Från det nyöpnade arkivet: ett par foton från förlagets första ordentliga releasefest, 1996. Vi firade Horace Walpoles Borgen i Otranto och möjligen också Léo Malets Barnablod i en källarlokal på Bondegatan. Publiken ser road ut. Förläggaren yrar omkring och skjuter med knallpulverpistol: han är sig lik, ensam, isolerad, som en Kung Lear i sitt eget påhittade kungadöme långt utanför all rimlig intersocial verklighet. Men skjortan?
Paul Soares sitter med skinnbyxor och verkar belåten. Det borde han göra: hans Walpole-översättning är fantastisk. Minns att även Eva X Moberg var där: hon spelade över huvud taget en viktig roll i förlagets barndom.
Vad snygg du var på den tiden.
SvaraRaderaHur kunde det gå så illa?
Bra fråga! Kan det var den ryska maffians fel?
SvaraRaderaja, herrejävlar vad gullig du var. men bara snyggare med tiden skulle jag säga att du blir. från gullig till snygg, det är ju inte fy skam.
SvaraRaderaDet här verkar vara en del av den självbiografiska trenden. Jag jag jag.
SvaraRadera