PORR PÅ BIBLIOTEKET

Martin Tistedt skickade över den här länken:

http://www.abm.uu.se/publikationer/2/2007/336.pdf

Det är en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap av Sanna Barsk från vårterminen 2007: "Erotisk och pornografisk skönlitteratur på svenska folkbibliotek."

Här får vi läsa om åtta erotiska/pornografiska böckers öden på svenska bibliotek, inklusive intervjuer med några inköpsansvariga som får berätta hur de ser på genren och ifall de skulle köpa eller inte köpa de här titlarna.

Av de åtta böckerna är inte mindre än fem stycken utgivna av Vertigo (vilken överraskning!): Gunnar Blås Den tredje systern, Pauline Réages Berättelsen om O, Markis de Sades Filosofin i sängkammaren, Närstrid: Vanessa och Anastasia Wahls Den Vidrige: Klitty 1.

Barsk har varit ambitiös nog att även gå igenom mottagandet i pressen av böckerna, lärorikt! Och hennes lakoniska sammanfattningar av böckernas pornografiska status är underbara:

"Den tredje systern uppfyller alla fem kriterier för ett pornografiskt verk. Huvudpersonen utför upprepade gånger sexuella handlingar under tvång. Han onanerar, utför oralsex på och genomför samlag med en kvinna under pistolhot, tvingas till oralsex vilket sedan övergår till en frivillig handling, och en främmande man onanerar i en offentlig bastu och sprutar sperma över honom. När huvudpersonen i bokens andra del ligger på sjukhus, invalidiserad till följd av det våld han utsatts för, utnyttjar en sjuksköterska och en polis honom i sina sexuella lekar utan att ge honom en chans att säga ja eller nej. De våldtar, slår, spottar och exkremerar på honom. I tredje delen av boken återförenas huvudpersonen med sin far och har sex med honom, trots faderns protester. Huvudpersonen får könsorganet bortskuret, och då han vaknar upp efter ingreppet, fortfarande plågad av smärtor, försöker han ha sex med den mentalt skadade kvinna han spärrats in med. Detta anser jag kan kategoriseras som en sexuell handling i en osannolik situation. Språket i romanen är inte extremt grovt, men det används mycket slangutryck och svärord, och slidsekret och sperma kallas genomgående för ”fittslem” eller ”slem”. Olika kroppsvätskor förekommer i sexskildringarna, som avföring, urin och spott."

Och:

"Även Den vidrige uppfyller alla fem kriterier jag ställt upp. Ett mycket grovt språk används i romanen, med ord och uttryck som ”mutta”, ”uppknullade fitta”, ”arslet” och ”ådriga knullpinne”. Boken inleds med en sexakt som utmynnar i ett brutalt mord. Våldtäkt och våldtäktsförsök förekommer, och personer uttrycker rädsla eller ovilja. Vid två tillfällen urinerar någon på någon annan under sex, och vid ett tillfälle utför den kvinnliga polisen oralsex på sin chef tills hon spyr. De flesta personerna i boken är ständigt upphetsade, och inget tillfälle är fel för sex: på en brottsplatsundersökning bredvid ett lik, på redaktionen för att få sin vilja igenom gentemot chefen, för att distrahera en kollega och hindra henne för att begå ett mord... Sex används som en lösning på de flesta problem."

Argh! vilka! förfärliga! böcker! (Vad är det för monster som ger ut sånt?! HAHAHA! (ylande vansinnesskratt (parentes inom parentes!), långa, ångestridna stön!) Tjoho!)

Uppsatsens slutsatser pekar mot (omedveten) fördomsfullhet från biblioteksinköparnas sida mot genren. Det är intressant att se hur det som kan se ut som censur egentligen bara är en lång serie beslut på mikronivå som bildar mönster som ingen riktigt har kontroll över men som har tydlig riktning och starka effekter.

Sanna Barks uppsats är upplysande och bildande. Ladda ner och läs!