DET POSTMODERNISTISKASTE BOKFÖRLAGET

Det blev Truman Capotes In Cold Blood: snygg hårdkokt stil, näsa för detaljerna och verklighetens aspekter. Realism har dock aldrig varit min starka sida och blott i undantagsfall (och i så fall helst magisk realism) väckt min passion.

Nu småputs på Hegemonin innan slutkorret skickas iväg. Har lovat mig själv att ta ledigt så snart den, Paracelsus-boken och Florina har skickats iväg till tryckeriet nästa vecka. Resten av juli: semester. Bara arbeta om det finns lust, och inget förlagsjobb, bara eget skriva, kanske lite översätta, möjligen redigera film, snickra. Det låter fullständigt främmande: vi pratar om en människa som arbetat 24/7 de senaste tio åren. Herre, hur ska det gå?

Satt för övrigt igår och läste bloggar som handlar om modernt förlagsarbete och framtiden (Publishing Talk och Publishing 2.0). Det är underligt hur mycket av det Vertigo gjort de senaste åren som dessa internetgurus och framtidsanalytiker verkar tycka är helt rätt: använda "sociala media" och interaktiviteten maximalt, inte lägga pengar på reklam, nischa hårt, låta förlaget vara mer än bara ett namn, uppmana författare att göra hemsidor och blogga, osv osv.

Bara det att det för det mesta inte har handlat om entreprenörsprofetiska snilleblixtar utan oftast om rent nödtvång: förlaget har inga pengar men här ligger tusen ex av en bok. Gör nåt!
Vad som helst!

Det är där The Taikon Way skapas. Ett steg framåt, två åt sidan, en grop åt andra, och falla själv däri, kanske se stjärnorna därnerifrån och få en lysande idé, plötsligt avslöja en nedgrävd skatt, rena turen, men också någon form av sjuklig intution.

För helvete: skulle kunna börja föreläsa om det här, tjäna GROVA pengar. Men det får bli i morgon, eller nästa år.