KONTRASTER

Tack för kommentarerna! Ägnar mig åt att uppställa ett klassifikationssystem över "ältandets lösningar" med åtskilliga underkategorier och fotnoter. Att använda fantasin för att driva tvångstankarna för långt är ett klassiskt knep inom KBT: dessutom är det ju roligt och rentav ibland poetiskt.

Funderingarna konfronteras samtidigt med redaktörsläsningen av Markis de Sades Juliette: texten skrattar åt mig! Huvudpersonernas fantastiska brist på bekymmer över annat än hur de på det mest uppfinningsrika sättet ska sätta fart på och tillfredsställa sina begär, deras minutiöst utarbetade argument för nihilism och egoism, deras hån mot varje form av etiskt övervägande – sätter den här hjärnans malande, neurotiska upprepningstvång i skarp kontrast.

Sade är uppenbart en anhängare av en (imaginär) lösning genom pleonasm och eskalering: ju mer av allt, desto bättre. Frosseriet löser den neurotiska självupptagenhetens knutar.

En annan kontrast uppstår genom nyhetsflödet från de förfärliga händelserna i Gaza. Se där en oförsonad konflikt, ständigt nya övergrepp, hämndkaruseller, ett stelnat läge: det är som en makrokosmisk bild av detta sinnes oförmåga att hantera sår.