Börjat läsa Malte Perssons nya bok vilket aktualiserar en fråga som hemsökt mig ofta. Har fått lära mig att dessa interjektioner skrivs så: eh, å, ah, o. I Maltes bok står det "åh". Sitter här utan Svenska skrivregler (hör er fnysa: en förläggare utan Svenska skrivregler! minsann!). På arbetstapeten är just nu en sista genomgång av översättningen av Alfred de Mussets högromantiska porroman Gamiani, där flämtas och stönas en hel del, då måste stavningen stämma.
Hamnade för övrigt i Sala city, och det uråldriga gjorde sig kännbart:
Först i den sjuttiotre år gamla klädbutiken, med snygga rökrockar från fyrtiotalet, där köptes det hängslen och paraply. Innehavaren, son till butikens grundare, var säkert en gång i tiden två meter lång, nu är han gammal och krökt som ett S, men han låter en inte hjälpa till med något. Däremot far han gärna ut i välgrundade litanior över klädkedjornas urusla kvalitet och sortiment.
Några minuter senare på den kommunala secondhandbutiken. Hittade äntligen en fin kökssoffa. Började lassa in den, då dök en uråldrig farbror upp: "Den där soffan sov jag i som barn." Den visade sig också vara drygt sjuttio år gammal.
Nu står den här i köket i den här uråldriga stugan, och alla de massor av information som dessa föremål bär om händelser för länge sedan är en sorts spöken som uppträder bakom ens rygg, de anas ständigt men håller sig okända.
(För övrigt: hinner inte besvara alla kommentarer, men det är kul att ni håller på! önskar att jag kunde vara så arg, men har blivit mildare med åren – eller tröttare. Ät mig.)
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Nämen åh!
SvaraRaderaDet är ju det som är det fina med "gamla! saker. De är så förankrade i verkligheten, oavsett vems verklighet det är.
Äh (ä?) vad satan! Då har jag ju precis postat ett ex av boken till dig i onödan... Du får ge bort ett av dem till någon som förtjänat det.
SvaraRaderaFör övrigt var en av de bra sakerna med 1700-talet att man fick stava nästan hur som helst och som man ville.
Sala är rock´n` roll, Sveriges eget svar på Memphis, Tennessee...
SvaraRaderaVertigomannen bör inte ens nedlåta sig åt att besvara dessa överåriga kulturkoftor som lägger sig till med slängiga alias och tror att de är Killinggänget. Suck. När ska folk växa upp? Infantilt bloggdrägg.
SvaraRaderaRevolutionsromantiska porrfixerade dekadenta kåtfior med en naiv uppfattning av verkligheten.
SvaraRaderaNär "folk" ska växa upp? Förhoppningsvis aldrig! Hur skulle världen se ut om alla vore avdankade Studio S reportrar?
SvaraRaderaMisstänker att det är mig den anonyme retat upp sig på. Vill bara tillägga att jag inte är någon estetiserande revolutionsromantiker. Jag menar allvar.
SvaraRaderaJa, och Vertigomannen leker. Men på ett kul sätt. Däremot oväntat att se att Malte Persson är bundis med Vertigomannen. Persson är annars en kulturkonservativ herre som brukar ta avstånd från sexualiseringen och vulgariseringen av det litterära rummet. Möjligen avser han mest kvinnliga författares sexfixering.
SvaraRaderaMindre snack, mer bilder.
SvaraRaderaÄsch, det är bara den vulgära omgivningen som tvingar mig att bli kulturkonservativ. Jag önskar att det var vice versa.
SvaraRaderaOch om inte annat så har jag och Vertigomannen en gemensam förkärlek för Kungliga Bibliotekets osexualiserade (?) offentliga rum.
Jag instämmer med Alice: finns dom här människorna egentligen? Det är väl ingen som pratar om sexualiseringen av det offentliga rummet längre? Eller "gränsen mellan privat och offentligt". Det där är medietugg, jag trodde inte verkliga männískor höll på så.
SvaraRaderaVad beträffar KB så låser folk in sig alltför länge där på toa för att det ska kunna kallas osexualiserat. men det kanske är min snuskiga fantasi som skenar iväg. Lite klibbig stämning kan det vara där iallafall.
"Kulturkoftor" har jag hört förut. Märkligt uttryck. Det var väl mest på 70-talet folk bar kofta. Det förekom i något lätt antiintellektuellt sammanhang.
SvaraRaderaantikonsumisten på DN.
SvaraRaderaSexualiseringen av kosmos är en bra sak. De "privata delarna" är knappast särskilt privata, men inte heller vulgära. KB som osexualiserat offentligt rum? Hm, det kändes inte så på den tiden jag var tvungen att sitta i stora läsesalen, där red mig begärets maror, allt för mycket unga individer med läckra lekamenar lutade över sina böcker. Ryktet säger dessutom att toaletterna används till allt från autoerotiska exkursioner och oldschool heterosamlag till söta lärjungars avsugningar av de hedrade mästertänkarna.
SvaraRaderaVertigomannen verkar inte inse att kön inte är viktigare än klass och etnicitet. Gubbsjuka är gubbsjuka oavsett om det utspelar sig på KB eller annorstädes.
SvaraRadera"Den vulgära omgivningen tvingar mig att bli kulturkonservativ" - syftar tydligen inte på broder vertigomannen - två sidor av samma reaktionära mynt: "för mycket kvinnor på KB, bäst att gömma sig eller ta fram piskan..."
SvaraRaderaÅhå! Kränkande! Vem tar ni mig för!? Varför skulle "unga individer med läckra lekamenar" nödvändigtvis syfta på flickor? Sjuk av gubbighet, naturligtvis, ytterligare en i raden av alla sjukdomar som fräter min åldrande organism, men i fråga om könet, knappast.
SvaraRaderaTar du homon framifrån Alice så tar jag hmooon bakifrån
SvaraRaderaMåste allt vara så allvarligt hela tiden? Kan inte folk slappna av och bara vara?
SvaraRaderaDet är fortfarande ingen som sagt något om eh, ah, å, o - och äh?
SvaraRaderaSe inte så mycket till bokstaven.
SvaraRaderaJag är en mycket stolt kåtfia, och känner mig nöjd med att kunna koppla på och av min naiva verklighetsuppfattning. Jag trivs bra med mig själv, och tror även blogg-läsare uppskattar mig mer än om jag vore bitter, grinig, hatisk, försökte svänga mig med fina ord för att "vara" någon.
SvaraRaderaMärker ni hur träffad jag känner mig av anonyma kommentarer?
Therese har skrivit dagens kommentar. Varför kan inte folk sluta låtsas, och vara sig själva istället? :)
Vertigomannen har så klart rätt om KB. Men de är de jäkla besökarna som sexualiserar biblioteket, om man bara kunde slippa dem...
SvaraRaderaVad den där Martin får sina tokiga idéer om män och kvinnor ifrån förblir mig obegripligt.
Är du också bög, alltså?
SvaraRaderaDet ska bli genuint kul att läsa vad du gör av sjuttonhundratalet. Jag röstar för övrigt på stavningen åh, och kan nästan svära på att den var vanligast då.
SvaraRaderaFrån Språkrådet:
SvaraRadera'Vissa interjektioner avslutas ibland eller alltid med h: åh, oh. Den stavningen kan vara avsedd att återge en tendens till h-uttal, men den är nog lika ofta ett försök att skilja orden från andra likalydande ord (en å, en ö) eller en import från andra språk (som oh i engelskan).
Hur bör man då skriva? I princip skriver man utan h, såvida inte stavning med h är allenarådande konvention. Svenska Akademiens ordlista ger o som enda form och å som första form: ”O, vad roligt.” I många fraser är o den enda möjliga formen: o du saliga m.fl.
Det är också rimligt att skriva a och ä (som SAOL har som andraform): ”Ä, det struntar jag väl i.” Däremot är t.ex. stavningen puh den i stort sett enda förekommande: ”Puh, vad svettigt.”
I normalt språkbruk undviker man att dubbelteckna vokaler för att markera extra vokallängd, d.v.s. man bör inte skriva aa(h), oo(h), åå(h) etc. Vi avråder helt från avslutande h i uttryck som näh (nä för nej) m.fl.'
Men på artonhundratalet kanske det skrevs med h? Eller så är det en poetisk frihet, som ska antyda luftighet, kanske preciositet...
SvaraRaderaSka genast börja stava puh pu.
Jag menade givetvis sjuttonhundratalet.
SvaraRaderaHm, detta gav en del att tänka på. A! eller Ah! - ? Allt var lättare på sextonhundratalet, före stavningsreformernas homogeniseringstyranni...
SvaraRaderaKanske är jag lite sen med inlägg i den här debatten, men när det just kommer till sängkammarstön borde ju stavningen vara "oh", "ah" och "åh", då stön ofta följs av en utandning (som enligt mig logiskt nog bort skrivas som "h").
SvaraRaderaFör övrigt en mycket underhållande debatt. Kritiserande kommentarer från anonyma utan känsla för civilkurage är alltid komiska, just för hur paradoxala de människorna är. Go for it!