Förstår ibland varför så många vill bli förläggare. Det måste vara det här de tänker på: ligga i sängen med en sprakande brasa i öppna spisen och ett lätt snöfall utanför fönstret, minutiöst gå igenom en vacker, välskriven text, väga orden på guldvåg, skriva små noteringar i marginalen till översättaren... Hm, det låter nästan för bra för att vara sant.
Redaktörsläser Niklas Darkes snygga översättning av Stig Sæterbakkens regniga noir-roman Osynliga händer. Det är fascinerande med dessa lager på lager av tolkningar och (miss)förståelser,i alla dessa varianter, från semantik till semiotik, från musik till grammatik. Och mitt i alltihop: någon sorts röst, en illusion av mänsklighet, av karaktärers verklighet: och vilka karaktärer, det är en mäktig roman, den drar läsaren ner i avgrunden.
Skördar för övrigt frukterna av en ny metod: att ta ledigt på helgen, istället vila, ägna mig åt annat. Det är inte säkert att arbetet gynnas av att arbetaren arbetar konstant.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Låter inte så dumt faktiskt. Jag har precis fått hem boken på norska, och ska försöka pressa in den i lässchemat, så jag vet vad det är frågan om.
SvaraRadera