boksida:

SAMMA TEXT TVÅ GÅNGER

Har inte fått något svar från Fria tidningarna om krönikan. Vandrar med en gnagande oro: tänk om det är samma krönika som i höstas? Känns som om den skrivits av mig i ett tidigare liv, att ett vagt déja-vu-liknande minne påstår att det är andra gången samma text skrivs. Om detta visar sig felaktigt – förhoppningsvis – är förklaringen kanske att texten redan var skriven: i mitt huvud. Och att det hastiga nedskrivandet berodde på att handen bara behövde kalkera en inskription som fanns på plats.

SKRIVANDETS MIRAKEL

Har tjatat om det förr, men det är så underligt att det måste dras ett varv till. Har tagit ledigt över påskhelgen, kollar på The Wire, går upp för att laga middag. Upptäcker att det kommit ett mail som påminner om att min krönika till Fria Tidningarna ska skickas in idag. Svär över det. Skalar potatis, börjar steka den. Har ingen aning om vad krönikan ska handla om. Sätter mig vid datorn. Och så, omväxlande vid datorn och omväxlande vid spisen, skrivs en text samtidigt som potatisen steks. Elva minuter senare är krönikan färdig och inskickad. Hur gick det till?

KAPITEL 1: DE ELVATUSEN SPÖNA

Kring 1986–87 höll surrealistgruppen ofta till på Kents antikvariat högt uppe på Drottninggatan. En bok som väckte ett särskilt intresse var Guillaume Apollinaires Furst Vibescu i vad som troligen var Per Meurlings översättning, utgiven på porrförlaget Termac 1966. Vi brukade läsa högt ur denna extremt obscena, extremt våldsamma och extremt roliga text och skratta som galningar.

Några år senare hade vi köpt en tryckpress av vår tryckare som proletariserat sig och slutat med egenföretagandet: en offsetmaskin, som stod placerad i Socialistiska partiets lokaler i Axelsberg. Tanken på att starta ett förlag var aldrig långt bort. "Surrealistförlaget" fanns redan, och "Philosophiska förlaget" hade gett ut ett par böcker. Så startade Vertigo.

Apollinaires Furst Vibescu var en antikvariatsraritet som gick på en rejäl slant. Men denna bok borde kunna läsas av fler! Följaktligen: fotokopierade inlagan, skrev ett nytt förord, layoutade i PageMaker på den lilla Mac Classic, skaffade fram en bild på Sankta Ursula och hennes 11 000 jungfrur, döpte om boken till det mer originaltrogna De elvatusen spöna eller en hospodars älskog, köpte in kritvitt inlagepapper och ett underligt gult omslagspapper och satte igång och tryckte.

Det där smörgula, linnepressade omslagspapperet? Minns inte var idén kom ifrån. Minns dock att det var ett helvete att trycka boken. Har för mig det rörde sig om 300 exemplar, varav åtskilliga blev så snett skurna i den stora farliga skärmaskinen att de fick makuleras.

Förlagsnamnet var ett hugskott, inspirerat dels av Hitchocks berömda film, dels av Mikael van Reis litteraturvetenskapliga antologi Den svindlande texten, med fantasier om djup och om en läsning som skakar om.

Cyklade runt bland de störra bokhandelsbutikerna i Stockholm och sålde boken. Några ex här, några där. Men det dröjde rätt många år innan den mikroskopiska upplagan hade sålt slut.

Den 29 maj 1993 var det releasefest för boken, typiskt nog på restaurang Pelikan på Söder. På plats fanns bland andra Ilmar Laaban, Susanna Åkerman, Jan Ivarsson och Kjell Lekeby. Det dök också upp ett par recensioner, i Aftonbladet av Gunder Andersson och i Svenska Dagbladet av Peter Luthersson.

På den tiden var det lättare att få recensioner, det fanns inte lika många bokförlag. En så slarvigt tryckt och ful bok utgiven på ett okänt förlag skulle knappast få en enda notis idag. Minns att det var uppmuntrande med uppmärksamheten. Det är inte så säkert att det hade blivit ett Vertigo förlag om inte dessa första, spröda försök tagits emot så välvilligt.

FÖLJETONG!

Kroppsarbetar: släpar, skär, sågar, hugger, snickrar, hamrar, planterar, gräver, röjer. Vaknar ändå med huvudet fullt av tankar. Ganska trött på bloggande, tyngd av tanken på allt som måste skrivas till förlagets scrapbook, får denna idé: varför inte en följetong i bloggen som sedan kan vara med i scrapbooken? Den berömda smällen som dödar två flugor.

Kommer således inom kort att påbörja en följetong om förlagets utgivning från Apollinaires De elvatusen spöna 1993 och framåt, med anekdoter, teknikaliteter, underligheter och tveksamheter fragmentariskt samlade. Så vi ses snart igen: samma tid, samma kanal.

EN ANNAN ETIK

En moral grundad på tanken att "jag" aldrig är identisk med "mig själv", på Rimbauds "j'est un autre", på de radikala herakleitianernas "den jag är i början av den här meningen är en annan än den jag är i slutet": så att det inte är någon ontologisk skillnad mellan att göra något för den som är "jag" i framtiden och att göra något för någon "annan" i nuet eller framtiden. Att sätta in pengar på banken eller köpa snygga kläder åt "mig själv" kan följaktligen likställas med att sätta in pengar eller köpa kläder åt min granne. Allting är således gåvor.

En påskhälsning för att fira guds död – en uppsprättad Vertigokatt (inga fler kattungar):

HÖSTBÖCKERNA PÅ BANAN

Idag postades säljmaterialet till Isakson&Parson. Må nu alla kvalitetslitterära porrförlags gudom (Porrhus?) se till att bokhandelskedjornas inköpare går igång på titlarna nästa vecka!

Samuel R. Delanys Hogg
CJ Håkanssons Köttets undergång
Felix Saltens Josefine Mutzenbacher
Markis de Sades Juliette, del 1

Hoppas åtminstone att de uppskattar omslagen: Vilket slit! och vilken stress! det har varit. Men fina blev de. Som nedanstående, som togs ute i Årsta förra veckan. Det är Elis fot och Elias ansikte. I texten om Samuel Delanys roman Hogg från 1969 skrev min hand vad som måste vara den värsta eufemismen i förlagets historia:

"Huvudpersonen i Hogg är en 11-årig pojke utan namn. Med ett naivt, precist och medryckande språk berättar han om de dramatiska händelserna under några heta sommardagar i en mindre amerikansk stad, där han slagit sig samman med ett gäng äldre homosexuella vildpannor som slår sig lösa utan några som helst gränser."

Den som känner till Hogg säger nog: hm!

BAKFULL MED MUSARM

Blöt Vertigofest igår, men hemskt skoj! Det vanliga Vertigoklientelet såg lite vilset ut bland alla akademiker, men blandningen var skön. Förlagets härliga praktikanter livade upp åtskilligt, och sedan blev det flatfest och böghångel för hela slanten. Många grumliga minnen vittnar om besynnerliga händelser inklusive den klassiska repliken "oj, jag kände inte igen dig med kläderna på".

Omslagsbilden till Markis de Sades Juliette har krävt en oerhörd massa photoshoppning (ni kommer snart få veta varför), så den gamla musarmen är tillbaka. Men det är det värt, allt för konsten. Dagen skall ägnas åt att i horisontalläge författa säljtexter till de fyra höstböckerna, puh.

BOKTRAILER

Så här borde Vertigos boktrailers också se ut. Ska göra mitt bästa.

FLIT

Skickade in textmässeaffischen på tryck (nöjd! med idén om att få den att se ut som en boksida: www.textmassan.com - tillverkade den tillsammans med praktikant Billie!) och skickade in Sæterbakkens Osynliga händer på tryck (till Estland, för första gången, pga att euron gjorde vårt finska favorittryckeri för dyrt).

Alltid denna osunda fläkt av ångest vid inskickandet av en bok till tryckeriet: så obönhörligt, som att lämna sitt barn till skolan för första gången. Hoppas de tar väl hand om den. För den blev fan så jävla snygg:

SCRAPBOOK

(Tänkte inte på att det var första april när fildelningsskylten sattes upp på cafét, så för att förtydliga: skylten är inget skämt. Förbjuden fildelning ÄR förbjuden. För övrigt hävdar Loka att det var hon som hittade på den formuleringen. Var säker på att den kom ur min hjärna. Tror mer på henne än mig själv. Var ju tvungen att köpa en av hennes födelsedagspresenter två gånger igår, eftersom kassen plötsligt var försvunnen av obegripliga anledningar. Intervjuades förresten av Svensk Bokhandel igår om säljare, pratade gissningsvis alldeles för mycket, som vanligt. Glappkäftad.)

Praktikant Jesper Ims (från Nittonde stolen) briefade mig om ett av praktikantprojekten: en Vertigo-scrapbook. Det ser bra ut! Förlagets första coffeetable-bok! Legendariska annonser, behindthescenes-foton, en kronologi kryddad med krassa anekdoter, rättshaverism, intervjuer, spektakel och anteckningar om bokproduktion i en salig röra.

Äntligen får forskningen tillfälle att besvara de akuta frågorna kring Vertigo.

IPRED PÅ CAFÉ EDENBORG

Har verkligen försökt förstå vad Ipred kommer att innebära för öppna nätverk. De som borde känna lagen säger ungefär "vi får väl se", dvs den första rättegången får avgöra vad som gäller. Det känns inte så betryggande.

Café Edenborg har valt att inte sluta sitt öppna nätverk. Däremot vill vi för tydlighetens skull visa att illegala aktiviteter inte är legala hos oss. Vi har idag således satt upp denna skylt: