Brukar alltid försöka ta lite behind-the-scenes-foton när vi gör omslagen. Här är Vertigomannen med jättestora polisonger tillsammans med den ojämförliga favoritomslagsfotografen Annika von Hausswolff, i samband med att vi gjorde omslaget till Anastasia Wahls första Klittydeckare, 2002.
Platsen är Hotell Good Night Danielsson vid Norra Bantorget – Gunnar Blå-läsaren med gott minne kanske erinrar sig att det är där den fullständigt ohyggliga inledningsscenen i romanen Den tredje systern utspelar sig. Hotellet var hur snyggt och nergånget som helst – det gick till och med att hyra rum per timme! – och naturligtvis har det offrats i den allmänna snygghets- och homogeniseringsterrorn som rasar överallt...
Ni är fina.
SvaraRaderaJag tycker du har en del konstiga kommentatorer.
SvaraRaderaDen vidrige är toppen. Ge ut Fader Brown!!!
Måste säga att jag tycker det är rätt spännande här. En del kommentarer är nästan så man får gåshud. men ska det inte vara så?
SvaraRaderaSynnerligen intressant idé att ge ut Mishima.
SvaraRaderaDu ser grym ut hon ser gullig ut. Är det jämställt?
SvaraRaderaJag är bara skraj, Annika är chifen. Men varför har jag en stor burk med vitt puder i handen?
SvaraRaderaDet där är inte puder.. Det är ngt. annat, men vad???
SvaraRadera(vad trind om kinderna du vaR! Jag med, fast om magen, men jag hade ju just fött barn, vad har du att säga till ditt försvar?) I love you - din ojämförliga
Hm, ja: var jag generad eller full? Kanske lite av båda. Men jag vet bestämt att det var puder: närmare bestämt thailändskt kylpuder. Minns dock inte vad vi skulle ha det till...
SvaraRaderaVertigomannens åsikter är helt ointressanta. Om läsaren/tittaren uppfattar Vertigomannen som patetisk, så är han patetisk.
SvaraRaderathailändskt kylpuder.. nu minns jag! du trodde att det gick att sniffa men jag talade om för dig att det var en urban myt.
SvaraRaderaNu får ni ge er. Det finns faktiskt viktigare saker att diskutera.
SvaraRadera