FORMGIVNINGENS HÄRLIGHET

Sjukdomar och beskrivningar av småförläggandets praktik vill ni ha: ok, det låter som min blogg. Efter att i veckor och månader ha själv översatt och dessutom redaktörsläst andras översättningar får nu förläggaren övergå till den lyckliga, men allt för korta stunden då texten övergår i typografi. Formen till Golem i stort sett redan given, får sådan lust att ändra den, men kanske håller fingrarna i styr. Eller kanske inte? Det här är problemet med externa formgivare: de är mycket skickligare än förlagets egen Carl Johansson. Men samtidigt är Carls klumpfotade, darrhänta, skumögda form väldigt mycket Vertigos själ, hur rutten den än är.

Formen till Stig Sæterbakkens Osynliga händer är dock alldeles naken, oskyldig och fri: creatio ex nihile. Bestämde mig tidigt för att sätta den i Bodoni, eftersom det handlar om noir, och Bodoni för tankarna till franskt 40-tal. Dessutom är Bodoni det klassiska Vertigo-typsnittet från 90-talet. Men Stigs bok är samtidigt en väldigt modern och väldigt våldsam, grotesk historia var det viktigt att brödtextens utseende kombinerades med ett rubriktypsnitt som gav uttryck åt det. Hittade ett som heter Ammonia och som för tankarna till seriemördare.

Som vanligt placeras sidnumren i överkanten: det gör det enklare att motarbeta horungar och änkor genom att förlänga vissa spalter. Imorgon blir det omslagsfotografering! Den mest komplicerade hittills: har hittat en båt (!) där vi kan vara och hänga upp den stackars modellen naken i ena foten från taket... Nå, han borde vara van: sist han syntes till låg han naken och täckt med fisk i tio plusgrader och huttrade...