Satt halvnaken utanför fiket i söndags, lågsäsong, inga kunder, men sol. Två uteliggare kom travande förbi. Den ena av dom stannade och började prata med mig på tyska. Plötsligt räckte han fram sina solglasögon. Försökte avböja, men han trugade och trugade. Tog emot dem till slut, han vägrade ta tillbaka dem, lät hälsa att det var en present från Jesus och muttrade något om maffia.
Ska det verkligen gå till på det där viset? Brukar det inte vara tvärtom?
Fina glasögon, hur som helst.
Spurtar inför Textmässan på lördag: inser – återigen – att det inte räcker med att maila för att sprida information. Nu gäller det att ringa, ringa, ringa. Trots åtskilliga pressreleaser ställer sig journalisterna helt frågande: eh, Textmä... vadå? Det börjar droppa in notiser, intervjuer, allt verkar ordna sig. Affischeraren är ute på stan. Meteorologerna säger att det ska bli mulet på lördag: perfekt! Vi har en yngling som tänker klä av sig kläderna, vi har ett suveränt program.
Men ingen pyroteknik, än.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar